Satan. Satte mig vid datorn för att skriva melloinlägg o jag kan knappt lyfta armen. Jäklar vad ont det gör. Om handen ligger mot skrivbordet går det (nästan) hur bra som helst att skriva, men jag kan inte lyfta armen. Fick knappt av mig jackorna efter jobbet. O jag har ett jobb till framför mig, innan jag får vila en vecka. 

Somnade dock i OK tid igår. Trodde ju att det inte skulle bli mycket sömn alls - o faktiskt trodde jag inte det när jag la mig i den där knakande o gnälliga sängen igår - o med grannar som härjade i rummen intill o sprang o knackade på varandaras dörrar. Dock svimmade jag av o vaknade till nån enstaka gång innan mobilen drog igång signalen som väckte mig "på rikt". Fick tag i taxi utan problem också o fick gå nån minut före avgång. Första mötet avlöpte utan problem. Närmar mig Kiruna o givetvis ska tåget vidare. Blir möte. Jaja, helt OK. Norsken ringde strax efter åtta. Då hade fjärren redan snackat om ett möte till för att inte jag ska stå i vägen. Det tog eviga tider o först en timme senare kunde jag överlämna spakarna. Nåja, jag hade arbetstid ändå så för min del spelade det ingen roll. Ola tyckte jag skulle studera det vilda livet och återrapportera om jag såg nåt spännande. Jomentjena. Fast det hann ju bli ljust innan jag lämnade KIA. 

Nu sitter jag här o ska skriva melloinlägg, snorar o nyser. O har ONT. *suck* 

Alltså, Makens beredskapsvecka kunde inte komma olägligare. Har haft i mitt tycke aptidiga skift måndag o tisdag o det fortsätter på onsdag. Sen vänder det o blir sen eftermiddag/halv natt o sen två vidriga nattskift på raken (nätterna som gränsar julafton - betyder att min julafton kommer att gå i komans tecken). Mina kollegor kör på djur stup i minuten så mobilen går varm nattetid. Man hinner precis somna så hoppar hans mobil omkring på nattduksbordet som en flock skräniga o högljudda skator. Den väcker döda - och hans nattsömnsberoende hustru. Nu ligger han på kökssoffan o tar igen sig o jag sitter här o skriver medan Wärkmästar'n gör allt han kan för att stöka med min sinnesro (o där ringde hans mobil igen....). Var visst en kompis som skulle komma o hälsa på. 

Jouren över. Kökstjänst på. *suck* 

Ännu en psykiskt påfrestande dag till ända. Måste strax krypa under täcket för att hinna sova till morgonens skift. Börjar före fan, men har fått inställt redan för en vecka sen o inte hört nåt om återanordning så just det tåget lär nog vara fortsatt inställt. Kan ju bli nåt annat. Världen är full av influensa just nu. Peppar Peppar så har jag klarat mig. Maken var ju sjuk i över en vecka o är inte tillbaks i sin fit for fajt-form riktigt ännu. Fit for fajt är han väl förvisso alltid, men han har det lite jobbigt med pulsen i snötrampandet på jobbet.

Själv har jag ett blåmärke stort som Sahara på rumpan. Du är smutsig, sa barnbarnet när vi skulle gå o sova häromkvällen. Vaddå? Såg inget så jag tog en spegel o kikade o hoppsan hejsan. Ett gigantiskt märke från kanten vid skinkan o en bit ner på låret. Kättrade ju över ett staket för att komma mig till bilen häromkvällen när jag blev avlöst vid tåget. Gick hål i jobbrallorna - och långkallingarna såg jag sen. Otroligt att inte blodvite uppstod i arslet också. Men ont gör det, känner jag. 

O vi for till Magnetiten o käkade jullunch idag, Kråk o jag. Junior kom hem o var proppmätt. Han hade tagit en tidigare lunch. Mötte folk som tyckte det inte var nåt att hänga i granen, men jag gillade det jag åt i alla fall. Blev så där lagom mätt, eftersom jag bara valde att ta lite rökt lax, en potatis, ett par prinskorvar, några köttbullar o några bitar revbensspjäll (SÅÅÅ goda!!). Sen kallskuret var det Västerbottenssill (fantastisk!), nån skinkstek i rostbiffsstuk, en bit kalvsylta, ägghalvor med räkor o nån kräm och.... ja, just det, nån korvskiva. O en god mimosasallad på äpplen o mango(?). Kanske inte gourmetrestaurantkvalitet, men Mycket Väl Godkänt för en storköksresturang. 

Ska nu ta mig fysiskt och psykist övertrötta kropp o kasta hela mig i säng. Go'Natt Världen! 

