En fantastisk lördagmorgon har vi haft här. Jag har själv inte sett så mycket av den med min sena fredagskväll. Svårt att komma i säng tidigt när man jobbat natt tidigare. Solen skiner från klarblå himmel och snön i sin tur lyser vit. Klev i alla fall upp i tid för krysset och har nu löst det :) 

Vi börjar stort. På Oscarsteatern med en uppsättning av Fantomen på Operan. Mannen som hade mask för halva ansiktet för att dölja sin "missbildning". Huvudrollen spelades under flera år av Mikael Samuelson. Som illustration till krysset hörde vi Nattens musik. 

Annan stor musik hörde vi i en film om tävlande ungdomar på tjugotalet. De ska springa 200 meter i Olympiaden i Paris. Chariots of Fire heter den underbara titelmelodin och alltså även filmen i original. På svenska blev det Triumfens ögonblick. Vangelis skrev musiken som var hans mest kända verk. Den var även signaturmelodi till Mitt i Naturen när Bisse Wallin och Gunnar Arvidsson ledde programmet från Sundsvall. 

Vi valsar vidare. Stig Olin skrev musiken som framfördes av Torbjörn Eklund, En gång jag seglar i hamn. 

Nästa sångerska påstår sig vara förgiftad, se bara:  

ll I wanted from you
Was a night maybe two
You beat me at my own game
No, it's not okay
I'm the one that's missing out
All I needed to do
Was get just a taste of you
And now I'm sick all in my head
You poisoned me instead
Trust me, trust me, I think I got heartbreak down

Heartbreak Down med P!NK. 

Efter det hjärtskärande dramat fick vi ett annat drama. En teveserie som bygger på en roman som i sin tur bygger på amerikansk sydstatshistoria och författarens egen släkthistoria. Alex Haley skrev boken Roots, eller Rötter som handlade om hans anfäder och började med Kunta Kinte som på 1700-talet blev bortrövad från Afrika för att tjäna en vit familj i Amerikas sydstater. Serien blev en lång resa genom historien med slaveriet i södern som fokus. 

Vi stannar i södern o lyssnar till Georgia on my mind. Nu handlar den väl inte direkt om delstaten Georgia men melodin har blivit "signatur" för staten Georgia. Den skrevs av Hoagy Carmichael. Ray Charles version är väl mest känd. Fast idag fick vi den på dragspel med Lennart Wärmell. 

Melodifestivallördag ja. Nästa bidrag hämtades från ESC och sjöngs av en man som "verkligen är en vinnare". Ja, han har ju vunnit tre gånger. Idag hörde vi Hold me now. Irländske Johnny Logan förstås. 

Vi tar en tur till Logans grannland. Eller skulle ha gjort om nu inte Eldeman grävt upp en gitarrversion av melodin med Spotnicks.... Annars ska det spelas på säckpipa. Sådeså. Scotland the Brave. I Spotnicks version kanske det är Härliga Härjedalen i stället ;) Se här. 

Ulrik och Mikael Neumann forsätter med strängspelet och drar en Ramel i Gräsänklingsblues. Frun till gräsänklingen kan vara lite svartsjuk. 

Ni förstår, min fru är lite sotis så om hon får veta att
det var fyra scandale beauties hemma här hos mej i natt,
oh, hå, hå, hå, hå, hå, då skulle jag bli både gul och blue.
Så här gäller det att städa fort och gardera sej,
ty hon tror mera på en hårnål än hon tror på mej. Hysch, hysch!

I krysset skriver vi alltså sotis. 

Efter det plockar Eldeman fram en skiva ur sin finska skivsamling och Jiri Nikkinen sjunger Beatles på finska. Here comes the Sun. Vi tar himlakroppen ur det o skriver sol i krysset. 

Sen drar vi ut på en långresa runt jorden. Bokstavligen. Jorden runt på 80 dagar. Under den resan får man förmoda att en o annan tull passeras. Victor Young skrev musiken till filmen. Den första filmen, från 1958. 

Vet inte om andra filmen blev bättre men den har jag sett några gånger. Nåt annat som var Så mycket bättre var när de klämde ihop ett gäng artister på ett gotländskt pensionat där de fick göra om varandras låtar. Eva Dahlgrens Vem vänder vindarna togs itu med av Tomas Ledin och han gjorde sin egen version av den.
Folk trodde inte att en uppföljare kunde bli bättre än första säsongen men jag såg aldrig första omgången o tyckte att den andra var bra! Kanske för att jag gillar Tomas Ledin, Timbuktu, E-Type och Laleh. Var och en på sitt sätt. 

Men nu är det bara att ladda om och se om kvällens deltävling i Mellon blir så mycket bättre än de varit hittills. Förra veckan var ju en katastrof. Ett mirakel var det inte. Jaja, smaken är som baken. 

Ha en härlig lördag! 

Så va're lördag igen. Tror världen utanför är grå. Vaknade så sent så jag har inte hunnit notera detta och persiennerna är nerdragna då Sonen halvligger o tittar på film. Han har inte sovit alls inatt - kanske nån stund i fåtöljen. Vakar så han kommer i säng tidigt ikväll. Vampyrer! 

Några vampyrer var det inte med i krysset idag, hur populära de än är i dessa tider. Filmer. En stor artist har ju lämnat oss för gott i veckan. Detta har nog inte undgått någon. Tjejen med Rösten. Whitney Houston. De visar hennes (enda?) film ikväll - slåss med Melodifestivalen. The Bodyguard. 

En annan saknad artist är Monica Zetterlund. Hon sjöng om alla fantastiska män i melodin från filmen med samma namn, Att angöra en brygga. 

