Lördag. O det snöar. Skottade framför garaget igår för att slippa ha massor att skotta när detta faller - fallit klart. Om det slutar. Glömde hämta ett paket igår så jag kanske måste ge mig ut igen idag. Eller vänta till måndag. Får se. 

Anna Charlotta bjöd på lite gott o blandat idag. Kul kryss, med en av mina favoriter. Mer om detta sen. Så här ser min lösning ut idag. 

Vi började med lite Baby Love idag, tillsammans med Diana Ross och hennes vänner i The Supremes. Den är från mitt födelseår, 1964. Blir aldrig gammal. Låten alltså. Motown at its best. 

Andrew Lloyd Webber stod bakom nästa melodi, Memory. Den som mindes var fantastiska Elaine Paige och låten kommer ur musikalen Cats. 

Åsså det där med att vilja vara överallt samtidigt. 

Alla våra vänner gör det svårt
Men jag vill träffa farsan mens det går
Jag menar
Kan nån bara klippa mig i
Kan nån bara klippa mig i två
Kan nån bara klippa mig i
Två delar

Den som kanske hellre vill klona sig är Linnea Henriksson. Låten är ny för året. 

Pack up your troubles in your old kit bag
And smile, smile, smile

På svenska har vi hört den med Ernst Rolf, vilket är anledningen till att det inte finns en svensk text att uppbringa och jag ids inte skriva av den, om jag hittar den någonstans. Svenska titeln var Lägg dina sorger i en gammal säck och den spelades in redan 1917! 

En nyare klassiker är Thorbjørn Egners Folk och rövare i Kamomilla stad. Den är ändå mer än ett halvsekel gammal och gjordes 1955. En något nyare inspelning har Anders Lundin gjort av Rövarens letarvisa. Han hade tappat bort både det ena och det andra. 

Vi tar en tripp till Island och lyssnar till Védís Hervör Árnadóttir som sjöng en svensk mellolåt på sitt hemlands språk, Stjarnan mín.

Því stjarnan mín mun alltaf veginn lýsa,
vonin mín mun lifa hvar sem er.
Og stjarnan mín mun allar leiðir lýsa,
ljósið mitt um himininn fer

Jan Johansen gjorde den svenska Se på mej. 

Sen backar vi till mor o fars födelseår, 1933. 

A guy what takes his time
I'll go for any time
I'm a fast movin' gal I'd like some slow
Got no needs for fancy drivin' when I see a guy arrivin' in love
I'd be satisfied, electrified I know a guy what takes his time

Vi hörde en av trettiotalets blonda divor, Mae West. 

Gott och blandat som sagt. Brass in Pocket från 1979 stod näst i tur, med Pretenders. Chrissie Hyne  med flera. 

Gonna use my arms
Gonna use my legs
Gonna use my style
Gonna use my sidestep
Gonna use my fingers
Gonna use my, my, my imagination

'Cause I'm gonna make you see
There's nobody else here, no one like me
I'm special (Special), so special (Special)
I gotta have some of your attention, give it to me

Nästa uppgift gjorde mig något förvirrad, men det ordnade upp sig efter att The Beatles spelat klart sin Yellow Submarine. Vi sökte ett instrument. Jag missuppfattade uppgiften först och förstod inte vem av killarna som inte var med i gruppen? Men det var ju inte vad hon sa. Han sjunger normalt inte. Nej, Ringo Starr satt ju bakom trummorna. 

Sen kom vi till det jag nämnde i början. Underbara, ljuvliga Calum Scott. Han och hans syster (fast omvänd ordning) deltog i Britan's Got Talent för några år sen och systern sågades vid fotknölarna. Då steg Calum upp på scenen och tolkade Robyns Dancing On My Own och tog mig, hela publiken och juryn med storm. Vilken kille. Vilken röst! Helt fantastisk. 

Mamma vet bäst. Ja, så är det ju! Men bakom den låttiteln döljer sig en ond kvinna, Mother Gothel. Vem är då det? Jo, hon är mor till Rapunzel i Disneys Trassel. Charlott Strandberg spelade den elaka modern. 

Mamma vet visst, att du är för klantig
För att kunna klara dig!
Slarvigt klädd och trist, klumpig och fjantig
Hah! En stackars hjälplös tjej!
Lurad blir du lätt, dumma lilla gullet
Snurrig och en smula - svag!
Och har man sett - du har lagt på hullet!
Men det säger jag av kärlek!

Mamma hon förstår, mamma vill ju hjälpa
Det är det jag önskar mest!

Men jo, Mommy Dearest.

Så backar vi i tiden igen, till 1944 och lyssnar till John Scott Trotter. Det vi inte hörde var texten till Amor, som bland andra Bing Crosby sjungit in. 

Sen tänkte jag skriva in Späck, för Kommissarie Späck, men nu var det Anna Charlotta som höll i ledtrådarna och det blev nåt mer klassiskt än så. David Bowie anno 1969. Space Oddity. AC berättade att han släppte den låten strax innan månlandningen. 

For here
Am I sitting in my tin can
Far above the world
Planet Earth is blue
And there's nothing I can do

En vecka av två med Anna Charlotta. Se där. Sen Annika i två veckor. Jaja, det är då det. Inget att göra nåt åt, som han sa, Bowie. 

Tema nr 73 Färg och form

287/365

En kvintett färgglada dockor. Barbie kommer i flera olika storlekar och former sen några år tillbaks. De är korta, långa, runda, smala, atletiska och dansanta. Vidare kommer de med olika typer av artikulation, några med många leder, andra stela statyetter. Nu blev inte min kvintett den mest inkluderande bilden av alla storlekar, då bara ett par olika finns med här. De är alla originallånga och endast en har danskroppen (Brooklyn, tvåan från vänster). Man kan se att hennes ben är lite mer muskulösa än de andra. Eller. Jag kan se det. 

Temalista 

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

365 Foton 2023 

Jag kan inte kommentera hos blogspot om inte Namn/Adress är aktiverat.