En sån dag. Mitt tåg var sent. Hade inte börjat lasta det vid avgång. Nästan. Så sätter man sig till slut på loket o bromsprov o allt är klart. Får grön signal efter att persontåget passerat. Drar igång och far mot fjällen. Strax utanför signalen insåg jag att jag glömt dra på lyset. O det fanns inget. Huff. Backa tillbaks? Köra vidare? Inte utan triangel. Körde på halvljus till närmaste driftplats o bytte lok med kompisen. Detta gick smidigt iofs, även med rörliga korsningsspetsar. Eller en, för vi gjorde en kort växlingsmanöver. "Håll koll på korset". Tror fan det - är man gift med en fd växelbyggare o besiktningsman vågar man inte annat. Vi hade en deadline att hålla. Eller fjärren hade. Nästa persontåg... Vi växlade klart o när kompisen sa att han var klar såg jag persontågets strålkastare på andra sidan driftplatsen o lämnade tillbaka station o signaler o fick grönt in. Medan persontåget förberedde sig för vidare färd checkade vi bromsar åt varann. Allt såg bra ut o vi kunde fortsätta, båda sena, det ena tåget väldigt sent. Trist. 

Hann ner till Narvik o slängde i mig middagen, flera timmar senare än jag hade hoppats. Det är fan inte kul att äta mat efter 21. Tog mig tiden att skriva ihop en synergi på eländet. Blev förstås sen från terminalen där också, o blev till slut nästan en timme sen hem. Många, tråkiga möten pga enkelspår på sina håll. En sån dag. 

Kom så småningom hem o mötte Maken i sovrumsdörren. Har nu sovit i knappt sex timmar. Kanske bra det så man kommer i säng tidigare ikväll. Har jour i ottan i morrn. Man vet ju aldrig när telefonen ringer. Så. Morr'n Da. Kan bara bli bättre. Kram på're. 

Jag är helt slut. Helt slut. Ingen kraft i armarna. *bah* 

Maken fick ett samtal på hemvägen o har åkt till en kompis för att trösta. Ingen aning om varför hon var ledsen. Kanske hennes mor dött? Pappa är borta redan. Kanske pojkvännen gjort slut? Vem vet? Inte jag... 

Kråk o hennes far tog sig hem helskinnade i alla fall. Norrut snöar det ymnigt. Hela vägen från Narvik till Stordalen. Söderut är det halt. 

Jag har äntligen fått "helg". Lagom till måndag. Kramade om Gösta o Pelle som gör sista skiftet inatt. Ledigvecka, sen är det pension. Båda samtidigt. Mamma Mia. Hur ska det gå. Som han sa Gösta, ett kinesiskt ordspråk. Man stoppar ner en hand i en hink med vatten, sen drar man upp den igen, o de märken som blir kvar, är vad som är kvar när man slutar på en arbetsplats. Ringarna o vågskvalpet syns en stund, men sen blir det lugnt igen. Trist men alldeles sant. 

O jag har ledigvecka. Inget skift förrän på tisdag om en vecka. GUUUD så skönt. Nu ska frysen tas om hand. Frysarna. Maken hade kött med sig hem, men det får vänta tills vi frostat av dem o DET orkar inte jag idag. Blir ett fall för morgondagen. Nån gång. Har en massa annat på schemat.

Den där jäkla purjopippin är ju här. Har fångat tre idag men alla tre är kassa. Vore kul att hitta en vettig. Nåja, Mina kängurumammor o små rosa mimare är inget bättre de heller. Purjopippin. Den sista man trodde man nånsin skulle få i Pokébagen. Det är tack vare tre miljarder Pokémon fångade den här veckan, world wide. Skoj. 

Nä, kopiera klart alla foton då. 

Himmel. Vilken dag... Vaknade före fan o tittade ut. Hur i hela håvete ska jag ta mig till jobbet idag?? Försökte se hur det såg ut där sonen kört o tänkte att, om jag håller mig i hans spår kanske jag kommer iväg. Skickade en bild till gubben o han blev topp tunnor rasande. Eller i alla fall skitsur o ringde upp efter fyra sekunder... "Fattar du väl att du inte kan åka ut med din bil i det där????" O nä, tanken slog mig långt innan. Funderade på vem jag skulle skrämma upp den där tiden på dygnet... Valet föll på en av Makens kollegor som ändå har beredskap. Jodå. Skjuts från dörr till dörr. Fenomenastiskt. O tusen tack. 
Tog ut mina order o plumsade iväg till mitt tåg. Givetvis läääängst bort på bangårdens bortersta spår, den oskottade bangården. Snöplums. Gjorde allt som ska göras på loket o ringde fjärren o begärde mig ut. Ropade på CTC o vill få även dvärgen framför näsan o fick beskedet att "Nä, det får du inte. Ditt tåg är inställt"... Huff. Ringde PP o frågade vad de hade för diabolisk plan för mig idag i stället o då kom det jag minst av allt i världen ville höra... "Du ska ta en bil till Björkliden o plocka hem en trött förare." I det här jävla vädret......Nääääääääää... Huff. Plumsade tillbaks till kontoret o pratade med norsken som skulle ha skjuts upp till samma tåg. O nä, han hade inte kunnat köra upp bilen för att föraren som ville hem orkade inte köra ner själv. Hade suttit där en större del av natten. Norsken fick köra upp i alla fall. Räcker att köra en väg, tyckte ju jag... O på hemvägen kom jag ut i snögloppet o fick sladd. Madre mia. Kan säga att kollegan som satt o dåsade intill mig flög i taket o vaknade till ordentligt... Blev lite wobbel men jag styrde upp ekipaget o vi kom hem i samma skick vi satte oss i bilen - om än lite småskärrade. Det satt en annan bil i snödrivan lite längre upp längs E10, så hänt äre lätt. O hela vägen snörök. BLÄ

