Jag har ju inte hunnit lyssna alls på krysset idag så det här blir ett hastjobb. Har lite annat att göra ikväll :-)

Nästa vecka blir det hundra procent jul i krysset men Eldeman tjuvstartade lite redan idag o spelade en skiva med Christer Sjögren. Ave Maria No Morro på svenska, från nya albumet En stjärna lyser inatt.

Sen blev det dragspel för nästan hela slanten. En Taube-Vals, inte i julottan men väl i gökottan.

Mer underlig musik. Blås av olika slag, Här är polisen som mitt i gatan står.... För krysset skulle vi ha ett slangord. Snut då....

Ring of fire. Kan det vara en rondell med burnande raggardäck där snuten står? Näää. Äh. Men Johnny Cash var det i alla fall. It burns, burns, burns....

Från en karlakarl till något helt annat. Vi fick höra  en instrumental låt som bland andra Peter Jöback sjungit in, vem "hon" är vet ingen men låten heter just det, She. Det var väl Charles Aznavour som gjorde originalet? Som var en av låtarna i den underbara, underbara Notting Hill. Julia Roberts o Hugh Grant. Mmmmmmmmm.... Fast det var väl Elvis Costello som gjorde den där? Äh. Många har spelat in den i alla fall :-) O filmen drog in många cash.... mwahahahahaaaa....

She, may be the beauty or the beast
May be the famine or the feast
May turn each day into a heaven or a hell

She, may be the mirror of my dream
A smile reflected in a stream
She may not be what she may seem
Inside her shell

En annan artist som definitivt är en She-ila är Helen Sjöholm och hon var euforisk idag. Åtminstone heter hennes nya album och titelspåret från densamma det, Euforia. Helene sjunger Billy Joel och det gifter sig fint :-)

Om man nu inte blev euforisk av piankoklinket i nästa bidrag var det i alla fall många som hade nåt att säga om den. Charlie Norman gjorde om Edward Griegs stycke Anitras dans till ett helt annat stycke.... Anitras Dance Boogie... De måste ha tinat med åren på andra sidan gränsen, för den spelades jämnt av Charlie när han satt på scenen vid sitt piano.

Grilla Grilla Hela sommarn.... Marinader, kött i rader.... Kolbricketter, huggen ved... Ja, jisses... 25-årsjubilerande Östen me resten tog oss tillbaks till sommaren för en stund. Å andra sidan plockar inte Kirunaborna in grillen förrän vi når den absoluta nollpunkten.

Så gick vi på bio. Eller teater. En musikallåt var det hur som helst. Tea for two, and two for tea med Doris Day. Den förekom i No, No Nanette. Doris Day finns i min samling av klippdockor :-) Förstås. Från Hemmets Veckotidning och femtiotalet.

Eldeman dricker te, det vet vi. Han sa att dagens fanfar var två klunkar lång. Om nästa artist dricker te har jag ingen aning..... En sprillans ny singel med Lisa Miskovsky. Lover.

Nästa artist.... eller ja skådespelare... sjöng om en annan Lover. Kanske samma She som Jöback ovan? Fast det var ju inte Jöback.... Jaja. She is my lady love, She is my dove, my baby love. Gamla tiders Robin i huvan. Mannen i trikåer. Erroll Flynn. Lily of laguna heter visst låten. Hade väl inget med trikåerna att göra men ändå. ;)

Om nu Errolls She var en duva hittade vi nåt helt annat i sista uppgiften... Vi går i mål med en riktig tjej. En riktig puma. En shaking She-ila som ylade hejvilt idag. Jag läser ju om weres i parti o minut just nu (senaste boken är en were-katt av nåt slag) men Shakira har en She-Wolf i garderoben. "Aaah-wwooooooooo"

Ja, men se där. Då var det klart!

Jag hann precis lösa krysset igår förmiddag, sen var dagen knökfull, liksom kvällen då vi var på femtioårskalas. Ska väl försöka ta igen det idag  :-)

Vi börjar med en kille från mina trakter. Nästan. En stor man som alltid uppträdde i lappkolt. Folkkär artist kallade Eldeman honom, Jokkmokks-Jocke. Idag sjöng han om rallarrosor och att "det var vi som byggde folkets järnväg". Rallarsving heter melodin.

Varje gång som jag ser den blomman
Tänker jag på svält och död
Varje gång som jag ser den blomman
Rallarrosen - så stolt och röd

Det var vi som byggde folkets järnväg - tuut
Byggde upp vad andra lägger ned
Det var vi som byggde folkets järnväg
Den som gick med ånga kol och ved
Det var vi som byggde folkets järnväg - tuut
Även den som rullar än idag
Det var vi som byggde folkets järnväg
Du och jag och alla rallarna

Jag hörde att Stockholm fått tillbaka sina spårvagnar så nu kanske man kan ta tåget till bion om man befinner sig i huvudstaden :-) Vi går o ser en äventyrsfilm från vårt stora land i väst. Harrison Ford jagar runt efter gömda skatter. Jakten på den försvunna skatten. Klassiska pojkboksfilmer. Hmmpppfffttt.... Fanns nog tjejer som läste äventyrsböcker också.

Efter bion är det nattsvart. Hos oss är det nattsvart långt redan innan bion börjar den här tiden på året. Har vi tur lyser den stora vita skivan på himlen men om den har fasen Eldeman efterlyser idag, syns den knappt. Deje Dragspelsklubb drar av bröderna Gärdestads Jag vill ha en egen måne och fasen vi vill ha i krysset är nedan.