Åh, ni fantastiska män
som vet hur man angör en brygga
Ni som med solbarkad hand
håller skotet i spänn
Ni starka, ni tysta, ni lugna, ni trygga

Ludwig van Beethoven skrev Nionde symfonin och ur den plockar vi en hymn som adopterats av hela Europa. Sedan 1972 representerar Hymn till glädjen vår världsdel, och sedan 1985 EU.  

Det är ju som sagt var Mellolördag! Veckans bidrag kommer från Måns - Cara Mia. Ja, Zelmerlöw förstås. Han sjöng om brinnande insidor "It's burning inside, burning inside" - tror sjutton det, han är het den där gossen. Måns. 

Come clo-ser, cara cara mia
Cara cara mia, love is all we need
I swear I'll never gonna leave you
Cara cara mia, you're the one for me
When someone loves like I do
Dreams can come true
So tell me, tell me now
Oh, cara cara mia
Can you leave me now
Cara cara mia
Can you leave me now

Melodifestivalen 2007. Tiden går! 

En annan som hade det hett om öronen var näste figur. Evert Taube skrev Eldarevalsen. Charlie Barr höll på att bli levande kokt i ångpannorna på en båt. Ajajaaaaaj (kapten). Hans kompisar hade börjat elda igen. 

Ja, jag vakna när vattnet blev påsläppt, you see,
och kamraterna eldade under,
det var kolmörkt i kitteln och vattnet det steg,
så jag flydde ju högst uppinunder,
men där var det ju stopp, där var manluckan på
och jag tänkte, nu är det nog klokt,
Charlie Barr, att du kvickt läser upp fader vår,
för här, blir du ju levande kokt!

Bernsorkestern spelade. 

Charlie besökte nog aldrig sjukan men hade kanske behövt det. Peter Holm blev kär i Syster Jane när han råkat ut för en olycka efter jobbet o låg på sjukhussalen. Där ser man säkert en o annan läkarrock, bland annat på Janes överordnade. 

Syster Jane, vad du var söt o fin
när du kom in till mig o rulla upp gardin
o när du tog min hand då börja pulsen slå
o hjärtat börja gå - att en man kan känna så

Syster Jane vad du var rar o mjuk
jag tror jag alltid skulle vilja vara sjuk
när du tog hand om mig så blev jag kär i dig
sån tur att det var du,
ja sån tur att det var du, Syster Jane

Söt o fin. I feel pretty, det sjöng Maria i West Side Story. 

I feel pretty
Oh so pretty
I feel pretty and witty and bright
And I pity
Any girl who isn't me tonight

Dame Kiri Te Kanawa sjöng Marias melodi under ledning av kompositören själv, Leonard Bernstein.  

Lätt om foten dansade hon runt, Maria. Hon nästan flög fram på scengolvet.  John Denver var också ute o flög. Lämnade stan i ett jetplan. Leaving on a jetplane. Krysset ska ha ett speciellt dito, det planet. Vilket? Ingen aning. Men just det är det. 

Professor Balthazar... Ja, jisses. Lennart Palm i Lerum fick sätta sig o spela in en låt som inte finns utan text. Ugglas låtar göre sig ju bäst med text. Annars går liksom hans ironi oss förbi. Maria må ha dansat på moln men han, Uggla, han Dansar inte nykter så jag betvivlar att det var så svansjölikt. 

Jag dansar aldrig nykter någonstans
aldrig inte en chans
att jag dansar nykter
kalla't undanflykter
om du vill
Utan minsta promill
står jag still

Kanske så illa att polarna försvann? Vi tar tåget ut i Europa

jag skulle sitta på ett tåg mot Paris
och låta Stockholm va
jag skulle få den tiden över för mig själv
som jag sagt att jag vill ha
jag skulle unna mig att drömma
hundra mil genom Europa
om en främling
lika tillitsfull som du
jag skulle pröva mina läppar mot nån annan
om du lämnade mig nu

Åtminstone sjöng Lars Winnerbäck och Miss Li om vad som kanske händer om deras kärlek försvinner ut genom dörren. Om du lämnar mig nu. 

Men ibland är allt en dans på rosor :) o rätt vad det är så händer det, Se då tittar lilla solen in igen. Åke Wassing skrev den och bland annat Olle Bergman sjöng in den - på en snabbsnurrskiva 1955. Ja, en 78-varvare. Idag hörde vi den utan text med Töreboda Brassensemble. 

Inte Maria, men väl Mary. Poppins. En låt från filmen där vi söker en komiker. Uncle Albert spelades av Ed Wynn. Han sjunger medan han skrattande flyger runt i rummet. I love to laugh. 

I love to laugh
Loud and long and clear
I love to laugh
It's getting worse ev'ry year

The more I laugh
The more I fill with glee
And the more the glee
The more I'm a merrier me
It's embarrassing!
The more I'm a merrier me!

Mary och Bert pratar och sjunger om olika typer av skratt o Mary håller sig för sitt. Skratt alltså. Andra fnittrar o en del porlar friskt. Som en vårbäck. O den bäcken ska vi svalka fötterna i nu, tillsammans med - ja vem som nu skrivit den. En bäck alltså. Wolmar Sandell spelade i alla fall. Som jag sagt förut, klassiskt musik är inte min forte men kanske det var nåt av Chopin? 

O apropå bränder. Vi slutar svenskt. Än har de inte varit med i Melodifestivalen men med tanke på vilka som tävlat nu och då dyker de kanske upp nån gång. Hämtat från senaste albumet Burning Heart, hörde vi idag You Learn. Takida. 

Hjärta, smärta, bränder o kärlek. Det som kallas livet. Ser ni The Bodyguard ikväll eller lyssnar ni till Melodi-festivalens tredje deltävling? Eller kanske varken eller? 

