Tema nr 175 Krypa nära

70/365

Luna gillar att vara nära sina människor.

Temalista 

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

365 Foton 2023 

Jag kan inte kommentera hos blogspot om inte Namn/Adress är aktiverat.

Tema nr 59 Ensam i natten

157/365

Från dag till natt. Katter är nocturna varelser. 

Temalista 

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

365 Foton 2022 

Jag kan inte kommentera hos blogspot om inte Namn/Adress är aktiverat.

Tema nr 105 Gå på plankan

156/365

Då jag har en docka av Captain Jack Sparrow, hade jag kunnat använda honom för detta tema. Speciellt som i veckan, domen i den väldigt uppmärksammade rättegången med och mot exet kommit. Ingen av dem vare sig vann eller förlorade, men Johnny fick "mer" rätt än Amber. Ja, jisses. Vilken soppa. Jag står i alla lägen på hans sida, men ingen av dem är felfri. 

Nä, det fick bli katten på plankan i stället. Många brädor små, bildar en stor brygga. 

Temalista 

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

365 Foton 2022 

Jag kan inte kommentera hos blogspot om inte Namn/Adress är aktiverat.

Tema nr 132 I toppen

4/365

Hoppsan. Vet inte vem som blev mest rädd av oss. Katten eller jag. Trädet tippade igår då översta rullen gick sönder. Blir att leta en ny del då. Eller några kanske - o byta ut några av de hon slitit sönder när hon vässat klorna. Tur nog finns det reservdelar att köpa. Jobbigt bara att det är toppbiten. Den är skruvad med en halvmeter tätt, tätt gängad skruv... Tar evigheter att skruva ut den. O lika lång evighet att få en ny på plats. Kanske lika bra att beställa en ny bäddplatta åt henne då. Den är rätt slut, den hon har. Som en hängmatta överst i trädet. 
Förra gången Luna var hemma, var hon knappt i klätterträdet. Den här gången har hon nästan bott i häng-mattan, där överst i toppen. 

Temalista 

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

365 Foton 2021 

Jag kan inte kommentera hos blogspot om inte Namn/Adress är aktiverat.

Kissen då. Ställde in en kassa med grejer som ska till stugan i sovrummet och stängde dörre och började med annat. Tur att jag inte drog iväg hemifrån... Hörde att nåt skramlade till o funderade vad som ramlade... Inget i köket. Inte i hallen. Men var? Spökade det i sovrummet? Öppnade dörren och uppe på vapenskåpet stod en ledsen kisse och jamade. MATTE. Du stängde dörren! Hon kan öppna den utifrån, men inte inifrån, eftersom det inte finns nåt att klättra på så hon kommer åt handtaget. Tyra hoppade på handtaget så henne var det aldrig problem att stänga vare sig ute eller inne. Den här knallkorken går på byrån o trycker ner handtaget så hon går inte att stänga ute. 

Liten gumma då. Har hänt förr. Måste försöka komma ihåg att trippelkolla innan jag far på jobbet så jag inte stänger in henne i sovrummet. Eller så får jag helt enkelt lämna dörren på glänt. 

O nu har hon gått på lådan känner jag. *kräk* Hon är värdelös på att gräva över. 

