Huff. Storpigan är kluven som ett äpple i en paj o vet inte vilket ben hon ska stå på. Hon har beslutsångest över en lägenhet o eventuellt köp av densamma. Hon inte vet hur hon ska göra o ringde mig för en stund sen. De har lite att göra på jobbet i just denna stund så hon tog några minuter till att prata med sin mor. Hoppas gumman kommer till nån form av beslut. Hjärtat vårt. Det är nära lillasyster, vilket gör att det faktiskt drar mer än hon funderat på. Det är en fin lägenhet o nära till affären. Inte speciellt närmare till jobbet men den har andra fördelar. 

O direkt sätter Maken igång o planerar hur det ska bli med rummen o att sonen ska ta över. Nej, nej och åter nej. Rummet är MITT. Han bor ju inte ens här - o klarar sig med sin stol o bord o säng. O flyttar vi ut allt från hans rum, blir det mer plats där. Herre jävlar. Jag har väntat i tjugo år på att alla barnen ska flytta ut. Nåja, fem år, typ. O han tror att det ska bli 1. Ett gästrum.... ???? 2. Sonens rum?? Nej, nej o åter nej igen. Nu är det mammas tur. Punkt o slut. Vem fan ska bo i ett gästrum hos oss? Hans syskon - somn ändå bor hos hans bror eller andra vänner när de kommer? Hans mamma som dog för tio år sen? Kompisen han slutat umgås med? Min familj?? De vet inte var Kiruna ligger o har ingen som helst anledning att komma hit. Skulle nån komma så finns det extra rum i föreningen att hyra. Eller låna för den delen. Vaddå gästrum?!??? Våra barn bor i stan o de kompisar vi umgås med bor i stan. Andra träffar han på annat håll o ingen, INGEN har en anledning att komma hit. För att fira en födelsedag?? Nä. Bröllopsdagen fixade vi på Biskopen före jul. Med Halt som enda "gäst". Vem fan ska hit o bo hos oss? Mina dockkompisar kanske vill komma upp - o de har inget alls emot att bo i ett rum fullt av dockor. Hans jaktvänner har inget i Kiruna att göra. HAN ÄR JU ALDRIG HEMMA SJÄLV!!! *HUFF* 

Nä. Mitt rum. Så de så. 

Om hon nu flyttar. Jag börjar inte planera nåt innan hon vet vad hon vill. SÅDESÅ! Sen vet vi inte om lägenheten faktiskt ÄR såld eller inte. Vore ju jäkla typiskt när hon nu kan tänka sig att skaffa eget. Inte för att jag tycker att hon ska flytta ut, utan för att hon ska ha ett eget liv. Bara hon inte blir för ensam däruppe. Det är en stor farhåga jag har. Lillasyster får titta till henne ibland. Tills de köper hus. *suck* Älskade barn. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Lördag morgon, sista dagen för ESC-veckan. Galenskaperna avlöser varann. Petra Mede gör ett kanonjobb. Superproffs. Men, det blir sen, nu är det kryss på agendan.    Vi började dagen med en melodi till ett barn, inspelad för sjuttio år sen, O Mio...

  Eget tema nr 25 Rivningskåk 131/366   Fotat bara för ett par dagar sen. Maskinerna äter sig in i husen och orsaken till detta syns i fonden. Kvar blir bara brädhögar av hundraåriga byggnader som varit hem åt många familjer genom åren. Med f...

  Tema nr 366 Övervakar 130/366   Mjo. Måste hålla koll på mitt tåg, även om jag inte sitter på det rent fysiskt. Bromsarna ligger till och det finns spänning, så det står säkert. Det vi ser genom fönstren här är inte ens ena lokhalvan. Fatta...

  Tema nr 117 Här väntar vi på... 129/366   ..en tom stol kanske vill ha nån som sitter på den. Jag, i min tur väntar här på att en växel ska fixas så jag kan komma mig ner till Narvik. Visade sig inte vara helt enkelt.  Men framför allt vä...

  Tema nr 159 Knolling 128/366   Knolling är ett ord jag inte kommit i kontakt med tidigare och googlade lite för inspiration och insåg att det ju är precis det jag gör när jag fotograferar mina dockor för arkiven. Jag lägger ut docka, kläder...