Jag vet då vad jag ska göra! 

Proppa skålen med ostkrokar och ladda vinglaset. Mello is ON! 

Jeeeezzz.... Nåja, det tar vi strax. Krysset är igång. Idag är internationella ett-ett-två-dagen. Ring dem!!! Helst.... 

Feb 11, eller som de skriver på andra sidan vattnet, 11-2. Bakofram. 

Som vanligt skriver jag inget förrän snabben kommer så nu är krysset klart o färdigt. 

Vi börjar som sagt med nåt som kräver ett larm. Karln låter som ett larm. Israels bidrag till Eurovison Song Contest 1987 framfördes av komediduon Datner & Kushnir och handlade om en luffare, The Bum's Song, eller Hoppa hulle som den hette i vardagsmun. Det hebreiska namnet kan jag inte skriva annat än som Shir Habatlanim med eller utan bindestreck. Har sett olika stavningar. Nåväl, det var ju inte det saken gällde idag utan den underliga översättningen till svenska som framfördes av Bert Karlsson. 

Jag går a'kring och skräpar men har görmycket att göra.
Jag undrar om det händer något spännande idag.
Jag pillar mig i näsan allting är en salig röra.
Man måste koppla av och ge folk va dom vill ha.

Livet ska va roligt och jag skiter i kulturen.
Spriten ska va gratis ne det har a'aldrig sagt.
Men passar man sig inte får man sitta av i buren
Men inget är förspillt varje dag är ny kontakt.

Hoppa hulle hulle hulle
Hoppa hoppa hulle hulle
Hoppa hulle hulle hoppa'pa
Hoppa hulle hulle hulle
Hoppa hoppa hulle hulle
Hoppa hulle hulle hoppa'pa

En av hans adepter sjöng för nästa kryssadress. Hans kanske största fynd. Tom Paxton skrev I give you the morning och sjöng den också en gång i tiden. Fred Åkerström gjorde en översättning till svenska och det var den vi fick höra idag, fast med Carola, Jag ger dig min morgon. Rätt skönt att få höra henne i en mer lågmäld melodi, kontra det gap o skrik hon gjort de senare åren. 

Carola läser nog de skrifter han pratade om sen, Eldeman. I en viss skrift finns de ju med. Mantovanis orkester spelade ett klassiskt stycke som handlar om Edens lustgård och de första personerna där (o över allt enligt sagda källor) var ju Adam och Eva. 

Nästa melodi gav mig lite funderingar. Fick inte ihop nånting förrän alldeles i slutet. Men jisses, Evert Taube har ju varit på sjön o flängt runt världen, klart att han kan skriva en vals om en ritmästare. Tatuerarevalsen. Hade säkert en och annan. Kommer en kommer flera. Så är det. 

Nu tror jag nästan att jag stannar kvar
hemma i Sverige och blir stadig karl!
Jag brukar försörja mig ibland
som tatuerare i land.
Drakar och ormar kring armar och ben,
sol, stjärnor, tron, hoppet och kärleken -
Sån't gör man numera, som fröken vet,
med elektricitet.
.........

I Antwerpen tatuerade jag
tre, fyra kunder så där varje dag -
Här blir det kanske svårt att få
någon att tatuera på.
Men har man bara en söt liten vän,
sol, stjärnor, tron, hoppet och kärleken -
Ja, ni får se, tatuerar man en
så blir det nog fler sen!

Så vi skriver väl in tatuerar då :)  

Han tänkte ju tydligen stanna i Sverige igen. Undrar om han släpade med sig nästa tjej runt världen? Anna, du kan väl stanna, hemma hos mig?  

Är det säkert att du älskar mig? Hör du kärlekens alla toner?
Klingar starkt och underbart, underbart
Är det säkert att du väntat mig? Ser du kärlekens alla färger?
Skimrar starkt och underbart, underbart

Kalle ställde de frågorna. Kalle med Orsa spelmän och Mora i namnet. Moraeus. De är ju från landets vackraste landskap :) Dalarna. Underbart. 

Han kanske inte har looken men han har Det. Lille Kalle :) "Hon" har looken i alla fall. Vem hon nu är. Anna kanske? She's got the look sjöng Roxette. Inte idag. Nä, dagens illustration gjordes av Lennart Palm i Lerum. Hej o välkommen tillbaks! 

Billie Jean hade nog också the look. Michael Jackson sjöng om den charmiga förförerskan på dansgolvet, till vars barn han INTE var pappa.  

Från King of Pop till King of Rock. Elvis fick ett brev. Eller fick tillbaks ett brev. Return to sender. Viktigt i det fallet är väl att skriva avsändare så det kan hitta tillbaks igen. Inte riktigt vad han ville men så blev det. Las Vegas Philharmoniker Orchestra spelade. Fint ska're va. 

Sen hade vi problem. Han kunde han. Pappa Ramel. Det var väl till honom de vände sig, Mikael o Lotta (förmodar jag), Far jag kan inte få upp min kokosnöt. Inte ens ett tappat piano fick upp den tjuriga nöten. Mikael Ramel ska det stå i krysset. 

Släkten är värst. En annan släkting. En sjungande kusin till en sjungande kusin... Ja, himmel. Snacka om hjärnsläpp i alla fall. Jag fattade inte först att det var förnamnet vi skulle ha. Vet inte hur jag lyssnade. Håkan Hagegårds kusin Erland Hagegård. Så blev det till slut. Vad sjöng han? Det tappade jag bort i förvirringen. Gjorde jag ju inte alls det. Ser? Förvirringen är fullständig! 

Var skog har nog sin källa,
Var äng sin blomma har,
Vart hjärta har sin saga
Från flydda ungdoms dar,
Var skog har nog sin källa,
Var äng sin blomma har,
Vart hjärta har sin saga
Från flydda ungdoms dar.

