Idag var det lite småsvårt faktiskt. Kanske beroende på att "undertecknad" varit disträ under krysstimmen. Dock har jag löst det hela. Det har varit en del teve o en liten glimt av sommaren. Idag har jag sett solen för första gången i år så, tja kanske... ;)

Första teveprogrammet vi kikar på är en riktig klassiker. Den började spelas in o visas 1959 och fortsatte genom hela sextiotalet för att avslutas efter mer än 400 avsnitt senare, 1973 (enligt IMDB), Bonanza. Bröderna, bröderna, bröderna, bröderna Caaartwriiight! (Halv-)bröderna hette Adam, Eric - eller Hoss och förstås Lille Joe med pappa Ben som överhuvud och alltså Cartwright i efternamn.

Vi går från Nevada o koranscher till en önskan om svensk sommar. Snart blir det sommar igen sjunger Östen med rösten, Warnerbring. Med tanke på all den snö som finns hos oss lär det knappast bli tidigare än andra år, dvs inte förrän i slutet av juni.

Det blåser lite här idag så snön far från tunga, vita grenar. Ett riktigt vinterlandskap. På gitarr får vi sen nästa uppgift. Duane Eddy spelade Bob Dylan's Blowing in the Wind, en av kryssets få fler än tvådelade uppgifter, nånsin. Hela titeln skulle med idag!

Mer klassiker. Alla kanske inte gillar reggae men jag har alltid gillar Bob Marley och den musikgenre han representerar, med eller utan alla bihangen. Helst utan.

Is this love - is this love - is this love -
Is this love that I'm feelin'?
Is this love - is this love - is this love -
Is this love that I'm feelin'?
I wanna know - wanna know - wanna know now!
I got to know - got to know - got to know now!

Vi far hem till Sverige o tar ännu en klassiker ur tevearkiven. Signaturen (med text) till den underbara serien om Abbe o Hebbe, skrothandlaren och hans son som bor i Haga i Göteborg. Albert & Herbert är ju korrekta titeln på serien även om jag aldrig tror jag hört dem säga det... Hebbe lelle.....

På sätt o vis stannar vi i tevens värld. Punklåten Should I stay or should I go finns med i reklamfilmer även om jag inte har en aning om för vad. Fick ett samtal från ett undersökningsföretag en gång där de frågade mig om olika reklaminslag. Inte en susning om nåt... "Stänger av" när det blir reklam. Men skit i dé nu. The Clash var det. Ett av Londons punkband.

Underhållningsorkestern tar oss sen till Sumpan för att sedan dö. Eller hur det nu var han menade, Lars (MEN HALLÅÅ...!) Ulf Peder Olrog. Se Sundbyberg och sedan dö.

Sen drog Eldemannen en sån där fråga med två illustrationer. Så kan det gå när man tar kvadrupplar med en låt. Måste fylla tiden med nåt :-) Vi skulle ha ett gemensamt efternamn. Först ut var Mustang Sally ("ride sally ride" - som spelades för att väcka Sally Ride på rymdstationen) som här framfördes av Andrew Strong och hans fiktiva filmgrupp The Commitments. Det var en film som gjordes på en bok i början av nittiotalet. The Commitments spelade covers av olika artister och Wilson Pickett's version av Mustang Sally var en av dem.

Andra illustrationen framfördes av BAO. En av Ernst Rolfs gamla dängor, Bättre o bättre dag för dag som i original skrevs av Mark Strong och då hette I'm Getting Better Every Day.

Så vill vi ha sommar igen. Alla vi längtar efter en blå himmel och varma sand-stränder. Eller så.

Himlen är blå.
Havet likaså.
Kom igen Björn, kom igen Frisk, hej Brolin, doktorn är här, det är coolt, det är stabilt.

Alla vi längtar efter sommaren, alla vi längtar efter sol igen.
Alla vi längtar efter sommaren, alla vi längtar efter sol igen.

Dr Alban skapade en one-hit-wonder (om det nu alls var nån hit?) tillsammans med ett par sportprofiler i gruppen Friends in Need. Jag tror de var in need.... Av nånting. Alla vi har blivit utsedd till den sämsta sportlåten nånsin :-) Men lite somrigt är det. Lite som Markoolios klistriga låtar. De fastnar. Efternamnet vi söker finns i texten. Tomas Brolin var en av killarna (sen var det Björn Borg och Mattias Frisk).

