Jag skruttade runt Narvik i solskenet igår och lekte turist. Sprang om ett gäng "riktiga" turister som fotograferade precis samma saker som jag, o lite till. Alla dessa fototillfällen som bara sköljer över en i Narvik. Massor med statyer och skulpturer finns konstant utställda runt "sentrum". Arkitektur. Kyrkor. Museum. Igår var det en minicruising runt stan, med veteranbilar och gamla Amazoner. Kult. Åsså har vi förstås malmhamnen där det stod en båt hela dagen igår som lastades med malm för utfrakt i vida världen. Antagligen till Kina.

Här kommer en bråkdel av det jag fotade igår.

Vi börjar med tågfärden (vanliga dödliga säger tågresa, men för oss heter det tågfärd). På andra sidan Riksgränsen finns Bjørnfjell med alla små hytter. Mitt på kalfjället. Stenhällar och ripris. Eller småbjörk. Inte mycket annat. En och annan liten pluttsjö kanske. Dock finns det en fin liten kyrka/kapell däruppe :-)

 Bjørnfjell kapell

Nordalsbrua vid Søsterbekk

Bron används inte längre men står kvar med sin vackra järnkonstruktion över Nordalen. Tunneln leder in i den tunnel vi kommer genom. Spåret fortsätter på samma ställe längre in i berget till vänster, och går sen vidare efter bortre bergväggen man ser på bilden. På andra sidan dalen.

Rombak stasjon med Muminhuset och den fantastiska utsikten över Rombaks-fjorden. Jaja. Inte perfekt sammanfogade foton, men vinklarna stämmer inte när man tar två bilder på raken under rull....

En titt bakåt. Vi är inte så lång' idag. Ett stopp vid en mellanblock. Arbete efter vägen.

Staketet jag pratade om. Det ynkliga lilla snöret. "Visst känns det tryggt?" säger insen. "Ifall vi spårar ur finns det nåt som tar emot oss i alla fall." Jojo.... Skulle inte ens promenera bredvid det där snörstaketet....!

 George Thiele

Den tyska jagaren som ligger strandad och trasig längst in i Rombaksfjorden. Den är sönderrostad och fören har gått av. Har tidigare stuckit upp genom havsytan sedan krigsslutet, men väder och vind har gjort sitt och fören fick till slut ge vika för andra krafter. Fler bilder på båten, se här.

Rombaksfjorden

Vackert, vackert, vackert. Hänförande vackert. Missade bästa fototillfället men fick några bilder. Lite lummigare nu än senast vi åkte. Och givetvis ett helt annat ljus med dagsljuset i stället för nattsolen!

Framme i Narvik

Vårt hotell. Kikade in på deras hemsida och konstaterade att det enkelrum de gör reklam för, är just det rummet jag fick igår! Samma fläckar på sänggavel och dörr. Mattorna och överkastet är utbytta men allt annat är likadant. Skräckens hotell, har några av eleverna döpt det till. Minns inte vad lokisarna kallar det. Han sa nåt igår, insen, men jag har glömt det!

Tog sen en promenad runt Narvik sentrum och fotograferade en del av dess sevärdheter.

Fred er løfte om fremtid

Torget utanför stadshuset/biblioteket. Världens största bebis! (Kanske det är Hagrid?) Ett flygplan passerade precis! Lite svårt att få till ljuset då det är mörkt på backen o ljust i himlen....

Närmare titt på jättebabyn

 Käringen mot strömmen....

Har försökt hitta information om denna skulptur av två kvinnor med vinden vinande i kläder och hår, men inte hittat nåt än. Mitt namn är bara hitte-på tills jag hittat det jag vill ha..... Piger i vinden. 

 Destinasjon Narvik

Vet inte om det är namnet på denna skapelse men den är en av Narviks mest fotograferade "skulpturer". Ni trodde Kiruna låg långt norrut?? Kirkenes är norr om oss... Hur mycket ser ni här... 101 mil till.... Jag har 120 mil "hem" till Falun.