Även om vi har mörka dagar kan de vara härliga :-) Ewa Roos sjöng sin låt i tolv veckor på Svensktoppen i slutet av sextiotalet, Vilken härlig dag. Sextiotal at its best.

Nästa artist har slagit igenom stort på sistone, sägs det.... Jag har inte sett henne men jag har inte heller sett så mycket av Allsång på Skansen i sommar. Vi hörde In the middle of the night med Gunhild Carling. Lasse Holm var en av personerna bakom låten.

Nils Dacke tog fram sin partyorgel o spelade Så gick det till när farfar var ung, farfar ung, farfar var ung..... Ehh, fastnade lite där.

Nästa kryssbidrag illustrerades av en kille som gjort mycket i sina dagar. Han har gjort barnprogram tillsammans med Lasse Beischer och ett av Sommarlovsprogrammen hette Tippen där de jobbade på en soptipp och det handlade om sophantering och återvinning och miljöfrågor. Ingenting försvinner, allt finns kvar. Vi måste städa här var melodin Morgan Alling sjöng idag.

Efter pausen drar Black-Ingvars av en rockversion av Tiotusen röda rosor som en gång skrevs, och framfördes av Thore Skogman.

Någon av alla Flickorna i Småland måste ha fått rosor vid något tillfälle men vi fick inte veta det i Mats Olssons orkesters version av låten.

Äh, vi går på opera i stället o lyssnar på en historia om en man som med säkerhet gav rosor till höger och vänster. Tiotusen kan det mycket väl ha varit... Don Juan stod på scenen. Eller snarare hans vadhannuär, hjälpreda som sjunger om sin husbondes alla erövringar. Det var baronessor och contesser, prinsessor... You name it. Och vad som brukar namnge folk är en katalog.... "Madamina, il catalogo è questo". På svenska kallas stycket Katalogarian. Jonathan Fa'afetai Lemalu heter mannen från Nya Zeeland som framförde den idag.

In Italia seicento e quaranta;
In Almagna duecento e trentuna;
Cento in Francia, in Turchia novantuna;
Ma in Ispagna son gia’ mille e tre.

V’han fra queste contadine,
Cameriere, cittadine,
V’han contesse, baronesse,
Marchesine, principesse.
E v’han donne d’ogni grado,
D’ogni forma, d’ogni eta’

I Italien sexhunda och fyrtio;
I Tyskland tvåhundra och trettioen;
Etthundra i Frankrike, i Turkiet nittioen;
Men i Spanien är det redan tusen och en.

Där finns bondeflickor,
Servitriser, stadsmänniskor,
Där finns grevinnor, baronessor,
Markisinnor, prinsessor.
och där finns kvinnor ur alla klasser,
i alla former, i alla åldrar.

Hittade texten på internet översatt till engelska o jag gjorde en snabböversättning själv. Kan inte italienska... :-)

Vi får mer skönsång. En kille som verkligen går i pappas fotspår. Han har ärvt pappa Johns röst och det är nästan lite spooky att lyssna till Julian Lennon när han sjunger sin Salt Water.

Efter det får vi tilldelat ännu fler rosor. Eller inte. Östen med rösten Warnerbring översatte Gilbert Bécauds L'important c'est la rose:  

Någonstans har fötts en sång
som går ut i hela världen
det är någonting som bär den, denna sång
den är lätt att höra på
om du kan så ta och lär den
men det allra bästa är väl, sök förstå

Glöm ej bort det finns rosor

glöm ej bort det finns rosor

glöm ej bort det finns rosor, överallt

Glöm ej bort det finns rosor

glöm ej bort det finns rosor

glöm ej bort det finns rosor, överallt

Vi avslutar med ännu en sjungande skådespelare. Melodin plockades ur Woody Allens film Everyone says I love you som blev känd för att skådisarna sjöng sina låtar själv. 1996 var det mindre vanligt. Idag har vi sett bland annat Mamma Mia :-) Bland skådespelarna i Allens film fanns Julia Roberts, Natalie Portman, Drew Barrymore, Goldie Hawn, Tim Roth och givetvis Alan Alda som idag sjöng Looking at you i kärlekssången till frun på hennes födelsedag.

Det var mycket om rosor idag :-)

Jag vaknade med många långa minuter till godo idag, men låg kvar o gosade i sängen en stund o lekte med min iPhone en stund. Surfade runt på Tradera innan jag tittade på klockan o såg att... hoppsan, fem över tio. Det var bara att masa sig (är ju i Dalarna. mwahahahhaaaa) ur sängen o klä på sig o trippa ner för trappen för att lyssna. Missade första ledtråden för jag kom in i köket till John Fogerty's röst i radion, vilket var den andra.

Men nu är det klart o jag har fixat allt :-))

Det började med en dubbel o vi ville veta sångerskans förnamn och vems initialerna var på låt- o textskrivaren. Evert Taube stod bakom det vågbruset och Marie Fredriksson sjöng. Så skimrande var aldrig havet.

