Så är det. Mina kottar exempelvis. Min mamma har blandat ihop namnen på oss allihop en gång eller annan. Svärmor drog hela raddan innan hon kom rätt. Delar av dem. "La-Bo-Len"... ja. Jag sätter fel namn på sonen ibland. Har bara EN son och ändå blir det fel. Har ännu inte skrivit namnen på nån av oss, eller vänner hittills (annat än bloggarvänner med egna namn). Jag har sajter på internet där det mesta är utlämnat, men här vill jag inte riktigt. Än. Skönt med en liten "anonym" vrå i ettornas o nollornas universum. De som känner mig vet vem jag är i alla fall och skulle nån kompis hitta den här bloggen tar det inte många sekunder innan de hittar MIG bakom min lilla pseudonym. Gör inget, men som sagt. Lite anonymitet är det skönt att ha :-)

Kottarna då. Mina tre huliganer. Snorgärsen. Älsklingarna. Skitungarna. De har många smeknamn. Beroende på situation. Ungarna får de nog heta tills jag dör.

Äldsta tjejen har flera "namn" vadvid hon kan kallas. Storpigan skriver jag oftast. Kan lika gärna bli Fiffiluren. Det var hennes eget namn på henne när hon var ett år. Eller Fiffi. Bara Fiffi. Eller bara Fi. luren tillkom nog senare. Så ibland heter hon sonika Luren. Köpte en bok en gång om Fiffi, tror den hette Fiffi och Birger. Handlade om en flicka och hennes fågel. Var det en kråka? Kråkan är nämligen ett annat namn storpigan har. Kattmatten. Eller bara matte. Som baby var det Mojje :-) Hon "mojjade" så mycket. Eller Mini-P. Pappa är Stor-P. Kusinen Lill-P och minsta lillskiten blev alltså Mini-P. Ingen aning om varifrån det kommer. Makens familj. Surr-P-inne kanske? 

Mellantjejen. E-Pigan. Vår blonda, eller rosahåriga, eller svarthåriga, eller rödhåriga eller....., klädtokiga mellantjej. 17-åringen. Lillpigan. Går även under namnet Råttan när andan faller på. Hennes favvomjukisdjur råkar också vara en grå råtta hon fått av sin reservmoster. Mycket älskad och sliten in till vadden på sina ställen. Råttan alltså. Inte moster :-) Lillill. Storasysters första namn på henne. Nä, det första var nog "Bääääbis!" innan hon förstod att bääääbisen tillhörde familjen och var en lillasyster. Tiltilt. Pappans namn på henne. Nån omskrivning av Lillill. 

Sen har vi Junior. Sonen. Lillskiten som inte är så liten längre. Också en E. Har vuxit om mamma och systrarna för länge sen. Stora fötter. Alltså Storfot. Går även under namnet Grodan. Lillprinsen. Grodprinsen. Skitunge. Latmasken. Lillebror. Älskade vän. Mammas gullepojke. Kul när man är 15 bast, 16e på gång.... 

Gubben heter Skitstövel. Det var åtminstone vad sonen trodde när han var två år.

Tjejerna gick på en promenad när de var små. Skulle hälsa på Pippi Långstrump. Att det är 200 mil till Villa Villekulla är inget små barn har nån koll på. Jag ammade lillebror och tjejerna gick ut på gården/området på egen hand. Bakade sockerkaka samtidigt och pratade med grannarna. Andra grannar hade byggt snökojor och tjejerna älskade att vara där. Det var hopplöst att få med dem till brevlådan vi en gång hade i andra änden av vårt område så jag var inte orolig att de skulle försvinna nånstans. Mycket ungar i området och som sagt, snökojor lite här o där. En lekpark på andra sidan garaget, mitt emot där vi bodde. Snällt område med mycket föräldrar och barn i omlopp runt gårdarna. Så även på dagtid, vilket detta var.

