Idag är en dag då faktiskt stora delar av svenska folket gråter. Kristian Gidlunds kropp gav till slut upp i kampen mot den Där Jävla Cancern. Jag har inte lyssnat på mycket på Sommarpratarna så jag har inte hört annat än brottstycken av hans berättelser. Har inte heller läst hans blogg i kroppen min, men många gör det - gjorde det. Igår kom sista inlägget, från hans familj. Kristian kom från Borlänge urspungligen - exilmas kallar han sig på bloggen - och var medlem i bandet Sugarplum Fairy. Vila i frid. 

Själv har jag gråtit en skvätt på stan idag. Gick förbi blomsteraffärren och såg en fantastiskt vacker orkidée i fönstret. Jag har förklarat krig mot mina krukväxter och de dör en efter en omkring mig men den här rosa orkidéen kallade på mig. Min Goa Rara Underbara SvägerskaTvå begravs i morgon. Orkidéen skulle bli en fin hedersbetygelse i hennes namn. Såg Patriks uppdatering på facebook i morse och mitt hjärta fick ett nytt stort hål. Eller det kanske öppnades lite till, det som fått fäste där i hjärteroten sen hans mor dog för ett par veckor sedan. 

Jag gick in på affären och tittade på alla fina saker de har för att hedra sina döda. Vackra ljuslyktor i stenmaterial eller plåt. Stenar. Änglar. Hjärtan. Och en liten duva. Hittade ingen ängel jag ville ha så det fick bli en duva. Och orkidéen. Expediten frågade om jag behövde hjälp och rösten höll i ungefär fyra sekunder. Sen brast det. Tårarna rann. Jag tog ett andetag o började om igen. Skulle betala o så brast det igen. Kan ju inte vara med på hennes begravning så jag ville hedra henne med en egen blomma. Blått är hennes färg men den här med rosa ränder pockade på uppmärksamheten och den fick följa med mig hem. I den rosa hjärtekrukan som en gång i tiden höll en kaktus som torkande gick ur tiden, får orkidéen nu bo. Hoppas den håller lite längre. Krukväxter mår hemskt illa hos oss. Hade massor med fina krukväxter när jag bodde i Falun men de flesta dog i flytten till Kiruna, de frös helt enkelt ihjäl i den bitande decemberkylan. Har kvar nån enstaka liten kaktus sen dess. Allt annat har vuxit ihjäl sig och sedan torkat bort. Har några taniga dracaenor som är mer pinnar än växt med lite spretiga strån till blad, högt uppe på långsmala stamstänglar. Inga bonsaier där inte. 

O nu har jag allstå även en orkidée som jag hoppas kommer att trivas - ett tag i alla fall. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Lördag morgon, sista dagen för ESC-veckan. Galenskaperna avlöser varann. Petra Mede gör ett kanonjobb. Superproffs. Men, det blir sen, nu är det kryss på agendan.    Vi började dagen med en melodi till ett barn, inspelad för sjuttio år sen, O Mio...

  Eget tema nr 25 Rivningskåk 131/366   Fotat bara för ett par dagar sen. Maskinerna äter sig in i husen och orsaken till detta syns i fonden. Kvar blir bara brädhögar av hundraåriga byggnader som varit hem åt många familjer genom åren. Med f...

  Tema nr 366 Övervakar 130/366   Mjo. Måste hålla koll på mitt tåg, även om jag inte sitter på det rent fysiskt. Bromsarna ligger till och det finns spänning, så det står säkert. Det vi ser genom fönstren här är inte ens ena lokhalvan. Fatta...

  Tema nr 117 Här väntar vi på... 129/366   ..en tom stol kanske vill ha nån som sitter på den. Jag, i min tur väntar här på att en växel ska fixas så jag kan komma mig ner till Narvik. Visade sig inte vara helt enkelt.  Men framför allt vä...

  Tema nr 159 Knolling 128/366   Knolling är ett ord jag inte kommit i kontakt med tidigare och googlade lite för inspiration och insåg att det ju är precis det jag gör när jag fotograferar mina dockor för arkiven. Jag lägger ut docka, kläder...