Sen kom det jag hörde när jag kom ner i köket idag, Bad Moon Rising med Creedence Clearwater Revival som ofta kallades bara för Creedence för enkelhetens skull. Jag menar, vem ids ens säga Creedence Clearwater Revival? Eller skriva? Hehehhee. Nä, jag kopierade det jag skrev först, inklusive stavfel som jag därmed fick ändra på två ställen. :p

Aporopå herr Taube. Nästa bidrag gav mig en liten Å fan-känsla. Hade jag ingen aaaning om... Tror dock inte att texten gällde herrn ovan. Vi hörde ett par krysskändisar i Vi går på stigen, som går till Evert.... vi är väl framme ikväll nån gång.... Texten skrevs av raggar- o knuttelåtkungen Eddie Me'gasen... ehhh Meduza. "Han skrev rock, satir o grovporr".... Lennart Palm spelade sin orgel och den av Hagges revygäng som hördes mest, var förstås Stefan Ljungqvist. På't Lennart! O apropå p-o-r-r. Stefan blev portad från Göteborgs ungdomsgårdar under sjuttiotalet för att han hade så många fräckisar i repertoaren....

Vem trallade inte med i nästa bidrag eller klarade för den delen av att sitta helt still? På snabba strängar hörde vi Zorba.

Så for vi hem till svedala igen för att lyssna till en av våra internationella stjärnor. Och till det en melodi hon sjöng för Kronprinsessan Victoria vid födelsedagsfirandet i somras. Min plats på jorden.

Jag har orden - och jag följer dem
till min plats på jorden
jag tror jag kommit hem

En "genreöverskriderska" kallade Eldeman henne, Malena Ernman. Py Bäckman skrev texten som hon gjort till så många andra fina låtar.

Efter Malenas skönsång får vi ett inslag från en helt annan genre som Malena inte dabbat i. Kanske.... En amerikansk showman och nästansångare presenterades han som, av Eldeman. Min hjärna tappade anslutningen till omvärlden men det trillade så småningom ner en liten polett o namnet kom fram till ansiktet jag såg framför mig. Jimmy Durante förstås med ett av alla hans knasiga nummer. Härlig kille :-)

Om han lärde ut något under sin tid kan jag inte svära på, men han gav i alla fall folk en rolig stund med sina uppträdanden. Abba däremot sjöng ju om att kyssa läraren. Idag var den instrumental, When I kissed the teacher.

Så åkte vi över Atlanten igen till det stora landet i väst. En trubadur och rockartist som "spelade under sitt riktigt efternamn" som han kallade det, Eldeman. John Mellencamp fick ju pådyvlat sig artistefternamnet Cougar på sitt första album, vilket han inte godkänt. Small Town heter dagens kryssbidrag.

Vad ligger i luften och rimligtvis irriterar? Denna något kluriga fråga skulle ge oss ett annat svar från Smoke gets in your eyes. Ja, det blir rök då.... Idag kom röken utan ord. Brukar den inte det? Den brukar komma sig av eld... Äh.

Sen kom "en som har tävlat" och i snabben fick vi oss tilldelat "IDOLen".... Jaja... Erik Grönwall. Han vann i fjol. Får se vem som vinner i år. Kan det bli en rockare igen? Eller blir det snygge Oooolle? Eldeman illustrerade med Higher. Han har kommit upp sig lite, herr Grönwall. Eller upp o upp. Han har nog mer landat och hittat sin plats på jorden, Erik. H.E.A.T har bytt ut sin sångare mot just Erik. Han har kommit hem, tror jag. Erik behöver lite tunggung bakom sin fantastiska rockröst. Hoppas Kirunafestivalen får hit dem! Tänk H.E.A.T o Jay Smith på midnattssolsscener i sommar. Mmmmm.... Fast Jay tänkte ju turnera folkparkerna i frack, tillsammans med Andreas Weise... Hahahahahaaaa... Nåja.

En annan skön röst äger Lill Lindfors och idag sjöng hon en efterfrågad melodi, Du är den ende. Bo Setterlind skrev den svenska texten från den spanska gitarrmelodin med det franska namnet, Romance d'Amour.

Sen svingar vi våra lurviga. Inte à la Evert o hans farfar men i linjedans à la westernhak i Can Can-takt.

Så slutar vi dagens kryss nästan som vi började. En sångfågel med "Århundrandets röst". Maria Callas. Vad hon sjöng hann jag inte uppfatta men det kan ha varit nåt av Puccini. Hörde namnet nämnas i alla fall. Hörde jag ju visst det. O mio babbino caro.  

O that's it.

Tack för idag, Slut för idag!

Idag var krysset KUL! Första halvan var en promenad i parken. En bit kaka.
Enkelt :-)  Eldeman körde några av sina stående kryssinslag idag.

Bloggandet kommer att ta tid för jag springer fram o tillbaks till tvättstugan också...

Vi började med höga o klara toner. De tre herrarna Domingo, Carreras och Pavarotti kaxade på i sin O Sole Mio och försökte överträffa varann. De tre tenorerna förstås. Anything You can do I can do better. Fastnade i en massa Annie get your Gun-videor senare... hehheheee... Fast det hade inget med krysset att göra utan vara bara ett sidospår. Dit kommer vi sen. Långt sen... are.

Mer spanjorer. Siniestro total sjöng en spansk version av Sweet Home Alabama. I deras version heter låten nåt annat.... hahahahaaaa! OK då. Miña Terra Galega. Lite info från wikipedia: Siniestro total betyder ungefär fullständigt kaos och de är en punkgrupp från Vigo. SÅ mycket punk var det väl inte? Mer rock.

Paul Barnes sätter sig vid pianotangenterna och ackompanjerar David Norton då han spelar på en.... såg. Denna används givetvis normalt till att såga.