Sitter o lyssnar på Skavlan och hans intervju med Annika Strandhäll och hennes liv efter makens självmord i fjol. Hon pratar om män och deras psykiska hälsa. Hon säger att om man ser till psykisk ohälsa, är det flest kvinnor som går till en läkare/psykiater (eller vilken titel de har, terapeut) och flest män som tar livet av sig. Helt vansinnigt. Machomän. Gå till en läkare. Prata med någon. Ibland behöver man hjälp utifrån. Ofta behöver man hjälp utifrån. Sjukdomar ingår i allmänhälsan. Vanliga lasarettsbesök för brutna ben och irriterade halsar och ögon. Hosta och magknip. Har du ont i själen? Nopes. Ont i tänderna? Nopes. Det ena är tabubelagt, det andra absolut inte subventionerat av statliga medel. Till en viss gräns kanske, men den ligger så lågt att det är skrattretande. Även en tandlös kan skratta. En människa med ont i själen kan inte skratta. Man behöver hjälp. Jag har alltid haft någon att prata med, nånstans. Är det inte barnen, är det SysterYster eller en fd arbetskamrat. Alltid finns det någon att vända sig till om jag inte mår bra. Barnen ringer oftast till mig om det är nåt. O det är väl vad en mamma är och gör? Att alltid finnas där för sina barn? Vet inte vad jag skulle tänka om de INTE ringde till mig om det är något speciellt. Tillome äldsta avkomman ringer mig, fast hon valde att köpa ett hus långt från sin mor. Men är hon ledsen eller superglad ringer hon mig. För det senare kanske mer sin far, men när Neo inte hade ätit på veckor fick jag ett gråtfyllt samtal "Mamma, Vet du vad? Neo äter". Så jävla fantastiskt. Hon ringde när han mådde dåligt och inte åt också. Neo är hennes bebis. Vet inte vad som sker den dagen han inte finns längre. Räcker de andra två katterna att fylla tomrummet eller blir det härdsmälta av sorg? Tittar på vår katt ibland och funderar. Vad gör vi den dagen du inte finns längre? Slipper blåsa katthår från tangentbordet och dammsuga var o varannan dag, men för vårt välmående och kärleken till ett djur? Jag har väldigt svårt för den där tanken att ett djur bara är ett djur. O jag har inte valt henne själv. Hon flyttade in i ett lägenhetsbyte. Svårt att ha katten lös med ytterdörren öppen. 

Fredag idag. Vad hände med tiden? 

Katten är hemma och det märks. Har inte sett så mycket katthår sen nån gång... Förmodligen när hon bodde hemma senast. Tangentbordet är fullt av lätta, fina, irriterande katthår. Det är dammråttor här o där kring väggarna i lägenheten. Har inte sett nån som varit värd att namnges sen hon bodde hemma senast - förrän nu. Man går o plockar de där gigantiska dammtussarna men de förökar sig som ogräs. De fastnar i ögonfransarna. Man har dem i näsan. De är i handdukarna i badrummet. O även om Kråk klippte hennes klor i jul, är några av dem sylvassa idag. Måste ta en titt med klotången i morgon. Eller för tre da'r sen. Typ. 

Men nu.... Återgår jag till sista Twilightfilmen. Valde mellan Fifty Shades, Harry Potter o Twilight - o vampyrerna vann. 

Gott Nytt År alla därute! 

Det small rätt bra inatt, men Luna brydde sig inte om fyrverkerierna. Har haft två husdjur som vi väl kan kalla våra - även om det ena började som Dotras kisse. Långhåriga normaltaxen Romanicas Dacke med samma födelsedag som matte (om än X antal år senare) och katten Sigrid, som kallas Luna, som är lika årsgammal som sin fd lillhusse (och som tyvärr är kontaktallergisk mot henne). 

Satt uppe till strax efter tolvslaget o katten kunde inte bry sig mindre om vad som pågick utanför fönstren och husväggarna. 

Ska klura lite på 365orna, då det börjat om igen idag, denna första dag av tjugotjugo. Hade en konversation med dotra som sa att tjugotjugo kan man säga, men va' fan.... tjugotrettio blir ju knäppt. Blir väl att lägga till hundra då, som man gör med 19hundra. Inte fasen har man sagt nittonsextio, utan nittonhundrasextio... Det är nog bara det att människan i allmänhet har lite svårt för det där med tjugohundra. MM. Dacke ovan är född MCMLXXXVII. "Den andra", dvs Luna föddes MMXIII. DET är lite lättare att greppa. Latinska siffror. Jag har en bok om Zorn (om jag minns rätt) o titeln på den den är galet proppad med romerska nuffror. Ingår ett C också bland alla M o X o I. Många är det. Måste ha varit nåt från 40- eller 60-talet. När föddes han? Mycket tidigare än så. Äh. Minns inte vad årtalet stod för. Eller var det kanske Carl Larsson? Bah. Inte ens det minns jag. Dyker väl upp i minnet nån dag. Det närmaste X-et-. Decenniet. 

O det där med EX.... Återigen. Hörru.... Ta det med mig. Du är ett av mina barn. Om än inte av blod och födsel. Ta bort blockeringen. Jag är en person i världsalltet. Med egna tankar och åsikter. Har du nånsin tvekat på vad jag tyckt o tänkt? Eller är det återigen hjärnspökena som överröstar allt? Däremot du kan ju aldrig ifrågasätta vems väl och ve jag sätter före andras? Eller vilkas? Mitt eget blod går före allt annat. Lejonmödrar. Eller vanliga Homo Sapiens. ♥