Som Maken brukar säga det. Rättovist. Inte alls rätt o vist på nåt sätt utan jävligt ORÄTTVIST. Livet är orättvist. Man kan drabbas av det ofattbara som en blixt från klar himmel. Världen är inte rättvis. O han däruppe vars händer, om han nu har några, som folk lägger sitt hela öde i är fan inte rättvis. Det är hans tur nu. Hennes tid var inne nu. Jo, tjena. Dra åt helvete säger jag då. 

En av mina allra bästa o goaste o gulligaste vänner har just förlorat sin mamma. För bara någon månad sen begravde hon sin far efter att han diagnostiserats med cancer och den brutit ner honom till ett skal av sitt forna jag. Nu var det hennes mammas tur - o det gick betydligt mycket fortare. Diagnosen ställdes några dagar innan dödsbeskedet kom. Fy fan. 

Det är som med min svägerska. Hennes pappa har varit sjuk i flera herrans år och de har tagit farväl av honom i förtid. Anammat tanken att han en dag inte ska finnas där. Han har brutits ner av sjukdom även om livsgnistan funnits och envist hållit honom kvar hos oss. Så plötsligt en dag drabbades hennes mor av en stroke. Pang Bom, sa det så var hon borta. O den sorgen är värre. Pappa visste de var på väg bort men inte mamma. Chocken blir så total. Utlämnande. Naken. O sorgen så oerhört mycket större och svårare. 

Sen tillkommer resten. Efter dödsfallet. Begravning. Beskedslämnande till vänner och bekanta. Som man kanske inte ens känner själv. Framför allt det som sker kring begravningen är ett rent helvete. Man ska bestämma så mycket. Saker som är helt ovidkommande i sammanhanget. Kommersen är i full gång. Begravningar är inte gratis. Hur billig kista man än väljer. Svärmor hade ordnat med sin begravning innan hon gick bort. Det var fixat o klart och ingen behövde egentligen tänka på det. Det är ändå tusen och en saker som ska ordnas med. Fy sjutton. Å ändå är det en del av det som kallas livet. Eller döden. Vi ska alla den vägen gå en dag. Får bara hoppas att man får ett långt och lyckligt liv innan dess. 

Jag saknar grannens fru när jag är hos mamma. Hon fattas mig. Hon ska sitta där på förstukvisten o filosofera. Hon ska inte vara död och borta. Det är jättekonstigt. 

Livet är inte enkelt och lätt o simpelt. Tag vara på dina dagar. Och familjen. 

 

Den unika

21 januari 2012 16:03

Trist att behöva skriva om...

http://himlahavet.bloggplatsen.se

 

1sidamedord

22 januari 2012 21:18

Tack. Livet är grymt och inte alltid rättvist men det går vidare. Kram

http://www.1sidamedord.blogspot.com

Kvasthilda

22 januari 2012 21:50

kramar :))

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Tema nr 17 Bak och fram 145/365   Oj, Som jag klurat vad jag ska fota till det här. Barnbarnet bär aldrig sin keps bakofram. Satt o bläddrade bland Potterbilderna för sjuttinuttonde gången o... Givetvis! Under Professor Quirrells turban göm...

Bara lite snabbt. MelloX-inlägg kommer. Är väldigt upptagen. Har inte ens hunnit lösa det själv än.  ...

  Tema nr 127 I rött 144/365   Mycket är rött i London. Brevlådor. Vissa byggnader. Men framför allt bussar. Fast de finns ju i alla möjliga färger om man nu ska vara sån. Två generationers turist-/linjebussar.      Temalista   ~...

  Tema nr 323 Uppåt vi ska 143/365   -.     Temalista   ~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~ 365 Foton 2025  Jag kan inte kommentera hos blogspot om inte Namn/Adress är aktiverat. ...

  Tema nr 236 På linjen 142/365   Det är lite svårt att se vad det står i fronten på tåget, men det står District Line. Tåget går till Tower Hill.      Temalista   ~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~ 365 Foton 2025  Jag kan inte...