Sen går vi på bio. Eller gjorde på sent sjuttiotal. Vi såg en ung och väldigt smal John Travolta dansa disco i Saturday Night Fever. Idag hörde vi en del av filmtiteln, Night Fever. Bee-Gees i falsettsång.

Mer film. Raindrops keeps falling on my head. Visst var det Bing Crosby som dansade runt i regnet med hatt o käpp? Burt Bacharach skrev musiken till Hal David's text. Vi skulle ju ha svenska titeln, eller en del av den idag. Regnet det bara öser ner, o vi blir blöt om både skor o strumpor.... Så det var ju del två av trippeln. Man blir blöt. Ordentligt så :-) En liten parentes från wikipedia om melodin: "Den har även blivit känd på dagis." Så nu vet ni det. The New York Pops spelade i storbandsstuk idag.

Min son har lite svårt för danska språket. Nästa artist kommer just från vårt grannland i sydväst. Underbare, underbare Kim Larsen. Han har sjungit i eviga tider och hans låtar fastnar som tuggummi - men gott sådant. Själv nekade han fullständigt till det idag. Eller njæ, nåt nekades i alla fall. Næ, Næ, Næ.

Sen en låt jag inte har en susning om vad det är. En marschmelodi i jazztappning med Sven-Olof Walldoffs orkester. Jag förstår av kryssrutorna omkring att färgen vi söker av de två i titeln är gul och en "liten" googling gav mig Under blågul fana. Kan det vara så? Jag är inte så hemma bland alla de där "militära" melodierna.

En annan melodi i alla fall jag har svårt att sitta still till är Lou Begas Mambo #5. Han ger Robban en match i att rabbla tjejnamn...

A little bit of Monica in my life
A little bit of Erica by my side
A little bit of Rita is all I need
A little bit of Tina is what I see
A little bit of Sandra in the sun
A little bit of Mary all night long
A little bit of Jessica here I am
A little bit of you makes me your man

En riktig one-hit-wonder :-)

Så veckans finska bidrag. Elaka Saijonmaa, nej förlåt Arja sjöng Kultainen Nuoruus som är Ljuvliga ungdom på svenska.

Det roliga är att Eldeman sen tar den låt, från vilken jag först fick titeln i huvudet till melodin ovan... Ljuva sexti'tal. Björn o Bennys slagdänga som bland andra Brita Borg och Agnetha Fältskog sjungit in på skiva. Idag spelade James Last orkester, utan sång förstås.

Stående inslag ja, här kom ännu ett. Melodifestivalen. Och en av de där tjejerna jag alltid blandar ihop, fast idag var det inga problem att känna igen Sonja Aldén när hon sjöng sin För att du finns, från 2007 års festival.  

Det är mycket film idag så ska vi gå på bio igen då? Kanske för att se Maud Adams i sin första "brud"roll? Agentmusik. Det innebär ännu ett av Eldemans återkommande ämnen, James Bond. Dagens musikillustration var en närapå oigenkännlig jazzversion av The Man with the Golden Gun, Mannen med den gyllene pistolen. Lite annat stuk än man är van att höra med Lulu i denna träskpråmsversion med burkade trumpeter och andra blås. John Barry med flera spelade. Han har komponerat många Bondlåtar så det var ju inte helt fel.

Det var förstås här jag gjorde avsteg o hittade en massa YouTube-videor med Anything you can do I can do better.

Vi slutar med en filmfigur. Nästan. Det påstås ju att de tagit namnet från Judy Garland's hund, eller snarare Dorothy's hund i The Wizard of Oz. Hold the Line med gruppen Toto.

O i sann filmanda slutar vi med

That's All Folks!

Idag säger jag som Eldeman sa förra veckan. Så kort är en vecka..... Får se vad jag hinner med här, ska iväg o jobba o det är just jobbet som gjort att den här veckan flugit iväg. Min tredje helg på raken. Börjar kännas nu då vi dessutom har så korta turer att man jobbar alla dagar för att få ihop månadstiden.

Jaja, skit i de'nu. Nu kör vi (så långt tiden räcker).

Jag kom in mitt i första uppgiften och hörde Rasmus o Paradis-Oskar sjunga sin härliga Fri som en fågel. Rasmus på luffen, en av Astrids underbara böcker som filmatiserats o gjorts teater av. Bland annat har Allan Edwall spelat luffaren Oskar som unge Rasmus tar följe med, då han tror att ingen vill adoptera honom från barn-hemmet. "Alla vill ha flickor med lockigt hår", säger kompisen Gunnar.

Sen blir det buskis. I alla fall i den versionen. Kurt Olsson o hans Damorkester har varit ute o åkt bil respektive cyklat o medan tjejerna torkar håret i militärtältet sjunger.... (ehhh ja nåt sånt) Kurt Olsson om hur man fäster en man vid sin sida. Med Kärlek, nål och tråd.

En annan göteborgare som inte heller kan sjunga..... Fast eventuellt ett snäpp bättre än herr Olsson. O han var jävligt snygg på förra månadens omslag till KUPÉ, tidningen man får läsa på tågen. Håkan Hellström. Idag saknade han de som försvunnit "te havs". Den heter så, "Saknade te havs". Är man göteborgare så är man.