Jag satt hos grannen en stund men gick in o tittade till Junior som sov efter maten och hörde då telefonen ringa. Döm om min förvåning när en okänd man frågar om jag har två flickor. Ja?, svarade jag. Hur så? tänkte jag... Trodde han var nån sån där hempartyförsäljare av barnkläder eller nåt annat idiotiskt. "Jo, jag har dem här. Har ringt tidigare men fick inget svar." Hmmmm??? "Jag har skickat dem med polisbil och de är på väg hem".... Herre gud.

Stod på trappen o väntade med ett skratt när tjejerna en stund senare kom hem med den svartvita bilen och två unga poliser. Grannen tyckte jag var knäpp som skrattade. Ja, vad ska man göra? Skrika åt dem? Hjälps ju inte, när inte JAG hade stenkoll på dem. De mår ju bra, har haft en (kort) promenad och den stora turen att träffa på en riktig mysgubbe som rastade sina hundar och tog tjejerna under sina vingars beskydd. Fick efter lite lirkande namnen på mamma o pappa av de två i det fallet motsträviga flickorna och kunde ringa hem efter en titt i telefonkatalogen (tack o lov visste stora tjejen sitt efternamn o vi har samma allihop). Gubben fick alltså inget svar första gången eller andra och kände sig nödgad att ringa polisen. Tjejerna hade inte gått långt innan de träffade på farbrorn med hunden, men i alla fall lite längre än avståndet till brevlådan! De gick hemifrån, följde ett skoterspår genom området, upp på andra sidan vägen (DET är värst av allt då det är väg E10) och vidare efter skoterspåret upp till ett promenadstråk på andra sidan. Det är bara några hundra meter. Företagsamma tjejer. Storasyster var tre o lillpigan 1½....!

Efter den historien har jag varit jättenoga med att pränta in i ungarna vad de heter, vad vi heter och var vi bor. Satt med sonen vid köksbordet en dag och tränade honom.

"Vad heter pappa?"

Inget svar. Frågade igen.

Hmmm.... Funderade. Nä.

"Vad heter pappa?" 

"Pappa".

"Nej, pappa har ett namn. Vad heter han?"

Nä, tomt igen.

"Ja, men... Vad brukar mamma kalla honom?"

-

-

-

-

"SKITSTÖVEL".

Jag har precis fått hem en av de dyraste tidningar jag köpt. Mina vänner Persilja o Lycke skulle väl få fnatt o tycka att man kan lägga de pengarna på annat, men å andra sidan vet P om mina samlarvurmer. O nu är det ju så att maken la ett litet strå till stacken och ville ge mig den här. Händer inte ofta och det är bäst att passa på medan järnet är varmt så att säga... Anledningen till att den blev dyr är en annons på baksidan av tidningen.

Nej, tänker inte säga vad den kostade mig o maken, men som en tidig Mors Dagspresent får det väl vara värt varenda öre. Många roliga annonser i fyrfärg!

Nu har jag dessutom med denna tidning, i min hand en av de första klippdockorna som tryckts i en svensk veckotidning (lite knepigt med kommateringen där, men det är dockan jag ville ha i min hand).

Ja, rubriken till trots är det en veckotidning. Nu är ju julnumret formellt sett en års-tidning, men det här formatet och fyrfärgstrycket hade Aftonbladet normalt på söndagar i en extrabilaga.

Gamla tidningar hade ofta "dubbla" framsidesomslag på det här viset. Yttre omslaget tv och inre omslaget th. "Fint folk" tittar i julfönster.

Min svärmor berättade en gång om när hennes far skulle köpa en docka till henne i julklapp eller födelsedagspresent. Han hade sett en fin docka i ett skyltfönster och gick in i butiken. Berättade för biträdet vad han ville ha och hon svarade lite förnämt. "Kanske den här dockan skulle passa herrn lite bättre" och visade en trasdocka av nåt slag. Dockan som satt i fönstret hade fin klänning i en aprikos/korallfärg och biskvihuvud... Pappa var klädd i arbetaroverall... Han gick ut med den dockan han bestämt och vad expediten sa förtäljer inte historien. Men till historien hör att svärmors far under en tid jobbade på sågverk och senare var butiksägare. Antagligen var detta under den senare perioden, men varför han hade overall på sig vet jag inte.