Skogens källa sinar,
och ängens blomma dör.
Men hjärtats tysta saga
ej någon tid förstör.
Skogens källa sinar,
och ängens blomma dör.
Men hjärtats tysta saga
ej någon tid förstör.

Hjärtats saga heter melodin. 

Ikväll är det del två i Melodifestivalen. DiLeva, unge herr Munter o en massa andra ska slåss om en plats, eller två platser i Globen.

Ha't så hörs vi igen om en vecka. 

Just nu är det halvtid i krysset. Melodifestivallördag är det också. Första delfinalen från Växsjö. Dead by April tävlar idag. Kul med lite hårdrock i mellon. Undrar hur de står sig mot poppisarna?
Lite halvsvårt kryss idag men allt är känt o allt är löst (ja, halvtiden blev plötsligt hel). Vi kör väl då... 

Vi börjar högt upp i artiststegen. En låt från igår, Yesterday. Inte med Beatlarna men med en artist som gick bort redan 1977 men som är högst levande bland sina fans. Många har påstått sig se honom efter hans död. Han dog där han levde, i Memphis, Tennessee (2 n, 2 s o 2 e - tappade ett e på slutet när jag skrev in det här). Elvis förstås. The King. 

En annan stor artist var Frank Sinatra. Vi fick dock inte höra honom sjunga, vare sig Beatles låtar eller denna av Cole Porter, Got You Under my Skin. Den spelades instrumenalt, mestadels via strängar. 

De tjänade en del på sina alster de där herrarna - och med dessa pengar i åtanke vandrar vi in i dagens stora händelse, Melodifestivalen. Här illustrerad av en låt från 2007. Hon tog sig till Andra Chansen, Elin Lanto med sin poppiga Money. 

Man kan köpa biljetter till deltävlingarna - o givetvis till stora finalen i Globen senare i vår. Publiken fyller sin funktion med applåder på rätt ställe osv. Speciellt under Andra Chansen. Publiken gör också sitt jobb normalt på nästa kryssadress, där de sjunger med i Last NIght of the Proms. Hope and Glory. Idag hörde vi den i mycket mindre format på dragspel o flöjter. 

De kanske ligger på en strand nånstans o nynnar då? Publiken. Fast alla har väl inte prickig baddräkt på sig där midjan är bar. Får man hoppas. Itsy Bitsy Teeny Weeny Yellow Polka Dot Bikini.... Den används väl vid bad kanmantänka. 

Här är det alldeles för kallt för att bada - åtminstone utomhus. Tror det är kallt i hela landet idag. Det finns väl ett hopp om en vår så småningom. Eddy Grant sjöng om annat hopp. Frigörelsen av Sydafrika. Gimme Hope Joanna. Joanna är inte bara ett flicknamn utan en omskrivning av Johannesburg o dess styre.  

Ja, det är En värld i krig. O det är vad serien heter som Hans Villius kommenterade och återberättade i svensk teve. En lång serie om andra världskriget. 26 avsnitt var det totalt. 

Pojkar gråter inte. Johodå, det gör de visst det o säkerligen i krig. Boys don't cry sjunger han, pojken med det gladare efternamnet. Ulrik Munter.  

O gatpojkarna i Oliver Twist var både glada o ledsna, men mest upproriska. Vi hörde en melodi från musikalen om Oliver. 

En annan o välkänd annan musikal som även filmats, då med Jarl Kulle i rollen som Henry Higgins. My Fair Lady. I den amerikanska filmen spelades Eliza Doolittle av Audrey Hepburn. O hennes rollnamn är adopterat av en ung artist. Han nämnde Hanna Glavari, Eldeman och hon är en roll i en annan musikal där Jarl Kulle också hade den manliga rollen. Den glada änkan. Han knölar in sig ordentligt, herr Eldeman. Nä, ingen glamour i det namnet. Hon kan hålla sig till Eliza Doolittle, vår unga artist. Hennes namn är egentligen Eliza Sophie Caird. 

Från hennes ljusa röst går vi ner i oktaverna o lyssnar till Ivan Rebroff i stället. Barcarolle ur Hoffmans äventyr. 

Från Ivans mörka stämma går vi till en mörk färg. Ett av världens mest kända låtintron. Lisa Syrén (en ljusare lila) hade orgeln med i sitt kryssinhopp, John Lords orgel. Vi pratar alltså om Deep Purple och deras Smoke on the Water. Min kompis har en Purplelåt som ringsignal på sin mobil :) Minns inte om det var den här. Måste lyssna nästa gång det ringer. O vattenrökintrot idag, gick ju över i en telefonväxel. Växeln Hallå. 

Hallå där ja. Melodifestival del ett ikväll, Nästa tjej är väl kopplad till Mellon om nån. Kom o håll om mig, släpp inte taget om mig.... Nanne Grönvall. 

Ta tag om varann nu i tevesoffan o titta på mellon. Rätt vad det är har Eldeman nya ledtrådar därifrån i krysset! 

Ha en skön lördag! Här ska tändas värmeljus för trots att solen skiner från klarblå himmel är det kallt. Kallt Kallt Kallt. Temperaturen verkar sjunka, snarare än stiga med solen. 

Jahaa. Vad har denna lördag att erbjuda då? Det får vi se. I stan är det Vinterfestival har jag hört. Man är lite vilse i planeten med det jobb jag har och hänger inte riktigt med i det som händer runt omkring. Ah, kan ju skylla på det i alla fall. Krysset då? Det avbröts fyra, nej fem gånger av Trafiken med meddelanden om ett par trafiksituationer i Norrbotten. Missade flera ledtrådar. De försöker ju lägga in meddelandena i musiken men det var så korta snuttar idag o långa meddelanden så vid ett par tillfällen hann musiken ta slut o musiken i nästa uppgift ta över innan meddelandena hade ebbat ut. Dock löste jag krysset utan snabben. Nåväl, kryssa kan man alltid göra även om det ligger lastbilar o blockerar vägar. Sååå. vi kör väl då! 