Mer svenska. Eller inte. Amerikansk country med Willie Nelson, On the Road again. En googling gav mig detta på wikipedia: "' Keith Almgren skrev en text på svenska som heter "Jag ser mig om" ". Så var det med det. Jag ser mig om. Det lät lite Mats Rådberg o Rankarna om den men de har inte gjort den. Vi har ju inte så många countrykillar här.

En annan skådis med stor röst är Stefan Ljungqvist som idag sjöng Lasse Dahlquist. En av Lasses otaliga visor; Morfar har berättat om Vinga fyr. Det är inte bara Taube som skrivit om den! Med sig hade Stefan Lennart Palm från Lerum! Se där. En Palmlåt med text :-) Fast sanningen att säga ackompanjerar han ju också o gör inte bara låtar till krysset som inte finns annat än just med text.

Solen i havet försvinner
Rodnande himmelen brinner
Stolt mot den flammande purpurridån ser jag Vinga fyr.

Sen får vi Elvis på finska. Rauli "Badding" Somerjoki sjunger en text som jag inte kan återge ett ord av men Elvis original var ju Kiss me Quick o en lite "lättare o mindre allvarlig synonym" till kyss är väl en puss. Å andra sidan kan man lika gärna översätta kiss till puss. Sådeså.

Han brukade skicka brev, Elvis. Som ofta återvände till avsändaren. Nu vet inte jag om avsändaren befann sig på Adress Rosenhill, dit vi tog oss sedan.  

Efter nyheterna fick vi en ung trubadur till livs. Melissa Horn, hon låter väldigt mycket som sin mor Maritza o jag fick först inte fram dotras namn, då mamma fastnade på min näthinna. Men hon har ju gjort fler skivor än två :-)

Kom hem när du vill
jag är vaken hela natten
kom hem när du vill
jag är vaken hela natten

Säg ingenting till mig
jag ser allting ändå
säg ingenting till mig
det hörs på stegen när du går

En som förväntas inte vara vaken hela natten är den som tillägnas nästa melodi. Sover skriver vi i krysset. Har lite för ont om tid för att få fram rätt melodi här idag, men hoppas återkomma senare!

Ännu en klassiker. Sångaren då. O kanske teveserien den för alltid kommer att förknippas med.... Frank Sinatra med Love and Marriage. På svenska heter serien Våra värsta år, i original Married... with Children. Handlar om skoförsäljaren Al Bundy och hans überknasiga familj o deras grannar. Ed O'Neill har gjort många andra roller än pappa Al men jag älskar hans knasiga värld i serien.

Vi stannar kvar i USA. Jill Johnson i dagens andra countrylåt. Här gör hon en Dolly Parton, Here you come again. Den spelades förstås in i Nashville, Tennessee. SysterYster o Sambon var o lyssnade på henne i Stockholm för ett par veckor sen. En minisemester. Härligt för dem.

Sen får vi veckans dos av stålgitarrer - o hillbillysträngar och tillika dagens tredje qvist (fast en var med u). En av Owe Thörnqvists alla låtar, i stressen har jag inte hittat rätt titel o jag hinner inte lyssna om för att bläddra i min hjärnas vindlingar. Säger som nyss, det kommer senare! Kanske. 

Dagens sista uppgift är med ett dalaband. Grabbarna i Mando Diao drar av sin Dance with somebody. Såg ni IDOL igårkväll? Linneas galna dans o än mer galna sång. Vad jag gillar den tjejen!

Som sagt var. Lite hål här o där men kryssplanen är fylld! YAY! Eller var det kanske "Jay!"? 

Ha en skön lördag. Jag ska peta i mig lite frunch o dra på jobb.... Hinner precis. Börjar om exakt en timme när detta är färdigskrivet. 11.51

Jag löste krysset i direktsändning men har (haft) ont om tid att blogga så det får bli det det blir idag :-)

Vi började dubbelt idag. Vad gööör människan? frågade Eldeman o vilken färg har djuret? Ja, pållen heter inte Grålle utan av titeln får vi ana att havremaskinen är svart. Gamle Svarten heter melodin som gnälldes fram på ännu en stålgitarr eller tre idag, så hästen man rider på är väl just det, svart. Spotnicks höll i gurorna.

Nästa gäng kanske också har hästar som attribut. De håller till i en svensk motsvarighet till den amerikanska västern. Åtminstone musikmässigt. Rednex spelade sitt Melodifestivalbidrag från 2006, Mama, take me home. Vem kan sitta still till den?

Så en dubbel igen o jag har febrilt letat texten till den här. Vad svaret är vet jag, men jag vet inte hur textsnutten vi söker går. Så'n Ernst Rolf-kännare är jag inte att jag kan alla texterna utantill. Vad han inte ville, eller kunde spela eller som ens passade till en gammal vals, är saxofon, eller saxofoner då vi skulle ha flera av dem. Bondkapellet spelade och skrattade.

Efter Rolf o hans saxofoner tar en annan stor man med ett annat blåsinstrument vid. Louis Armstrong spelar trumpet o sjunger på sitt oefterhärmeliga sätt. Mack the Knife, som i original är en tysk musikal/filmtitel o på svenska heter den Mackie Kniven. "Take it away Satch".

Veva Veva Positiv...

Veva, veva positiv, se vad här är brokigt liv!
Se vad unga, gamla sig till spelman samla!
Spelman har en apa med, som är bunden med en ked.
Apan heter Jocko, kommer från Marocko.
Lille Jocko hoppar kring, klädd i tröja, hatt och ring
dansar om på backen, kliar sig i nacken.
När han kan så gör han spratt: Rycker av en gosses hatt,
drar en tös i håret, fast han inte fårét.