Brolin är ju krögare idag och har lagt på sig lite "pondus" sen han slutade med fotbollen. Med det ger vi oss i kast med nästa uppgift. Mannen med mycket pondus - i rösten - sjöng om att dricka, i källarvalven i alla de röstregister han behärskade. Den tyske sångaren med taget ryskt namn, Ivan Rebroff kunde sjunga i lägen från sopran till bas. Han satt där i krogens källare och skålade till sin egen sång. Im tiefen Keller. I sista Trinke när man tror att karln inte kommer lägre, slutar han i en basröst som bara mullrar. Väldigt, väääldigt lågt.

Sen tar vi inte en knäppare, inte ens en nötknäppare utan en bunt notknäckare som knäcker Beatles Can't Buy me Love. De heter ju det, Notknäckarbandet.

Så går vi på bio igen. Woody Allen's film Everyone Says I Love You handlar om en storfamilj i New York. Woody Allen spelar Joe, en vän som har en dotter med mamma Steffi, åker till Venedig där han träffar Von, spelad av Julia Roberts. Filmen är delvis en musikal och Julia sjunger själv sitt kryssbidrag idag, All my life (I've been waiting for you).

And That's All Folks!

 

Gunnar

15 januari 2011 16:36

Du skriver att du var lite disträ... Jo'rå. Bara förnamnet det! :)
Jag vet att du gärna vill skriva rätt och riktigt, så dubbelkolla gärna ditt inlägg innan jag kommer med rödpennan. Främst stavning, men även ett faktafel.
Annars har jag ju inte behövt rycka in på länge. Förra veckan fick du ju hjälp av en annan bloggläsare innan jag hann (orkade).

/Gunnar
Någonstans i det soliga Västergötland. NOT! :(

Kvasthilda

15 januari 2011 17:29

Stavfelen tror jag att jag fixat, men infot får du peka på åt mig. Har så mycket annat att bråka med här, så jag iiiiids inte ens leta ;)
Tack för att du håller efter mig!

 

Gunnar

15 januari 2011 18:31

Skönt med folk som tar det så. Jag är en riktig petimeter emellanåt, och skulle själv, i all min anspråkslöshet, uppskatta om någon ville rätta mig ifall jag någon gång i framtiden skulle råka ha fel om något. Föga troligt iofs, men ändå. ;)

Nåväl. "Vår" underbare skald(?), kompositör, textförfattare och sångare heter Ulf Peder Olrog, vilket jag vet att du vet. Ibland blir man både blind och döv för det man själv skriver.

Ang. JR, ja Julia Roberts alltså; hon kanske kan vara en hyfsat bildskön filmaktris, någotsånär i sitt tal, men den sång hon försökte sjunga här (som i och för sig inte är särskilt lättsjungen) visade att hon nog inte ska spela in någon mer CD. Visserligen inte så avskyvärt som många andra av dagens "artister", men riktigt rent var det ju iiinte. (Det blev hela fyra 'inte' det.)

/Gunnar

Kvasthilda

15 januari 2011 18:49

Hahahahaaa! Givetvis. Får skylla på att de båda är namn i min nära krets....

"Det är inte lätt att va' ödmjuk, när man vet att man är bäst..."

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Lördag morgon, sista dagen för ESC-veckan. Galenskaperna avlöser varann. Petra Mede gör ett kanonjobb. Superproffs. Men, det blir sen, nu är det kryss på agendan.    Vi började dagen med en melodi till ett barn, inspelad för sjuttio år sen, O Mio...

  Eget tema nr 25 Rivningskåk 131/366   Fotat bara för ett par dagar sen. Maskinerna äter sig in i husen och orsaken till detta syns i fonden. Kvar blir bara brädhögar av hundraåriga byggnader som varit hem åt många familjer genom åren. Med f...

  Tema nr 366 Övervakar 130/366   Mjo. Måste hålla koll på mitt tåg, även om jag inte sitter på det rent fysiskt. Bromsarna ligger till och det finns spänning, så det står säkert. Det vi ser genom fönstren här är inte ens ena lokhalvan. Fatta...

  Tema nr 117 Här väntar vi på... 129/366   ..en tom stol kanske vill ha nån som sitter på den. Jag, i min tur väntar här på att en växel ska fixas så jag kan komma mig ner till Narvik. Visade sig inte vara helt enkelt.  Men framför allt vä...

  Tema nr 159 Knolling 128/366   Knolling är ett ord jag inte kommit i kontakt med tidigare och googlade lite för inspiration och insåg att det ju är precis det jag gör när jag fotograferar mina dockor för arkiven. Jag lägger ut docka, kläder...