Aahh, till slut föll allt på plats. Det var lite småknepigt idag o tog mig några googlingar men nu är det löst. Ibland är det inte sketaenkelt, speciellt om man som jag jobbat idel nätter o sovit dåligt under veckan som gått :) 

Nästa vecka kan ni träffa herr Eldeman live. Han ska vara med vid invigningen av Norrköpinggs radiohus o sänder programmet därifrån. Då får man förmoda att det blir något enklare kryss. Idag lät det så här: 

Vi började med ett dansband. Ett av de mer lyssningsbara i detta land. O i ett galet potpurri av sextio- o sjuttiotalslåtar sjöng Sten och Stanley som bara de kan. Den långa melodititeln ser ut som följer: Medley: Ob-la-di Ob-la-da, Guantanamera, Hang On Sloopy, Bang boomerang, Leva livet. 

För nästa adress... ehhh -er. Det var ju tre, började Eldeman prata om en film o vad den vuxne skådespelaren heter. Min hjärna vandrade raka vägen in på Allan Edwall och Rasmus på luffen. Vad spelades då? Jo, Tänk jag drömde inatt, att jag hade en katt, o den åt bara sill o potäter.... För omväxlings skull var det just den filmen och inte Luffaren och Rasmus som han brukar använda som illustration annars. Så jag hade rätt! Mellandottern kom uppskramlande ur sängen för de trodde att den gick på teve. Vi gillar Astrids filmer här! 

Landsplåga kallade han nästa låt. Det var den väl :) Boten Anna. Dotra tyckte att han väl kunde ha spelat nån annan låt av artisten. Det var ju faktiskt Basshunters första hit. 

Blåsippan ute i backarna står, niger o säger att nu är det vår.... Tja det lär ju dröja. Här går vi med stormsteg mot vintern o det snöade faktiskt igår. Nej, i förrgår. Kallt. Vi har runt tre grader idag. Men sådär framåt mitten-slutet av juni ser vi dem igen hos oss. Blåsipporna! Kalle Lundborg spelade för oss. 

Why are you picking on me? Den frågan ställde Willie Nelson. 

En något härligare uppmaning kom på svenska med dansk brytning. Kyss varandra sjöng han, Max Hansen. 

London Calling. Underbart. Jag bad min far att köpa den på singel när han var på kurs i Stockholm en gång för många år sen. Han rantade runt city o kom hem med singeln i en liten prasselpåse nedstoppad i sin portfölj. Jag blev så glad! Ett av punkens urband, The Clash. 

Åsså nåt helt annat. Snacka om genrebyte! Apropå nästa veckas direktsändning från Norrköping. Fredagsbandet som spelade för nästa adress är husband i Café Norrköping. Nu låg ju inte adressen vi sökte i Norrköping utan Flickan kom ju från Backafall. Kanske unga fröken har samma dialekt som Max Hansen för om googlingen säger rätt ligger Backafall(byn) på Ven som ligger mellan Sverige o Danmark. Där finns ett hotell/spa med en whiskybar där de serverar egentillverkad whisky. Bland annat. 

Om Ven har ett eget fängelse förtäljer inte den här historien men Jan Malmsjö satt i ett. När han sjöng vad-nu-melodin-heter. Ur filmen Släpp fångarne loss, det är vår kom det i alla fall. Tage Danielsson :) 

Åsså lite dragspel på det. Roland Cedermark spelade All of Me, why don't you take all of me? Ehhh. Njaee.. Det är ju dragspel. 

Mer film. Eh nej. Men hennes efternamn kommer från en filmskapare av stora mått. Eastwood. Eva Eastwood. Dotra nämnde att SysterYster och hon såg henne i somras. På håll. "Vi gick aldrig in". Var då "in" var nånstans. Marknaden i Rättvik? Under stora bilmötesveckan? Antagligen. Eller så nån helt annanstans. De var ju på en o annan raggarträff i somras. Han är kung sjöng hon idag, Eva. 

Killing me softly. Det gjorde de baske mig inte inatt, de där prinsarna som ville bli kung. Dog som flugor, hela högen. Primus o Septimus o allt vad de nu heter. Ett till åtta? Såg film inatt. Stardust. Nåja, nu var det ju inte det saken gällde. Melodin har gjorts på svenska av bland andra Lill Lindfors och heter då Sången han sjöng var min egen. Jag hittade inte sången alls. Eller snarare texten. Till en början. Hittade inte ens den engelska texten förrän Eldeman gav oss Killing me softly. Totalt hjärnsläpp. Men så småningom trillade polletterna ner o den dök upp. 

Sången han sjöng va' min egen
Berättade allt om min tid
Sången han sjöng va min egen
Orden var tagna
Ur mitt liv
Rytmen var mönster på min hud
Orden var tagna
Ur mitt liv

Killing me softly. Det gjorde Amy Winehouse också. Fast alldeles på egen hand. O inte så softly heller. Hon skulle behövt ta ett par extra blad ur sin egen bok, eller melodi o fara på Rehab fler gånger innan det tragiska hände i fjol. Världen tappade en stor artist. Alldeles i onödan. 

O vi går ut med ett brak idag. Som niorna på Loussaskolan i Kiruna gjorde under de år det fanns högstadie där. Lärarna gjorde om den här låten o skrev text till var o en av niorna som slutade. "Nu tar ni över Hjampis från källare till vind". 

Nu ska hela rasket rivas,
nu ska hela rasket bort.
Så jag tar farväl och stora tårar
rullar på min kind.
Nu är det slut på gamla tider,
nu går trettifyran i himlen in.

Det var originalet det. Det handlar om ett hus och inte en skolklass. 

O snart ska hela rasket rivas i Kiruna också. Men inte idag. Ha en skön lördag! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bara lite snabbt. MelloX-inlägg kommer. Är väldigt upptagen. Har inte ens hunnit lösa det själv än.  ...

  Tema nr 127 I rött 144/365   Mycket är rött i London. Brevlådor. Vissa byggnader. Men framför allt bussar. Fast de finns ju i alla möjliga färger om man nu ska vara sån. Två generationers turist-/linjebussar.      Temalista   ~...

  Tema nr 323 Uppåt vi ska 143/365   -.     Temalista   ~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~ 365 Foton 2025  Jag kan inte kommentera hos blogspot om inte Namn/Adress är aktiverat. ...

  Tema nr 236 På linjen 142/365   Det är lite svårt att se vad det står i fronten på tåget, men det står District Line. Tåget går till Tower Hill.      Temalista   ~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~ 365 Foton 2025  Jag kan inte...

  Eget tema nr 17 Trearmad 141/365   Apropå vackra gatlyktor. En av de många trearmade gatlyktorna på Westminster Bridge. Likt broarna i andra städer, hade folk satt en massa hänglås kring de här. Just denna lykta verkar förskonad från just d...