Det var en barnvisa, idag spelad av Kjell Öhman. Nödrim....

Efter det kommer en engelsk melodi vi ska hitta svenska namnet på, o närmare bestämt namnet på en tjej. Den låg enligt Eldemans uppgift på Svensktoppen i fjorton veckor. Fortunes låt Freedom Come blev på svenska Hörru Rut. Typiskt sjuttiotal. Vem som låg på Svensktoppen med den vet jag inte men Sten Carlsson o hans Salta Mandlar har gjort en version o på senare år har Rolandz också lagt den på nån form av plast. Inte vinylspår då, utan en CD-version.

Så tittar vi på teve igen. Tre kronor. Långköraren från större delen av nittiotalet som bokstavligen slutade i en smäll. Lasse Holm gjorde musiken.

Aptricks kan höra hemma på en cirkus och nästa uppgift kommer från cirkusens värld. Eller åtminstone från en operett om en dansande tjej får man tro. Per Grundén sjöng Två mörka ögon. O nä, inte i Sven-Ingvars version.... Hämtad ur Cirkusprinsessan.

Under operetten och eventuella pauser kanske det serveras champagne men efteråt  tar vi en snaps. Som finns med i Nya Psalmboken! Fast inte riktigt med den texten som Bosse Österberg sjunger idag. Nu går sista gästen heter i Carl-Antons original Nu går sista visan.

Är man inte mätt på intryck kan man ju ta barnen o gå på bio. Eller plocka fram en DVD. Mariah Carey och Whitney Houston sjöng tillsammans huvudtemat till Prinsen av Egypten, Dreamworks tecknade film om Moses. When you believe heter låten.

Efter de två popdivornas walande tar Lars Roos över etern och spelar en låt av Björn Skifs om andra historiska figurer.

Vi bygger oss en båt och alla går ombord
Vårt segel fylls av vind och vi far ut runt våran jord

Vi bygger oss en båt och seglar vind för våg
igenom tid och rum
I dröm och fantasi bygger vi vår båt

Vi kryssar med Odysseus på hans långa färd
passerar Röde Orm vid någon hamn
Vi ser Columbus när han han når sin nya värld
och undrar om han nån'sin kan förstå vad han fann

Till slut ska vi ha en del av ett gruppnamn. "Förstärkt med dragspel"  spelar Orsa Spelmän för sista uppgiften (nåja, de är ju faktiskt några dragspelare i det stora spelmanslaget i Orsa).

O med det avslutas veckans kryss.

Jag fick tillbaks datorn till sista uppgiften. Så går det när Maken är hemma :-) Hade inte ens en kryssplan men löste det mesta vid köksbordet. Operan fick jag till när jag fick planen framför mig. Hade Fantomen.... eh nä heter ju Fantomen på operan o La Traviata i huvudet. Operor med åtta bokstäver. Lite svårt när man inte har nån ledbokstav. La Bohème fanns inte ens i min hjärnbalk vid tillfället.

Jaja. Dagens kryss då. Eldeman inledde med att säga

Så här kort är en vecka. Jajamen.

Ja, ibland undrar man om någon stjäl dagar mitt i veckan då de rinner förbi så fort!

Oktobers sista kryss var alltså rätt enkelt. O vi började väldigt enkelt. Maken väckte sonen för dagens skotermässa på stan men för hans morgonfrids skull, tack o lov inte förrän Caroline hade sjungit klart. Hade nog varit svårt att få upp sonen till hennes Snälla Snälla Snälla. Caroline af Ugglas som vuxit i mina öron o jag numer lyssnar på hennes melodier. Det var bra att få gå på hennes spelning och få lite bakgrund till alla konstiga låtar.

Ja, då var vi igång hörni! (Eldeman)

Nästa låt hör vi i det franska originalet, Comme d'habitude som sedan Paul Anka skrev en engelsk text till o för krysset vill vi dels ha titeln och dels efternamnet på den man som gjorde den känd. Paul sjöng ju inte själv. Eller jo, det gjorde han, men den vi för alltid förknippar med hans sätt att sjunga den, är Frankie Boy. Frank Sinatra. Just det ja. My Way förstås.

Så hem till Sverige igen och svenska visor. Alla fåglar kommit re'n. Här har de flytt för idag vräker snön ner! (vilket påminner mig att jag måste gå ut sen sväng o ta några bilder..... brb som ungarna säger)

OK, I am back (à la Arnold).

Sen då?

Eehhh... jo just det ja....

Operan var det. Montserrat Caballé och Placido Domingo sjöng ur La Bohème.

Sen leker vi ringlekar. Vi vill ha ett par efternamn. Jaha, Andersson o Pettersson o Lundström o jag trallade jag innan musiken började. "Hur kunde du veta det??" sa sonen förundrad. Det var här han precis hade klivit upp. "Jamen, hur många efternamn finns det i ringlekar?" Jungfru skär. Undrar om det är ören de tar betalt i karusellen? Kan ju inte vara kronor? Såpass gammal är väl den där ringleken? Tio för de stora o fem för de små... För krysset noterar vi Lundström och Pettersson.