Avståndet till Kiruna skiljer lite mellan E10an och Malmbanan.

 Il Capitain med vagnar

Dm3 1227-1228 på malmbangården i Narvik. Kapten står o väntar på avgång. Vi körde om "honom" senare under natten. Första malmtåget att lämna Narvik den natten. Sommartid går tågen helt andra tider än normalt.

Självporträtt                    Fredsobelisk ------->

Hahahahahaa! Tjocka käringen på bild....

Den stora trekantiga Obelisken i parken mitt i Narvik. Den är ett monument över krig o fred och har en devis på varje sida av triangeln. Den "lilla" texten ligger med spegelvänd text framför varje sida av obelisken och speglas således med texten rättvänd i själva sidorna.

Det står:

FOR FRED OG FRIHET

TAKK TIL DE SOM KJEMPET

TAKK TIL DE ALLIERT

Inte min mest fantastiska dag på denna jorden, men fotona jag tog är de flesta, mer än bara bra. Min kamera är ibland min lisa och hjärtans tröst här i världen.

Vi stannade till vid stranden av Torne Träsk och kastade sten. Kastade macka :-) Stranden är helt fantastisk och har massor med stenar, perfekt skapade att utöva smörgåskastning med. Sällskapet är urmysigt som tur är!

 Öde skolgård

(cykeln tillhör sonen, fotat på deras öppethuskväll)

Bara för att :-) Ska städa lite men ville visa upp den här underbara bilden först. Våra två yngsta. Fotograferat mitt i midsommarnatten :-)

Sjön ser lite annorlunda ut idag. Den är lite mindre. Sjöbangården ligger där vänstra (östra) stranden är på det här fotot. På väg ner från Loussavaara.

Det var mycket mygg!

Barnen är jämnstora här. Idag är pojken väl en halvmeter längre än storasyster... :-) Inte riktigt men han är lång. Finns att brås på. Hans pappa o farbröderna är över enonitti.

Jag är kär. Nej men nästan. Det här loket ser ut som en seriefigur i sin kycklinggula färg och runda front. Övertalade Maken att skjutsa mig till Krokviks station för att fotografera loket. Har passerat det flera dagar i rad och försökt fånga det i farten, men det är inte så lätt!

Kvack 

Tyvärr är det en diesel och inte så miljövänligt kanske. Fast den kanske kör på miljödiesel som våra diesellok. Vad vet jag?

Nu är det natti natt så jag orkar jobba en dag till :-)

Jag ÄLSKAR den här väggen. Faktiskt INTE fotograferat tjugohundrafem. Utan tjugohundraåtta. Förra sommaren. De få (två) dagar vi spenderade i pappas barndomshem i Härjedalen. Hade gärna varit där betydligt mycket längre, men omständigheterna tillät inte det :-(

La'gårdsporten och väggen på vår lada. Underbart.  Den har varit faluröd och vacker, men åratal av solsken och vind har ändrat på den saken. Man anar det fortfarande i knutvirket. På baksidan är ladan ännu faluröd.

Fönstren och rutorna lever också och "rinner". Gammalt glas.

 Ännu en, för bloggen alldeles för bred bild...

Min son kom hem och visade mig en bild han tagit på vägen hem från skolan idag (nej nu ljög jag, från affären för han glömde handla innan han for hem från skolan och han o storasyster gick iväg för att köpa mjölk o annat). Hur som helst. På vägen hem såg han nåt som fick honom att vända om igen.

