Det blev en sorgens dag idag. Fick ett meddelande innan jag vaknade i morse, från SysterYster. Det stod bara "Vaken?" och hade skickats en timme innan jag vaknade. Eller mer. 1h betyder mer än en, mindre än två. Ringde henne och inget svar. Gick nån minut så ringde hon och med brusten röst och tårar i halsen berättade att Svågern dog i morse. Hennes make. De har varit gifta i fyra år, förlovade i många fler och tillsammans i ännu många fler.

Igår morse blev han jättedålig så hon ringde palliativa för att få hjälp.

"Ni måste komma och hämta honom."

"Vi skickar ett team o pratar."

"NEJ, ni måste hämta honom. Jag orkar inte. Han är jättedålig." 

Visade sig att syret låg på 63? 65? 68? Har blandat ihop siffrorna, men mellan 60-70. Väldigt lågt. Väldigt lågt. 

Hon åkte hem över natten, då hon kände att hon behövde lite egentid och under natten sovit dåligt. Vaknat till ett par gånger. Ungefär samma tider hade han vaknat på lasarettet av olika anledningar. Sista gången hade han tagit bort fallskyddet på sängen och satt sig upp. Ramlade i golvet. Och nu finns han inte mer. 

Älskade Svåger. Älskade fina Syster. 

Skönt på det viset att hans kamp är över. Han har inte ont längre. Slipper flåsa för att syret inte räcker till att fylla lungorna. Slipper hosta och tappa den lilla luft och syre han får i sig. Slipper vara orolig över strömavbrott i åsktider så syrgasmaskinen stannar. Slipper vara stressad och orolig att inte kunna fungera.  

Men livet är fan inte rättvist. Först är det cancer. Sen är det inte cancer. Sen är det cancer igen.

FUCK CANCER! 

Tema nr 97 Ge mig ett handtag

226/365

Ett besök i Å-smedjan i Sundborn, intill Carl Larsson-gården.

Temalista 

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

365 Foton 2022 

Jag kan inte kommentera hos blogspot om inte Namn/Adress är aktiverat.