Gråt inte över spilld mjölk... eller omkullkörda lastbilar. No Woman no Cry. Bob Marley förstås. Svårt att sitta helt still till det gunget! 

De röker sin braja, de där reggaekillarna... Högtflygande emellanåt... Näste lille kille ville fly från stål o betong. Ut på landet till morfar. Eller var det farfar? Småkillar drömmer om omöjliga yrken och i originalet till den melodin ville killen ut bland stjärnor o planeter. Eller åtminstone rymdkroppar. Jag är en astronaut. En av Wahlgrens ungar brukade sjunga den som barn. Var det Linus? (inte Anna Ws även om deras gräl säkert hörs ut i rymden också) 

Näste kryssadress är mer jordad. I alla fall står han staty utanför Louvren. En stor gladiator. Spelades på film av Kirk Douglas en gång i tiden. Ja, 1960. Regi av Stanley Kubrick. Letade vår DVD men hittar den inte. Vet att den finns här nånstans. Filmen om Spartacus. 

Sen återgår vi till skalbaggarna igen. The Beatles. Två veckor på raken. Fast idag spelades det på klassisk gitarr. Manuel Barruecos dito. Jag hittade inte riktigt melodin i den musiken jag hörde men antar att det var Lucy in the Sky with Diamonds. Lucy var flickan i alla fall. 

En annan tjej var Anna. O inte Wahlgren nu heller. Nej Boten Anna. Hon som rensar upp i alla kanaler o kickar ass, nej kastar ut bråkiga surfare från olika forum. Basshunters enda(?) hit. Tja, han har ju gjort den på engelska också ett bra tag senare och den slog igen. 

Internet är ju allmänt tillgängligt idag. Tänk när vi fick vår första dator o hade uppringt internet? Blipp blipp blipp blopp blipp blipp.... Pip o skrik innan det blev tyst o man kunde surfa. Var ett evinnerligt väntande på detta ringande. Som sen ledde till en långsam och ibland nyckfull anslutning...  ABBornA väntade också på en signal. Ring Ring (bara du slog en signal). Givetvis satt hon/de o väntade på att få svara i telefonen. Med internet är det nästan borta. Tänk alla ungars evinnerliga telefonsamtal i timtal efter att de nyss lämnat varann för att gå hem o äta - eller sova. Idag är det bara SMS och andra forum som gäller. Oftast. Hot Lips Big Band spelade ABBAs dänga idag. 

För nästa uppgift söker vi ett ytte pytte litet "vedertaget" ord, eller förkortning. Som man alltid skrev i brev för det var alltid något som skulle tilläggas efter att man skrivit klart. PS. Från filmen PS sista sommaren hörde vi Tommy Nilsson och Tone Norum med Allt som jag känner. 

Han kände en hel del herr Rönnerdahl också. Mest lycka, där han valsade runt på Sjösalas ängar. Lyssnade till den spanska texten som Katia Cardinal sjöng. Danza en la pradera. Texten följde Taubes original rätt bra hörde jag, min sparsamma spanskakunskap till trots. Nåt snappade man väl upp under lektionerna i högstadiet?  

Rönnerdahl han skuttar med ett skratt ur sin säng.
Solen står på Orrberget. Sunnanvind brusar.
Rönnerdahl han valsar över Sjösala äng.
- Hör min vackra visa, kom sjung min refräng!
Tärnan har fått ungar och dyker i min vik,
ur alla gröna dungar hörs finkarnas musik,
och se, så många blommor som redan slagit ut på ängen!
Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol.

Å andra sidan var han väl spansktalande själv, Evert, efter alla år på haciendan - i plural. 

Sen fick vi fylla i närapå en hel titel. Fyra av fem små ord. Nu ska vi vara, nu ska vi vara snälla. Karl Gerhard sjöng den för en herrans massa år sen och sen har väl Agnetha Fältskog gjort en version av den med ett annat regeringshugg än vad den gamle ståupparen Gerhard sjöng. Han har för övrigt namnsdag idag.
Grattis alla Karl! 

Solen i maj. Om denna sjöng Svante Turesson och Lisa Nilsson. 

Sen hängde jag inte med vilken melodi som spelades eller av vem men jag anar att det var om en häst o den travar. 

Missade mellansnacket igen men anade vad svaret skulle vara då det bara fanns två adresser kvar. Dubbla negationer. Eller nåt annat grammatiskt underligt. Yes, vi have no bananas. Ja, vi har inga bananer?? Fast de svarade väl på frågan "Antar att ni inte har någa bananer kvar?" Ja du har rätt, vi har inga kvar. 

(Oh, yes), we have no bananas,
We have no bananas today.
We've got string beans, and onions,
And big juicy lemons,
And all kinds of fruit, and say,
We've got an old fashioned tomato.
A Long Island potato,
(Oh, yes), we have no bananas,
We have no bananas today.

Åsså i o med att jag missade att Eldeman körde en sån där konstig dubbel som hade frukt o bär gemensamt trodde jag han än en gång skulle köra en Paris Hilton-låt för sista adressen. Nä. Det var smurfdags.

Saft Saft Hallonsaft... Bättre saft har ingen haft. Så det blev hallon i stället för hotelldottern. Ingen aning om vem som spelade vare sig det ena eller det andra. Mer trafikmeddelanden. 

