Direktlänk till inlägg 24 mars 2010
Idag är det min farmors födelsedag. Hon föddes denna dagen sista året på förra seklet. Nej, förrförra för jesse namn. 1899. Smaka på den. Arton-hundra-nittio-nio. Artenhundrenioenhalvfems eller vad de nu säger, danskarna. Sonen har prov i nordiska språk i morgon o jag har läst igenom det lilla kompendium de fick. Kul läsning.
Nåja, tillbaks till farmor. Någonstans i Härjedalen var det. Som hon föddes alltså. Min lilla gulliga farmor som alla barn var livrädda för när de var små. Som sedan vann hjärtat fast hon var lite bufflig och egentligen inte tyckte om barn. Visslande ungar var det värsta hon visste. Tänk er då Pippi Långstrump... Himmel. Nä, Pippi stod inte högt i gunst hos farmor.
Jag brukade gå in till farmor och spela kort. Hon lärde mig patiens och Finns i sjön och vi brukade spela vänd-åtta. Å så bjöd hon ibland på röd saft (vinbär) och kubb eller någon annan god kaka. Farmors pepparkakor. Det är "riktiga" pepparkakor. De smakar som pepparkakor ska. Sen har jag andra recept på peppisar med citronsmak o andra kryddsmaker o tillome vita pepparkakor, men farmors peppisar är vanliga julpepparkakor. Fast det där med recepten från förr är ju lite vanskligt. Mjöl i lagom mängd... Vad fan är lagom mängd?? Vissa saker tar man lite på en höft, men att baka kan ibland kräva millimeterprecision för att inte kakorna ska bli stenhårda eller för lösa. Ofta är det det första som händer. Man tar i "lagom" med mjöl - för stunden. Att degen sedan står till sig och blir stenhård kommer man inte ihåg.... Försök att baka med halvbrunnen cement.... Spelar ingen roll att det doftar peppar-kaksdeg. Cement är det i alla fall.
Min lilla farmor med blommiga städrockar och broderade förkläden. Helvita i tunt tyg med en broderad ranka någonstans. Eller påsytt bomullsband. Hon var inte mycket för krusiduller, min farmor. Fast hon hade plastblommor i amplarna på uteplatsen. Och begonior i fönstren. Och de ständigt närvarande röda pelargonerna. Blommor jag alltid haft svårt för. Hos mig skräpar de så mycket. Fast de är söta och ska finnas i vissa hem. Så är det bara.
På bilderna nedan är farmor ganska rund om magen och kinder men det ändrades hennes sista år. Hon var liten och späd som en sparv innan hon gick bort, drygt åttiofem år gammal.
Artonhundranittionio. Farfar var också marsbarn och föddes den 9 mars 1888... Det ni!
Farmor o farfar, i slutet av femtiotalet/början av sextiotalet
Farmor i köket
Farmor fiskar med störstebror. Nån gång i mitten av sextiotalet.
Alla foton: Störstebror
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 | 30 | 31 | |||||||
|