Lite av innehållet:

Fr v:

Årets mäst intressanta tävlan!

Löpningen om avsända postpaket i Sverige år 1909.

Huru länge skall "Stockholm" hålla ledningen?

"Göteborg" betydligt distanserad!

"Insjön" går upp som god tvåa.

Helsidesannons från Åhlén & Holm i Insjön. (bakom de tre ledande löparna kan man se Malmö, Norrköping, Finspång och Gäfle.)

Man kan även beställa en katalog och i kupongen står följande:

Var god genast pr postpaket tillsänd mig Eder stora huvudkatalog för 1910-1911 jämte agentvillkor. Portot 40 öre får Ni uttaga genom postförskott.

Fascinerande! Idag är postförskottsavgiften i sig 70 spänn eller nåt!

Andra sidan:

Innehåller en massa småannonser om allt möjligt som vilket tidning som helst idag, men här är det fyrfärgen som fascinerar mig.

Liptons te

AXA Havregryn

Egyptiska cigaretter

flera separatorer

Omega-ur

julböcker och mycket annat.

Tredje bilden/uppslaget:

Kan ni gissa?

- en gissningstävlan om vem personen är som gömmer sig under masken. Jag ser bland andra Hjalmar Lundbohm (eller nån snarlik), Charles Lindberg, Selma Lagerlöf. Förste pristagaren vinner den enorma summan av 50 riksdaler, tvåan och trean får 25 och resterande fem vinnare får en tia var. Anordnat av Arboga Växt-Margarin No 1.

Höger sida av uppslaget har så MIN anledning till köpet, en klippdocka.

Kan ni kläda denna dam?

Julnumrets pristäflan.

1:sta pris en velociped värd 225 kr.

Lite om vinsterna i tävlingen:

1:a      Pris    En velociped värd                225 kr 

2:a       "        En Globeseparator                125 "

3:e       "        En kaffeservis av nysilfver      60 "

4:e       "        En svensk flagga av ylleduk     30  "

5:e       "        En fin etsning i ram                15  "

6-15:e  "        Böcker och kartor till

                               ett värde af                   10  "  

16-20:e "        Parfymvaror till ett vär-

                               de af                              10  "

Ja, himmelska tider. Det måste ha varit högsta mode med en egen separator! Kostar mer än en flagga exempelvis...!

O bilden/sidan längst till höger

I hvarje hem ett husapotek

Lazarol säljes i flaskor à Kr. 1:- och à Kr. 3:- 

              Lazarin säljes i burkar à Kr. 1:- och à Kr. 2.25

från Lazarol-fabriken, Stockholm 5.

Det finns annonser om symaskiner (Singer redan då), Cloetta Guldcacao, fler separatorer, dynamit (!) från Nitroglycerin Aktiebol. Stockholm, nån som botar Engelska Sjukan (35 års erfarenhet i England) och mycket mycket annat.

Och anledningen till det hutlösa priset

En annons från Hvita Stjernlinien med bild på ett av systerfartygen Olympic och Titanic. Detta var ju ett par år innan jungfruresan och man kunde beställa biljetter redan här.

Världens största ångare

OLYMPIC och TITANIC

hvardera 45,000 tons, 900 fot långa, bredd 92 fot.

Olympic börjar sina turer i Juli 1911 och Titanic ett par månader senare

Det blev något senare och hur den turen slutade, vet ju alla.

Aaahhhhh. Bo Rappne tipsar Malou om rosenböcker. Rosor för nordiska trädgårdar av Lars-Åke Gustavsson. Riktiga praktverk som kan få vilken rosenälskare som helst att resa tagg (ståpäls som Gunde säger). Rappne säger att de finns med största säkerhet i alla trädgårdsmästares bokhyllor. Kostar en nätt summa om cirkus 400 pix styck och de visade tre olika med UNDERBARA rosenbilder på omslagen. En enda vacker ros. Mumma.