Ta det lugnt i helgtrafiken nu så hörs vi nästa vecka igen! Kryssa lugnt. I morrn ska jag ut o kryssa. Eller krysse. Det är vad man gör på järnvägen om man möter ett tåg. På norska. Du må krysse med... vad det nu kan tänkas vara. 

Morrn! Sitter halvt beredd här nu o väntar på krysset. Har snoozat en timme och är allmänt mosig. Ögonen har inte riktigt vaknat än. Behöver nya glasögon!

Sådärja. Nu har halva krysset gått o kaffet är klart. Satte en smörgåssmula i halsen. Inte bra.... Klant. 

Vi börjar med en hund o slutar med våra katt Tyra. Nej fan. Fyra var det ju. Men dit kommer vi sen :) 

Hunden då. Det var Lassie. Hur många gånger har vi mött henne nu? Eller honom för ibland spelades hon av en hanne. Hur som haver var den tjejerna i enbuskarna som sjöng. Ainbusk (Singers). 

Så till ett av Eldemans favoritband som vi inte hört på länge. O inte idag heller. Men vi söker skalbaggarna, The Beatles och deras Yellow submarine. 

Gul, gul, gul är vår undervattensbåt
Undervattensbåt, undervattensbåt
Gul, gul, gul är vår undervattensbåt
Undervattensbåt, undervattensbåt

Per Myrbergs text... Gul o grann är färgen.  

Om man nu inte somnar till vågornas vaggande kan vi alltid ta en vaggvisa av Bellman. Han skrev den här till sin son Carl den 18 augusti 1787. Vaggvisa för min son Carl heter dikten. Lena Willemark framförde den för oss idag. 

Mamma har åt barnet här
Små guld-skor och guld-kappa,
Och om Charles beskedlig är,
Så kommer rätt-nu pappa,
Lilla barnet namnam ger.
Sofve lulla! Ligg nu ner
Och din kudde klappa.

Nä, vi livar upp stämningen med lite operadans. Ur Offenbach's Orfeus i underjorden hämtas stycket Can-Can. Det är den melodi som väl främst förknippas med dansen med samma namn. Vem ser inte cirkus framför sig också? Eller scendansarna med sina högt lyftade kjolar från scenerna i Paris? Förstås. De som dansade Can-Can ansågs ju också som riktiga stycken.... Det var just i Paris operan uppfördes 1858 och språket var förstås franska trots att Offenbach var tysk. 

Franska ja. "Från opera är steget till nästa artist inte långt" sa han Eldeman. Nä. O inte alltså språket heller. Titeln är fransk. La Voix med Malena Ernman. Hon må vara en operasångerska av rang men den här låten var ju hennes vinnande bidrag i Melodifestivalen 2009. 

Prästens lilla kråka skulle ut och åka ingen hade han som körde....

Prästens lilla kråka skulle ut och åka ingen hade han som körde. 

Än slank han hiiiit..... o än slank han diiiit.... 

o än slank han ner i diket! 

Så vi petar in det i krysset. Diket. 

Sen trodde jag först att det var BAO vi hörde. Eller snarare Orsa Spelmän men det var visst Göteborgs dragspelsgille. Förlåt Kalle! Melodin heter väl nåt i stil med Ingen som eehhh... du? Ännu en fransk anknytning då originalet var just franskt. Kan ju tillägga att titeln är en gissning o jag inte har en susning om vad originalet varken heter eller hur det låter. Nåja, det senare kan jag ju drista mig till att gissa utifrån det vi hörde här ;)

Nästa namn hade jag redan fyllt i. Ola. Givetvis var det Ola, med dagens andra Melodifestivalbidrag, denna gång från 2010 som handlade om hans ostoppbara Nathalie. Unstoppable. 

Do Re Mi. Vi springer omkring med Maria på alpernas ängar. Eller? Melodin hämtas ur Sound of Music men den var helt instrumental idag med en grupp han hade problem med, Eldeman. Uttalet alltså. Han snubblar lite emellanåt men det här kan vem som helst snava över. Percy Faith's orkester. Han sa att han undvek skivorna med dem o tog Mantovani's orkester istället för det är uttalbart... :)  Men idag blev det alltså Percy Faith och hans orkester. 

Maria dansade runt bland edelweissen o för nästa uppgift besöker vi andra dansscener. Dock inte för can-can. O egentligen är det inte på scenen det dansas, utan nedanför. På scenen står dansbanden. Jisses. Efter den övergången är det väl bara att bita i o säga att Blender heter bandet - som jag inte har en aning om vilka de är, Guldklavevinnare till trots o de spelade o sjöng Kikki o Bettans Dag efter dag. Den tävlade de med i Dans-bandskampen 2009. 

En svart man med en helt annan färg i namnet. Barry White. Den fantastiske. Oefterhärmelige. Tja, nån annan kan säkert sjunga som han men idag fick vi originalet. 

My first, my last, my everything.
And the answer to all my dreams.
You're my sun, my moon, my guiding star.
My kind of wonderful, that's what you are

O vi slutar med vår katt. Tyra. Men vänta nu. Tja det SKULLE kunna ha varit hon. Fast då i Tyra Banks kläder. Hon har väl också gjort nån skiva nån gång. Kanske i filmen hon var med som E-pigan ser nu o då även om det var ett tag sen nu. Den om bartjejerna i New York City, Coyote Ugly... De var förutom Tyra, fyra till antalet. Fyra är vad vi ska skriva och det har ingenting med Tyra att göra. Nä, det var ännu en Melodi-festivallåt, fast vi hörde versionen från Eurovisonsschlagern, Boggaloo, dansa rockn'rolla. Den hette ju egentligen Fyra bugg o en coca cola men på den tiden, 1987 gick det inte an med reklam så det rykte. De fyra toyen. Ja, i Kiruna heter alla tuggummin toy. Mer reklam ;) 

Vad du gör, trampa inte i en toy. Framför allt om du är en av de fem små myrorna. Som är fler än de fyra elefanterna! 