Tivolit kanske låg Vid en korsväg? Näste man vandrar mellan sina dito i alla fall. Undrar hur många gånger den här snurrat i dotras öron? Endera via datorns mediaspelare eller i bilens CD-snurra. Nordman är en av hennes absoluta favoriter och den enda grupp hon frivilligt stannat för att se live, på Kirunafestivalen :-)

Om Herr Hemlin är hennes drömprins förtäljer dock inte historien men bröderna Grimm skrev om en sådan. En prins. Fast sagan handlade om sessan med hy vit som snö och hår svart som kol. Eller hur det nu var. Såg den ju häromdagen men minns inte vad spegeln mässade för Snövits elaka styvmor. Om den nu sa nåt om det alls... Ännu en lösning jag tog på ledtråden med sonens mun i stil med ComHem-kattens.... Qué?? En dag är prinsen här sjunger hon medan hon lallar runt i dvärgarnas lilla stuga, där i skogen. Vad sa han nu Eldeman? Vem dyker upp en dag? Just det. Fast idag fick vi ingen text. Bröderna Grimm skrev OM sagan. Sonen än en gång: "De snodde ju alla sagor". Tja, de hämtade folksagor, samlade ihop dem och skrev ned dem o gjorde väl om en del. Antar jag. I original är det visst drakar och rövare som hjälper henne snarare än sju små dvärgar. Ni vet väl förrseten att dvärgarna egentligen var åtta? Trötter hade en tvillingbror som hette Jesper..... (en kompis till mig är fullproppad av bombade skämt).

I nästa uppgift fick vi en röst. En unik sådan. Som ofta hördes "i det eldemanska barndomshemmet" eller vad han nu sa. Mamma Eldeman spelade ofta skivor av näste artist. Sonen trodde det var "han med de dansande tjejerna". Förvisso har även han en källarröst (mörk o dov o djup) men inte lika säregen som Jim Reeves. Han sjöng Adios Amigos idag (igen). Källarrösten? Christer Sjögren ;)

"Har du sett Stevie Wonders fru?"

"Nähä. Det har inte han heller".....

*bäh* Ett sån't dåligt skämt som vandrade runt när man var tonåring.... För nästa uppgift fick vi hans I just called to say I love you, fast på stålgura med The Shadows... Han tycks ha en enorm förkärlek för sina gitarrgrupper, Eldeman. Jag fick ett kassettband en gång i tiden (vet ni vad ett kassettband är??) av en brevvän jag hade i Kanada. Stevie Wonder var en av hennes största idoler. Det var då jag kom i kontakt med hans repertoar och just den här låten. Hade väl hört låtarna tidigare men lyssnade rätt ofta på dem när jag fick kassetten.

Efter skuggorna får vi ännu en instrumenal låt som normalt har en sån där tungvrickartext. Eller inte. Just den här är väl inte en av Povels värsta men en underlig uppmaning är det.

Hej pojkar lyssna ni förstår
Min svärmor fyller 80 år
och jag vet inte vad jag skall ge
säg har ni någon idé?

Köp inte en Zebra. Nej nej
Köp inte en Zebra. Nej nej
Köp inte en Zebra. Nej nej nej nej nej nej
Köp nått som hon har glädje av

Ja, vad säger man... Povel Ramel. Han kunde han. För krysset snor vi en etta. Eller en.

Nästa skiva är också en underlig skapelse. "Tekniska finesser" kallar Eldeman det. Den som nu står bakom albumet Forever Cool har tagit en massa låtar av en stor (hm, ja kanske, jo det får man väl säga) och alldeles väldigt bortgången sångare o mixat ihop det med nu levande artister. Idag hörde vi Pop-Soultjejen Joss Stone i
I can't believe you're in love (with me). Mot henne sjöng Dean Martin. Han är för evigt kall.... ehhh cool.

Sen fick vi höra en instrumental låt igen. Fast ingen av dem sjunger. Janne Schaffer spelar mest med tungan :-) Och på sin gitarr. Idag var han tillsammans med Björn J:son Lindh i dennes vackra Brusa högre lilla å. Idag stod bindestrecket för hans kolon.

Till sist går vi på musikal. Modern sådan. Den går visst i Stockholm just nu. Jag bor så långt från världens cemtrum (var det då ligger... Fan, det kanske är här??), jaja vi säger kulturvärlden då....  att jag inte vet vad om pågår där. Med titeln från Queen hörde vi ledsången ur musikalen We will rock you.

Rock On! På teven hör jag just nu mer rock, Bon Jovi. Hmmm...

Lördag morgon. Eh, förmiddag. Sören och Severin har namnsdag. Hur många heter Severin? Jag har däremot tre facebookvänner som heter Sören. Gamla skolkamrater. 60-talister. Som Eldeman o jag.

Idag har det varit lite blandat bandat. Vi börjar med en melodi som jag tycker är ljuvlig. Staffan Percy sjöng Bo Setterlinds Drömmens skepp.

Vårt hav, med hatten i silver,
drömmande går mot land,
ett skepp med blommor kring rodret
syns stäva mot himlens rand.

Vi ser dess brusande sidor
lysa som kaprifol,
och babords reling bär timjan,
som rodnar likt morgonsol.
Vindarna vaknar och vänder,
vaknar och vänder sig om,
vågorna skimrar,
skimrar av sång, av sång.

Sen hör vi Sune Mangs paradnummer. Ett av dem. Och den kan väl kopplas till hans trinda rundör. Någonting att äta, någonting att dricka. Tralalalalaaaalaaalaa... "En trettiotalsschlager som hörs lite då och då ännu" sa Eldeman. Idag hörde vi den i jazztappning med Sone Banger och Lars Erstrand.