Har sagt det tidigare. Min son gillar orange så det måste ha varit det som fick honom att fastna för den här vyn (fotat med hans mobbe):

Detta fick hans lokofilmor snabbt på fötter och denne gick iväg för att föreviga samma lilla motorvagn - eller rälsbuss som de mer populärt kallades, med ett glatt kvitter i bröstet. Gammalt klassiskt SJ-stuk och den hiskeliga orange färgen, som andas 70-tal (dock nymålad). Hade inte loknyckeln med mig, annars hade jag smitit in och fotat inredningen. Slängde upp kameran mot fönstret och jag såg på bilderna sen att det är originalinredning i vagnen. COOOOLT! Som sagt. Det bara brummar i ett lokofilhjärta av att se den här synen. Lite töntig måste man få vara.

O se där. Det står till o mé FALUN på den! Min pappa kanske har vinkat av den här en gång i tiden innan han slutade veva med stinsflaggan.

Maken sa att det är VR som har vagnen men den informationen förtränger jag fullständigt. FINNAR? Med en gammal SJ-vagn?? Nä vet'u va. Dessutom förtäljde han att HAN i sin tur förträngt att meddela sin lokofilhustru att nämnda maskin stod vid upplaget. VA?? O en annan har inte jobbat på några dagar och således inte sett den tidigare. Tänk om jag missat den?

En liten fotnot. Originalfärgen var mer gul - och orange. Järnväg.net

Fick en fråga om ljus och vad ISO-inställningen påverkar.

ISO (eller ASA som det oftast heter på filmrullekameror) är kamerans ljuskänslighet. Jag var ute sent inatt o fotade en hare som satt och betade på gräsmattan. Ögonen uppfattar mycket mer och ser ljuset på ett annat sätt än en kamera. Ögonen är mer ljuskänsliga och anpassningsbara. Du kan ju se i nattmörker exempelvis - pupillerna vidgas enormt. Blir det ljust så dras de ihop. Så fungerar ISOn i en kamera också. Ungefär. Kamerna är betydligt mer ljuskänslig, fast åt andra hållet :-) Kameran behöver ljus. En blixt är ju inte att rekommendera om man fotar en skvätträdd hare så man måste ställa in ljuskänsligheten i stället. "Normal"läge är väl 200 ISO. Ungefär. Jag varierar ofta mellan 200 och 400. Ibland går jag ner till 100, men det är sällan. 200 klarar de flesta ljusförhållanden. Dock är 400 ett minimum vid mörker-foto - om man vill ha detaljer. Jag kan ha 800 och 1600 på min digitala EOS (300D) och nyttjar dessa skamlöst vid nattfotograferingar. Eller inomhusfotograferingar. Beroende på vad jag vill ha fram i bilden förstås. Oftast tar jag flera bilder med olika ljusinställning för att kunna plocka den bästa senare. En av fördelarna med digitalkameror :-) (och nyladdade batterier och stort minneskort).

Nackdelen med så hög ljuskänslighet är att bilderna blir grovkorniga och brusiga. Du får inte alls samma skärpa som en bild med lägre ISO-tal. Skuggorna kan vara röd/blå/grönbrusiga (mycket prickar och fläckar). Detta spelar ingen större roll om man ska fota till en blogg. En dataskärm kan bara läsa 72 punkter per kvadrattum och ett foto har ofta mycket högre upplösning än så. När man trycker ihop bilden, endera fysiskt i ett fotoprogram, eller mekaniskt i bloggen direkt, blir de automatiskt synbarligen skarpare. Du kan ju ha bilder upp till 5meg, men de blir aldrig bredare än 500 punkter i bloggen (bloggagratis) vilket alltså pillar ihop alla punkterna och bilder förefaller skarpare än den är. Nåja, slutbabblat om det nu.

Saken är alltså den, ju högre ISO-tal, desto mörkare kan det faktiskt vara för att få foton som visar vad de föreställer.

Och ljuset inatt? Skymningsljus. Inte mörkt. Vi har ju midnattssol :-) Tänk en midsommarnatt. Ungefär. Dock har vi det lika "mörkt" mitt på dan i december! Mörkare antagligen. Fast med snön upplevs det ljusare.