 

Annars rekommenderar han en bok som jag givetvis tappade namnet på - och så även författaren. Hopplöst. Fastnade i Malous lista över böcker och den fanns inte med där!

Köpte ett annat storverk för ett par år sen. System och Passion, Linné och drömmen om Naturens ordning. Linnéåret hade sin avslutning i Kiruna och en middag på mitt förra jobb och vi fick köpa boken lite billigare. Att den sen såldes till ytterligare halva priset är en annan historia.

Träffade även Christer Fuglesang då. Lite sugen på hans Människan i rymden. Man kunde köpa boken o få den signerad direkt på plats, men pengarna fanns givetvis inte.

Nåja, det var ju faktiskt rosor detta handlade om (även om jag ändrade rubriken under skrivandets process). Har fotat i mammas trädgård och nånstans har jag ett foto av en av hennes stora rosenbuskar. Måste leta fram det o skanna in. Har dock ett par bilder av herr fågelsång! Här är en:

 

har vi idag. Kallt o eländigt. Molnen hänger i trädtopparna. Det dimmiga vädret visserligen har sin charm, men jag föredrar verkligen solsken den här tiden på året. Bosse Rappne pratar om musöron och rosenknoppar på TV (EfterTio med Malou) och jag tyckte att jag anade att björkarna utanför köksfönstret är på gång. Rappne säger att björkarna är beroende av hur länge det är ljust och rosorna påverkas av värmen. Då är det ju helt möjligt att våra björkar faktiskt börjar funderar på att vakna till liv. Solljus har vi ju, även om det är mulet.

Sekatööör. Ett internt skämt mellan mig o ett av mina västgötska ex. Totalt ointressant för den oinsatte men ordet sekatör sätter ett litet leende på mina läppar :-) Rappne klipper rosenbuskar.

Vad i jisse namn sysslar bg med idag? Eller är det bara hos mig det bänglar o krånglar?? Har hängt sig x antal gånger idag och plötsligt försvinner bg helt. Skickade en kommentar hos en vän men det hände ingenting. Så försvann alltihop. Sen plötsligt fungerade det igen o min kommentar hade gått iväg - nästa gång jag öppnade hennes sida kom nämligen "din kommentar visas så fort den godkänts" - ja, ni vet. Underlich. Skumt.

Skickar det här o hoppas det funkar nu.

Mina barn avskyr svamp. Av alla de slag. Speciellt E-pigan. Det roliga är att, när hon var liten sprang hon o snodde champinjoner ur konservburken från bänken i köket när jag lagade mat. Idag petar hon ur allt vad svamp heter. För ett par år sen var Kiruna helt vansinnigt fullproppat med svamp av allehanda slag. Mestadels kremlor och skäggriskor, men även en massa andra oidentifierade sorter. Gul flugsvamp är vansinnigt vacker! Och lätt att förväxla med citronkremlor som ung, innan den fått sina fläckar. Underbar gul färg. Har sett bruna flugsvampar i massor också. Färg-teckningen tvärtemot stolt fjällskivling som de som hittat dem, höjer till skyarna.

Mamma älskar murklor. Hon gillar inte att plocka svamp alls, annat än Karl-Johan. Andra kan ju vara dögiftiga. Men MURKLOR plockar och äter hon?!???

Var ute med syrran i höstas och plockade kantareller. Hennes kompis har riktiga guldgruvor att hämta dem i. Vi hittade mest trattisar, men även några få gulingar som gömde sig i mossan. Hann tyvärr inte ta hand om dem själv (pga utbildningen) utan satte skörden i min stackars mors händer att ta reda på o rensa. Vet inte hur mycket hon kastade för att det såg konstigt ut. Himmel o plättar. ALLT var ju kantareller. Några lite torra men de ska ju torkas än mer! Lämnade kremlorna i skogen, för dem vägrar syrran plocka o äta. O mamma än mer. De ser giftiga ut! *suck*

 

 En liten mossglänta i skogen. Hittar du en, hittar du mååånga fler.