Sen "knyter han ihop planen med en dubbel" och det är en dubbel, eh duett. Björn Skifs och Agnes fantastiska When you tell the word you're mine. Den spelades för första gången vid "ett speciellt tillfälle" där vi vill veta något om "de som i första hand hörde på". Det är vad "han hade för efternamn innan" då "hon blev hans, ja vaddå?" Redan när Eldeman pratade om duett o ett speciellt tillfälle anade jag vad som komma skulle. Jag älskar den här låten. Liksom Daniel Westling gjorde sin då blivande fru. Störst av allt är kärleken. Kronprinsessbröllop. Händer inte så ofta i världen!

En kronprins följde sen. Nåja. Han axlar inte pappas musikmantel rakt av. En "känd son" sa Eldeman. Hahahahahaaaa! Jag frågade E-pigan om hon visste vem det var.

"Ja, Enrique Iglesias" sa hon.

"Men vet du vem pappa är?"

"Eehh, nä??"

Så, nä. "Sonen", eller snarare fadern är känd hos oss åldringar, inte hos Enriques generations musiklyssnare. För dem är Sonen bara Enrique. Idag sjöng han en av sina nya låtar, I like it tillsammans med rapparen Pitbull.

Eldeman har Eroupas största skivsamling (stor del ärvd) o nu pratade han om skivarkiven o deras samling av folkmusik.... Undrar om han lånar ut sina skivor för han köper en hel del musik själv? Nästa uppgift hittades i alla fall i arkiven och det var en inspelning med en speciell sorts sätt att sjunga för att det ska höras lång väg och den framförs i ett speciellt geografiskt område. Min första tanke var kulning från Dalarna.... Nu for vi lite längre än så och hörde ett par joddlare. De hör hemma i Alperna. Där vandrar joddlingarna långt mellan fjälltopparna. "Det var ju långt före mobiltelefoner o annat" sa Eldeman. Hahahhaaaa...

Från fjälltoppar till militära toppar... Berlin tar andan ur mig, Take my breath away. Jag pratade med en kollega häromdagen om den här filmen. Hennes idol var The Iceman när alla andra suckade över Maverick. Tom Cruise i sin ungdom. Top Gun. Mmmmmm.

Maverick var ju en jäkel på att flyga o de for både högt o lågt. För att knyta ihop till nästa kryssbidrag.... Top Gun är en klassiker (i alla fall i MIN filmhylla). En annan klassiker är ju Bach. Åtminstone gjorde han klassisk musik. Och en o annan psalm.

Nu grönskar det i dalens famn,
nu doftar äng och lid.
Kom med, kom med på vandringsfärd
i vårens glada tid!
Var dag är som en gyllne skål,
till brädden fylld med vin.
Så drick, min vän, drick sol och doft,
ty dagen den är din.

Bachs original heter Bondekantaten men den fick under titeln Sommarpsalm svensk text av Evelyn Lindström och en av alla som sjungit in psalmen, är enligt Wikipedia Ulthima Thule. Jag har lite svårt att koppla UT med psalmer... För krysset plockar vi ut första ordet i svenska texten, dvs nu. Den kallas oftast för Nu grönskar det för att hållas isär från alla Sommarpsalmer...

Efter nyhetspausen kommer en på senare tid återkommande gäst i krysset. Fast det kan kanske vara svårt att sätta in nåt annat än ett o mellan l och a då vi nyss haft lya i den spanska räven? Idag sjöng han Tom Jones Delilah. Han? Ja, Loa Falkman förstås.

Vi har haft gifta sessor med idag. Nästa uppgift handlar om brudens mor o jag trodde vi skulle få oss spelad en låt av Queen enligt det Q som fanns i planen. Men så var icke fallet. Queen var rätt men inte gruppen. ABBA sjöng den här på deras bröllop en gång i tiden. Kungen o SiIvias då. Fast idag var melodin instrumental med pianisten Richar Clayderman. Dancing Queen. Sonen som just satt sig i soffan när den spelades sa "till och med jag vet vad det är". Han tycker det är fascinerande när han kan en o annan låt i krysset. Ja, men vaddå. Det är ju en lek för hela familjen? Sonen liksom jag, skrattade åt minnet av Annika Andersson och Per Anderssons halvhamboversion ur Doobidoo för ett tag sen.

Mer toppar. Anna Bergendahl vann ju Melodifestivalen med sin This is my life och första platsen är väl topplats om nåt. Nu blev hennes svenska etta inte nån Europeisk dito utan hon for ut på målsnöret i sin delfinal. Attans.

Efter det tar Eldeman fram ett par skivor med Ingmar Nordströms o kör en av sina underliga dubbeluppgifter illustrerade med två låtar. Först tar vi regnbågen upp till Landet of Oz för att sedan ta oss ner till gudarnas hemviste i Aten. Vilken film den är hämtad ur, vet jag inte.

Han sjunger som en gud. Nja. Finns nog de som tycker det. Det går väl an. Östen med rösten. Herr Warnerbring sjöng en gammal slagdänga i hans alldeles egna stil, Förlåt lilla vän. Kan berätta att jag en gång fajtades med ett av hans barn på Tradera om en klippdocka av en familjemedlem. Kanske det var dotra själv om hennes egen avbild? Minns inte. Hon fick den. Det kommer mera. Eller flera. Klippdockor.