Ha en skön lördag med valfritt tugg :) O dito dryck. 

Lördagmorgon - o med det melloX igen. Maken satt vid datorn men jag makade undan honom. Jag är ju det... hans maka... mowahahahaaa... Jaja. Strunt i dé nu. Dagens kryss var sådär. Inte alltför svårt men en liten fallgrop som jag lyckades flyga över trots allt. Tror jag. Nå, vi kör väl då. 

Vi har blå himmel idag och vädergadgeten i sidopanelen visar en sol. Vi börjar där. Samma himmel, samma sol. Arja Saijonmaa. 

Från en klarblå himmel tar vi oss till mer mörka dito. Fyllda av krutrök och skottsalvor. Jag funderade på namnet på den här teveserien. Frågade Maken o han svarade Hemliga Armén. Nej, tänkte jag. Det kan inte vara rätt. Det ska vara en dramaserie. Men så klickade det till. Knasserien heter ju 'Allå 'allå 'emliga armén. Så han hade givetvis alldeles rätt. BBCs serie om andra världskriget som gjordes 1977-79 heter Hemliga armén. Armén skulle svaret vara hur som helst :) 

Vi tar oss hem till Sverige igen, tillsammans med Fred Åkerström och Nils Ferlin och hans En liten konstnär som tonsattes av Lillebror Söderlund. 

Vinden är vresig, kölden sträng:
Var god mot en liten stalledräng!
Ty önskar han något för egen del
är det bara ett Magdeburgerspel.

Vi hoppar vilt genom tid och rum och tar oss till USA och science fictionvärlden. Vi fick höra John Williams dirigera en symfoniorkester. Han skrev bland annat musiken till Superman, eller Stålmannen. 

Som sagt. Fram o tillbaks. Om han tappar flygkraften far han i backen, Stålis... O då gör det ont. Så ont att det skär i kroppen. Det gör det när MA Numminen sjunger också. Fast den är kul, hans version av Lena Phs Det gör ont. 

Har man nu trillat o backen o slagit sig kan man fundera på om inte ett sjukhusbesök kan vara att rekommenderas. Risken finns att man blir inlagd rätt länge...  Robbans tjejer, The Vocalettes vill undvika detta. Stäng inte in mig...! Tillsammans med MZW sjöng de Don't fence me in. Ja, Måns förstås. Måns Zelmerlöw.

Oh, give me land, lots of land under starry skies above
Don't fence me in
Let me ride through the wide open country that I love
Don't fence me in
Let me be by myself in the evenin' breeze
And listen to the murmur of the cottonwood trees
Send me off forever but I ask you please
Don't fence me in

Hämtat från Vocalettes album In the spirit of Andrew Sisters. Amerikanska örhängen på CD. 

Äh, vi vilar lite o drömmer om annat. Kanske dyker den då upp, Drömmen om Elin. Spelad på fiol som sig bör. En klasskompis till mig brukade spela den här på Roliga timmen när vi gick i mellanstadiet. Ibland var de fler än en som spelade. De var några stycken som spelade fiol. Bara killar. 

När vi vaknat går vi hemifrån tillsammans med Nicke Borg. Leaving Home. Melodifestivalen 2011. 

Nästa kille, nej killar, vaknade inte alls när vi drog men ber oss Wake me up before you go-go.... WHAM med George Michael och Andrew Ridgley. Vet inte varför han nämnde bara George, Eldeman även om han pratade om gruppen, för det var WHAM som gjorde den här, Kanske den finns på nån av GMs soloalbum också? 

Wake me up before you go-go
Don't leave me hanging on like a yo-yo
Wake me up before you go-go
I don't want to miss it when you hit that high
Wake me up before you go-go
'Cause I'm not plannin' on going solo
Wake me up before you go-go
Take me dancing tonight
I wanna hit that high (yeah, yeah)

Dock fick vi den serverad på dragspel idag... Roland, inte Cedermark men väl Andersson. Inte riktigt lika "magiskt" som när det begav sig med WHAM och musikvideoålderns början. Ljuva åttiotal. Skoltid. 

VI stannar kvar i skolan en stund för skolfröken var hon, Marie som tävlade i Melodifestivalen 2007. Marie Lindberg. Trying to recall. 

Nästa kryssbidrag fick mig lite på fall. Funderade vem som skrivit musiken. Klassisk musik. Det är ju inte riktigt min hemgata så att säga. Att man sen känner till många kompositörer och i vissa fall även deras musik gör inte mig säker på nåt sätt. Vi sökte ett verk med ett land i titeln. Tjahaja.... OK, x-N-x-E-x-N. Kan ju inte bli annat än ett. Ungern. O han kom ju därifrån, Franz Liszt. Får förutsätta att det var hans musik då. Han har bland annat gjort musik som på svenska kallas Ungerska rapsodier. Hungarian Rhapsody. De är ett par stycken. 

Vackert som sjutton. Kanske likt ett stjänfall? Smukt som et stjerneskud. Brødrene Olsen tävlade och vann Eurovisionschalgerfestivalen med den under millenniets första år. Fast då på engelska. Det här är en gammal favorit hos mig. Lyssnar lika gärna på deras danska version som den engelska. De ville gärna bli instängda i alla fulla (stjärn)fall. Åtminstone i månens sken. 

Smuk som et stjerneskud
Som tiden går.
Smukkere ser hun ud,
År efter år.