Det har fan inte slutat snöa än. Bore har fått spatt. Skottade av garageuppfarten när jag kom hem - och putsade till gården. O pratade med Storfot. Ölkalas ikväll. Med bilen parkerad så snett o fint på gården. O Junioren kom hem o ställde sig bakom sin far, lika mycket på trekvart. MEN SKOTTA GARAGEUPPFARTEN DÅ....! Det snöar än. Kommer traktorn en sväng inatt blir det oplogat runt huset. Han tar sig inte förbi dem med traktorn. O just nu - eller tidigare idag som det varit så fint skottat på o kring gården. Fast smal väg. O nån granne som kört ner en skoter o dragit med sig halva snödrivan ner på vägen.... Herre gud. SKOTTA BORT SKITEN. Vägen är nog så jäkla smal. 

Aptrött ikväll. I morgon ska man upp före tuppen igen. O dra en vända till Narvik. Tills dess ska väl tågtrafiken ha rätat ut sig? 

O det innebär också att kryssbloggen blir sen i morgon. Krysset går tidigare än vanligt, men det hjälper inte mig som befinner mig i Norge då. 

Fick en trevlig tripp hem igår. Alltid kul att träffa kollegor. Nästan alltid. Nä, alltid, även om det som dryftas ibland är hjärteknipande. Men igår var en alltigenom bra träff. En av kollegorna jag sällan träffar IRL. Vi brukar inte ens mötas efter linjen. Vissa är ju såna, man ser dem nånstans i en mötande lokhytt men aldrig annars. Funderar var jag träffat denna senast. Minns inte. Förmiodligen, just efter linjen nån gång, men troligast går vi om varann helt. Nån äldre förare sa det vid nåt tillfälle, vissa undrar man om de slutat för att man aldrig ser dem. Så är inte fallet här, men som sagt, vi ses sällan. 

Får se vilka man får träffa under den förstärkta AP-träffen som vår al kallar det. Han la den på en fredag... O då blev plötsligt hans uttalande om att vi ska täcka upp för varann glasklart. Jag menar. Vi är lediga varannan helg. Finns inget att täcka upp för då.... Dvs lördag-söndag. Men i vår middag ingår alltså en liten AP-träff o DEN läggs på en vardag, inte en helg. "Jag tror vi får fler om vi lägger den på en fredag".... Öööööhhhhh.... Nä. O två av oss drabbas givetvis av det beslutet. Ger planeringen merjobb för att de två som absolut inte kan gå endera kvällen, måste läggas om i schemat. Har inte svarat på mailet än. Måste väl ta itu med det också. Oxfilé. Låter inte som en superhöjdare. Fanns annan mat jag hellre lagt krut på. Men om vi byter meny går vi från en trevalsmiddag (förrätt-varmrätt-efterrrätt) till en tvådelars med endera förrätt-varmrätt, eller varmrätt-efterrätt. O det fast det fanns billigare alternativ. Men oxfilén är billigast. O säkert minst av alla köttbitar. Hoppas grabbarna vet hur man tillagar en oxfilé utan att det blir skosulor av det. Nåja, det blev i december det. Var sagt november. Framförhållning. O det blev ingen bowling. Vafan. Skiter i den biten, det kan jag säga redan nu. Vad som än planeras. Klättring i X-huset? Innebandy? LIVS-farligt. Bowling är bra för alla. Vare sig man är med o spelar eller inte. P-L-A-N-E-R-I-N-G. Noll. 

Nä, kaffe på så man vaknar till liv här. HejpaHej! 

Fast på peitmale. Inte babyjoller. Trodde denna dagen skulle bli urbota fåntrattig, men det blev en riktigt kul dag. Alltid kul att träffa folk man dagligdags inte umgås med. Prata och utbyta idéer. Vi har haft utbildning idag. Träffat folk från lite olika avdelningar - som vi har att göra med varje dag, men kanske inte bokstavligen o fysiskt. Utan verkstäderna funkar inte våra lok o vagnar. Utan Op kan inga tåg planeras. Utan oss går inga tåg. Hur funkar samarbetet oss emellan? En givande dag. O goda mackor. O en massa frukt. Mmmm. Skoj. Tror de flesta verkade någorlunda nöjda. Får hoppas det fungerar sedan också. Nåja. Vårt samarbete fungerar ju faktiskt sådär. Bara loken städas ibland... :D