Ett litet bestånd med trattisar - och någa gula.

Det var fantastiskt att vi hittade gula kantareller då vi var ute så sent på hösten. Sent i oktober.

Syster Ysters kompis har en bra liten elektrisk tork som vi stoppade svampen i. Lager på lager av härlig svamp. Torkar på några timmar.

Vad har nu detta med boklådan att göra? Jo, jag hittade en bok häromdagen. Kirunas enda butik med något som liknar en bokhandel håller på att lägga ner (Coop Domus) och de har superrea på alla böcker. En del mer super än andra (pratar inte stans A-lagare här som väl inte vet var de ska ta vägen när tipshörnan nu försvinner). Den här boken var svindyr, men relativt överkomlig nu, till halva priset.

 

En bok fylld med godis för magen - och ögonen med alla underbara bilder. Framsidan visar en rödgul trumpetsvamp, en kantarell och en trattkantarell. Hade varit häftigt att få hitta trumpetsvamp nån gång! I Kiruna finns inte ens tillstymmelse till kantareller. *snyft*

Då min dalasvamp är torkad blir det inte så mycket ur boken man egentligen kan göra, men torkad svamp är kanon att stoppa i älggrytor och som smakförhöjare till såser och annat. Mumma!

Jag älskar kokböcker. Bakböcker och andra samlingar. Köpte hela serien från Allt om Mat som följde med Expressen i vinter/vår (några var jag tvungen att beställa senare, då jag inte hann få tag i tidningen med boken). Tänkte E skulle få dem så småningom. I dagsläget är hon bara intresserad av den japanska. E-pigan som inte äter fisk älskar sushi! Knasunge.

Skrev oibockad i ett inlägg alldeles nyss. Nej fel, jag redigerade dit det nyss, inlägget är ett par timmar gammalt vid det här laget - onytt.

Och detta lilla o är vad detta inlägg ska handla om. Pitebor är världens roligaste människor. Tycker maken i alla fall som härstammar därifrån. Lulehassafötter (Håsa´faot) har han inte så mycket till övers för (sorry alla MINA lulevänner - kan ju inte jag rå för).

Piteborna använder o till mycket som inte hänt. Med STOR reservation för att jag är värdelös på att stava peitmale rätt!

~ Är du hungrig?

~ Ja, jag har oäti'.

Ovari. Man har inte varit dit än, vart man nu tänkt sig... Eller ofari. Inte åkt än.

Osprungi - exempelvis en brännbollsspelande unge som inte fått göra sin runda än.

Osnuten är ju nåt helt annat (inte pitmål, inte ens pit-fiint). Osnutna ungar. Oftast grannens. Den där otrevliga grannens. Inte ens egna va? Egnas barn o andras ungar.

O, ni har väl hört om pitebon som for till London? Han kom ju aldrig hem igen. Gick in på en pub. Stod IN så fint på dörren. Det var bara det att på andra sidan stod det OUT!

Här är ett klipp med Euskefeurat:

Sitter o väntar på att få komma in till våra instruktörer för att få besked om hur provet gick. Inte kul. Jag tror att det gick bra, men man sitter och överanalyserar svaren. Ska köra på känslan i stället. Man VET ju när man gör rätt. Oftast.

Nåja, några minuter till. Går det bra så går det bra. Annars får man väl göra om det igen! Svågern tog två prov på sig.

 ----------------------------

Redigerat några minuter senare... Gick bättre än jag förväntade mig. En liten ruta jag hade bockat i, men som jag tog bort ett par gånger och sedan lämnade oibockad. En annan där frågan var totalt felformulerad. Så jag hade väl egentligen full pott.

Grattis till mig! :-)