En lördag med förkortat kryss? Sportrapporter.

Jag var lite disträ när det började och fick inte riktigt grepp om uppgifterna, men det löste sig eftersom krysset fortskred. När nu Molly tar sista tonerna idag som uppvärmning inför dagens festivalkväll börjar jag skriva.

Det har varit mycket resor o sand o översättningar. Lost in translation kanske? Längtan till nåt annat.

Det börjar surt. Eller i alla fall med en melodi om citroner. Birger Sjöbergs visa Längtan till Italien. (HEJA google)

Jag längtar till Italien, till Italiens sköna land,
där små citroner gula, de växa uppå strand,
där näktergalar drilla
allt uti dalen stilla,
och snäckorna så röda, de lysa uppå sand.

Jag längtar till Italien, där palmerna de stå
så doftande och höga med gröna blader på,
där gossen spelar luta
invid sin flickas ruta,
när aftonstunden kommer med många stjärnor små.

Sen blev det Melodifestival, med Timoteij. De fyra tjejerna jämngamla med mina flickor. De ville passa på medan tid fanns. Ingen längtan bort där inte. Nä, Kom uppmanade de oss.

O i stället för att komma, far vi med Spotnicks hjälp iväg till andra länder, eller Skottland i alla fall....

Towering in gallant fame,
Scotland my mountain hame,
High may your proud standards gloriously wave,
Land of my high endeavour,
Land of the shining river,
Land of my heart for ever,
Scotland the brave.

Hade ju hellre hört den med säckpior än Spotnicks gitarrer.... Fast då hade det blivit för enkelt :-)

Så byter vi genre. Totalt. O vandrar in i en "musiksort" jag inte riktigt kommer överens med.... Jazz. Dock är sångerskan fantastisk. Monica Zetterlund, eller Monica Zäta som hon kallades. Mest för att hållas isär från de andra två samtidiga sångerskorna och vänninorna och Monikorna, Nielsen och Dominique. It could happen to you.

It happened to utvandrarna. Eller i alla fall ville de söka lyckan på andra sidan den stora pölen när de for till USA. Här var det Kristina från Duvemåla som sökte guld i sanden. Eller hur det nu var. Hon grävde inte guld i USA utan det var snarare så att den förgängliga lyckan gjorde att guldet blev till sand. Fast Eldeman sätter oss på skolbänken och vill ha den kemiska beteckningen på guldet. Aurum heter det, AU står det alltid i korsorden.

Sen en tid tillbaks har hon mer och mer tagit över platsen i strålkastarna efter sin mor, Maritza. Vi fick ännu ett spår ur Melissa Horns album Långa nätter. En ny eldemanfavorit?

Hon är duktig, Melissa. Och just HON handlade nästa bidrag om. HON som i min svärmors vokabulär mer var ett svärord. Hennes bror brukade alltid skriva HON o HAN - eller HAN o HON i fotoalbumen. Eller över huvud taget kalla sin hustru för HON. För sjutton, HON har väl ett namn?!?. Jodå. Aina. Med världens godaste grisfötter. Sägs det.

Charles Aznavour's She var en av låtarna i den underbara Notting Hill med Hugh Grant och Julia Roberts, fast då med Elvis Costello bakom micken. Mmmmm. Me love.

Så kom plötsligt nyheterna. Första halvan rusade förbi. Kan ju ha berott på att jag fastnade i DTs hemsida om ett försenat tåg o alla kommentarer som lämnades. Antar att det kunde ha talats om det här i Dalaradion, men jag har ju Norrbottensnyheterna i bakgrunden... Nåja. Tillbaks till krysset igen.

Det har som sagt handlat mycket om översättningar idag. En amerikansk originalmelodi om en country girl översattes till svenska o blev nåt heeeelt annat. Buffy Saint Marie's melodi I am gonna be a country girl, framfördes idag av norska Heidi Hauge men vi ville veta vad Lena Andersson sjöng på svenska... Ehhh. Ja, just det. Är det konstigt att man längtar bort nån gång? Som Kristina i Duvemåla då.... Eller som många svenskar denna långdragna vinter. Hos oss är det vinter X antal månader till men på andra håll i landet är man inte riktigt lika van vid allt det vita - o kylan.

Genrebyte igen. Och klimat. Tijuana Style, sa han så Eldeman? Fast Carmen är väl spansk? Mowahahahaaaa.... Jaja. Det var en opera i alla fall...  Men definitivt inte i operaton. Lät mer som Sällskapsresan och grisfötter - ehh, grisfester. Fast det fors ju ofta till Mallis.... Spanien. Jajaaaaaa... Habanera? På trumpeter och xylofoner. Eller vibrafon.

Vi far lite norrut från Tijuana o hamnar i Hollywood. Där hålls varje år sedan 2002, final i American Idol. Då, första året vann vår nästa krysstjej, Kelly Clarkson. Nu är hon Already gone från tävlingen men definitivt inte från skivhyllorna.

Ännu en översättning. Här från ett franskt original, men jag hörde ingen text så om det var franskt eller italienskt eller japanskt för den delen har jag ingen aning, men Lill Lindfors spelade in en svensk version som hette Om vi hade en dag. Attibattans tråkig låt. Åtminstone det YouTubeklipp jag hittade som lullade på i bakgrunden, under den instrumentala version Eldeman bjöd på. Sövande.