Hendes hofters dans i en strålekrans, jah,
Gennem bølgebruset.
Og i måneskin, blir' jeg lukket ind,
Lyk'lig og beruset.

De är riktiga stjärnskott i Danmark o har vunnit Dansk Melodi Grand Prix inte mindre än sju gånger, solo (Jørgen) eller tillsammans. 

Så tillbaks till teveserier och krigsdito. Om allt gått väl under kriget möts man väl igen när allt är över. We'll meet again. På svenska blev det förstås Vi möts igen. Finns en miniserie (delad tevefilm) som heter Tills vi möts igen också. Det är många förhoppningar om att överleva kriget. Förstås. Denis King skrev musiken till serien. 

Så vi säger väl det då. Vi möts igen! Krysset är slut för idag. Tack för idag. 

Jahaja... Årets första kryss avklarat. En uppgift det tog stopp vid men en snabbgoogling gav mig rätt svar. 

Han gick ut hårt idag, Eldeman o startade med en trippeluppgift. Förvisso en enkel sådan... En upphovsman och en sångerska. Tog inte mer än ett par toner förrän jag förstod vilka som efterfrågades. Vi hörde Thank you for the Music med ABBA och en av killarna/kompositörerna är ju Benny Andersson och en av tjejerna/ sångerskorna Agnetha Fältskog. 

Sen blev det music-al och vi hörde en melodi ur Sweet Charity. Säger inte mig mycket med en googling o en tripp på wikipedia sa mig bland annat att Shirley MacLaine gjort den här. Melodin borde heta If my friends could se me now. Dansaren Charity sjunger efter att ha blivit räddad ur vattnet av en filmstjärna och hon får vila ut i hans lägenhet. 

Charity fick följa Vittorio hem... En gång i alla fall. Jerry Williams ställler frågan, Who's gonna follow you home? Oscar hette den man som Charity slog följe med sen - och som hon nästan gifte sig med. Oscar. Låter lite svenskt, don't you think? Jerrys namn är egentligen Erik Fernström. Vilket jag (sagt förut) vann en LP-skiva på en gång för att jag visste. En tävling i Dala-Demokraten. Jaja, det var då det. 

Nästa uppgift utdelas via dragspel o vi söker kompositören. Jag antar att det är Ted Gärdestad men minns inte just nu vad melodin heter. Hjärnsläpp. Det kommer väl. Klöversnoa heter den ju! 

Den som har klöver på ängarna, ängarna, ängarna
Lägger rabarber på pengarna, pengarna ja pengarna
Den som kan spela på strängarna
Han hänger med uti svängarna
Och gömmer fiolen för drängarna

Lars Karlsson och Anders Larsson spelade. 

Chips tävlade i Melodifestivalen med nästa låt 1982. Fast inte på finska.... Dag efter dag. 

Nä, vi tar en sväng med Gamle Svarten i stället. Han bor väl i stallet (i Stöllet?). O kobojen red på honom. Rolf Wärme (?) spelade på - gitarr.... Ja, du Eldeman. 

O varför vi behöver Roger Pontare som hjälp till nästa uppgift kan man ju undra. Vincent är stor. O står på alldeles egna ben. Fast Eldeman hjälper till med det han kan :) 

Baby Hurricane I got you in my veins
Evergreen
You and me
We got everything here
Everywhere I go you will follow
Beautiful
Let it blow
We got everything here
They don't know, they know nothing
We got everything here babe

Så en nonsenstext. Delvis. Nah Neh Nah.  

I got on the phone and called the girls, said
Meet me down at Curly Pearls, for a
Ney, Nah Neh Nah
In my high-heeled shoes and fancy fads
I ran down the stairs hailed me a cab, going
Ney, Nah Neh Nah
Ney, Nah Neh Nah
Ney, Nah Neh Nah
Nah Neh Nah

Vaya Con Dios. De kommer från Belgien. "En konstituionell monarki". Ja, jösses. Men det är ju så. 

Vi fortsätter ut i Europa o lyssnar till en tysk opera. Eller en yttepytteliten del av en tysk opera. Det var den här jag hade lite problem med o var tvungen att googla fram svaret. Det stod liksom still, trots att jag hade massor med bokstäver o Eldeman pratade geografi. Rhenguldet. Förstås. Wagners verk. Wikipedia förtäljer följande: 

Rhenguldet, tyska Das Rheingold, är en opera av Richard Wagner i fyra scener, uruppförd 1869. Rhenguldet är den första delen i operatetralogin Nibelungens ring.

Välkommen in. Det är en av Veronica Maggios stora låtar från året som gått. Hon har haft ett bra år! 

En som inte hade det så bra, han blev inte så gammal, var Nisse Lind. Med sitt dragspel och grupp Hot Trio spelade han en låt från 1939 för oss idag. Darr på manschetten. Eller bälgen. Not my cup of tea. Ungefär som Whitney Houstons walande. Som jag såg o hörde i teve häromnatten i The Bodyguard. I love the film, men inte walande as much. Eller dragspelsdarr. 

Sista uppgiften för dagen trodde jag skulle illustreras av en annan melodi. Vi har nämligen sett Bondfilmerna som Tv4Film visat i veckan och igår såg vi A View to a Kill, eller Levande måltavla. Ledmusiken i den görs av norska gruppen A-Ha. Eldeman gillar att illlustrera kryssuppgifter från Bondfilmer. Men det A-Ha framförde idag var en annan av deras stora hitar - Take on Me. 

We're talking away
I don't know what
I'm to say I'll say it anyway
Today's another day to find you
Shying away
I'll be coming for your love, OK?

Take on me, (take on me)
take me on (take on me)
I'll be gone
In a day or two

Ja. Må vara att krysset försvinner för en dag eller två men om en vecka är det tillbaks igen!