En dag i Narvik. Har letat presenter åt Dotra som fyller år om ett par veckor. Vore ju trevligt om hon kunde känna sig ihågkommen nån gång. Har hittat nåt jag tror hon kommer att gilla. Kanske inte för det jag hade i åtanke för det men kanske för nåt annat. Eller så blir det perfekt. Man vet aldrig riktigt med henne. Egentligen skulle vi kanske sluta med presenter o julklappar men det är rätt skönt att bli ihågkommen nån gång per år. O när presenterna o klapparna passar o ger ett leende, då blir man lite glad :) 

PsT ringde i morse, nä igår? Jo. Hur som haver berättade han att jag fått ynnesten att bli handledare för en dag. Såg i mailen att det blir två dagar nästa vecka. Det är rätt skoj. Ibland är det skitaviktigt med korrekt utbildning o nästa gång blir det lite på trekvart. Vi fick ett gäng nya handledare i fjol men en har slutat o en är mammaledig. Tror det är en eller möjligen två kvar av dem som fick utbildning. Nu söker de nya handledare och kontaktpersoner. Ett jävligt viktigt jobb. Kanske man skulle söka det? Eller inte. *suck* Vi hade världens bästa - som slutade. O den andra är arbetsledare. Fast det är klart. De enda som har nån form av intresse är väl de som också vill att nåt händer eller ser till sin egen framtid. På nåt sätt. 

Jag, som inte ens vill bli handledare, för jag har svårt att komma ihåg vad saker o ting heter - o ska man då lära ut nåt... Mowahahahahhahaa. Nu är det ju tackolov ärrade förare. Eller åtminstone som varit förare lika länge som jag. De ska ha lite Norgepraktik. O det är ju inga problem. 

Från det ena till det tredje. Piteborna har nåt som de kallar tjilsen, kilsen? Hur fan det då stavas. Tjilsen ei beina. Dvs det kryper i benen. Man har svårt att sitta still. Ungefär så känns det i hela min kropp just nu. Har med den där olustkänslan att göra, som jag fick när jag klev ur bilen hemma i förrgår. Igår var det inte lika jobbigt att komma hem men just nu känns allt overkligt och som om nåt ska hända. Eller som om nåt ligger precis utanför räckvidden av det man har. I periferin. Vet inte. Kan inte förklara det. Nåt jävla konstigt är det. 

Ett par dagar till, sen kommer tjockisen hem igen. Lillpigan med sin stora mage. Eller lilla mage. Eller hur det nu är. Babymagen. Snart får hon inte flyga mer. Å andra sidan behöver hon inte flyga mer just nu. Eller jo. En gång till men inte sen. När hon kommit hem. 

O Kläppen har flyttat till byn. Nu hade han tagit med sig datorskärmen såg jag. Teven. Det är ju en teveskärm. Vet inte om han tog datorn också men det hoppas jag att han inte gjorde. 

En vecka till begravningen. Min goa svägerska. SvägerskaTvå. Goa Söta Glada Underbara. Hoff. Du fattas mig. 

Nä. Nu räcker det med självömkan för en stund. Eller så grottar jag ner mig helt. Ha're! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Lördag morgon, sista dagen för ESC-veckan. Galenskaperna avlöser varann. Petra Mede gör ett kanonjobb. Superproffs. Men, det blir sen, nu är det kryss på agendan.    Vi började dagen med en melodi till ett barn, inspelad för sjuttio år sen, O Mio...

  Eget tema nr 25 Rivningskåk 131/366   Fotat bara för ett par dagar sen. Maskinerna äter sig in i husen och orsaken till detta syns i fonden. Kvar blir bara brädhögar av hundraåriga byggnader som varit hem åt många familjer genom åren. Med f...

  Tema nr 366 Övervakar 130/366   Mjo. Måste hålla koll på mitt tåg, även om jag inte sitter på det rent fysiskt. Bromsarna ligger till och det finns spänning, så det står säkert. Det vi ser genom fönstren här är inte ens ena lokhalvan. Fatta...

  Tema nr 117 Här väntar vi på... 129/366   ..en tom stol kanske vill ha nån som sitter på den. Jag, i min tur väntar här på att en växel ska fixas så jag kan komma mig ner till Narvik. Visade sig inte vara helt enkelt.  Men framför allt vä...

  Tema nr 159 Knolling 128/366   Knolling är ett ord jag inte kommit i kontakt med tidigare och googlade lite för inspiration och insåg att det ju är precis det jag gör när jag fotograferar mina dockor för arkiven. Jag lägger ut docka, kläder...