Så slutar vi som jag började. Med Molly. Lilla söta Molly Sandén. Som inte är så liten längre. Hon tävlade i 2009 års Melodifestival med sin Så vill stjärnorna.

Får se vad stjärnorna vill ikväll. Eller snarare svenska folket. Vem går vidare? Jag har inte sett en minut av förra veckans bidrag. Såg inledningen medan jag väntade på mitt tåg i Boden, men inget av de tävlande. Hörde ryktas att Danny knep en Andra Chansen-biljett. Sen då?

Tema nr 92 Göteborgare

45/365

Ha!

Pappa, jag vill ha en göteborgare, bakad på vete och olja....
Eller.... hur var det nu?

Temalista

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

365 Foton 2011 hos akson

Ahhh, Hittade en underbar film om översvämningar i Falun med omnejd från förra seklets början. Carl Larsson finns med.... Vårflodens härjningar 

Tåget, en resa genom landet. Sådär en tretton minuter in i filmen kör de längs Malmbanan. O det här är lååååångt innan vägen (E10) byggdes. Den tillkom ju inte förrän på sjuttiotalet. Man ser Kaisepakte med sin speciella brant först (13.20), sedan Lapporten norrifrån och delar av Torneträsk. Vid 14.20 passerar ett malmtåg, draget av, tror jag en Dm2...

Det finns mycket kul i filmarkiven!

En kollega delade med sig av några filmer och jag måste bara visa dem. Eller ge länkarna till dem. Tror inte de kan läggas direkt i bloggen. De är dessutom lite för breda för min blogg....

Hur som helst.

En resa mellan Narvik-Riksgränsen, faktiskt går resebilderna åt båda hållen, lite fram och tillbaks men såhär ser Ofoten-banan ut från tåget - om än i svartvitt och för hundra år sen: Nordligaste järnvägen

Och sedan en blick från en annan sida av järnvägen - och något senare i tiden. Det här ser ut som det gjorde när pappa var stins och jag följde med honom till jobbet. Klart. Tåg ut! 

Fast lite är ju ändrat sedan dess:

Det är framför allt männen bakom allt detta,
männen som ständigt vakar över vår färd.
Männen på loket med blicken mot spåren.
Männen med händerna på ställverkens spakar.
Männen med handlykta och skruvnyckel.
O bakom det hela, ingenjörer och administratörer
Allesammans män, som för oss betyder all upptänklig säkerhet
för en snabb och bekväm resa....

Ore kyrka

Ännu en kyrka jag inte har någon som helst anknytning till. Personligen. Dock kan gamla släktingar ha tillhört församlingen en gång i tiden. Min farfars släkt härstammar från de här trakterna i Dalarna.

Kyrkan ligger på en vacker udde intill Oresjön omgiven av björkar. Udden heter förstås passande nog Björkudden. Kyrkan som den ser ut idag, ersatte under 1800-talets andra hälft en äldre stenkyrka på samma plats. Man använde sten från den gamla 1500-talskyrkan för att bygga klocktornet, det som än i denna dag är Rättvik kommuns högsta byggnad.

Ett annat O står bakom kyrkan, Oscar den II.

Jag hoppas få komma in i kyrkan vid något annat tillfälle.

Intill kyrkan finns också ett kapell, Mariakapellet.

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

Veckans ABC

Jag kan inte kommentera hos blogspot om inte Namn/Adress är aktiverat.

... vad det blåser!

Hahahahaaa... DEN rubriken var ju oerhört passande efter föregående inlägg..... O snart ska jag ta itu med veckans ABC - ännu en kyrka. När fan blir gammal blir han religiös. O jag har sällan hört ungar svära så mycket som barnen till en av prästerna i Falun när jag växte opp....

Jaja.... Blåser ja. All den vackra vita snön som fallit ner o legat som ett gosigt täcke över allting blåser just omkring härute. Kung Bore gör allt han kan för att ställa till det för mina kollegor o alla andra som vistas utomhus på ett eller annat sätt. Burr.

Åsså kommer det mer snö. Vad ska det vara bra för då???

Aahhhhhh... Igår fick jag äntligen hem en bok jag väntat på i eeeevigheter. Har försökt beställa den flera gånger men mina mail har studsat tillbaks. Det har ju gått fram ett par av dem tidigare men så plötsligt studsar de hem igen. Några av dem har fått stämpeln "spam" - o enda "spam"et i dem har varit det de svarat från Klarkullen. Arrrgghhh... Det är inte jag som säljer. Jag ville ju köpa. Försökte ringa men fick ingen kontakt så jag provade maila igen och ett "rent" mail gick till slut igenom. Mailkorrespondensen fick ge vika för ett nytt mail. Så kan det gå. Så nu har jag fått hem min trekilosbok. Eller vad den nu väger... Stor som en A4-pärm o ungefär lika tjock. Fullsmäckad med kort information och foton av de flesta av vårt lands cirkus tretusen kyrkor. Den heter bara så också, Våra kyrkor.

Köpte nya frukostflingor igår. Eller grötflingor kanske jag skulle säga. Nåja, de går ju att äta naturella också. Jag gillar havregröt - är uppväxt på havregryn o mjölk. Inte alltid "de" iddes koka gröt men grynen gick lika bra att äta som de var i en tallrik med mjölk.

Kornen ger ju en annan smak - o lite annan konsistens, men flingorna är snarlika. Mums. Idag rev jag ner lite morot i gröten.