Vad kan ett gammalt fönster berätta? Massor, om man bara låter det :-)

... detta blir ännu ett bildlöst inlägg men som handlar om just detta - bilder. Bland annat. Som resten av livet.

Min underbara mellantjej har haft blogg på annat ställe tidigare, men tyckte den var trist o tråkig. Hon har genomlevt det som de flesta tonåringar gör, en stökig o bökig yngre tonårstid. Hon har varit sprudlande glad och befunnit sig i det djupaste av svarta hål. Detta har hon bloggat om i sin tidigare del av cyberrymden, men tagit bort sina inlägg eftersom. Lite svårt att hänga med i humörsvängningarna. Hon har skurit sig i armar och mått allmänt pissigt emellanåt. Vad gör man som mamma i det läget? När lärarna och sjuksyster ringer och frågar hur hon mår egentligen? "Hon mår bra. Inget annorlunda än hur andra tonåringar i samma ålder har det och mår". "Hon skär sig i armarna". Himmel. Panik. Nä. Faktiskt inte. "Nej, hon mår bra. Det är nåt jävla tonårsskit de håller på med. Det är FRÄNT att skära sig." Fattar inte detta. Ungen som hatade att man petade bort stickor ur fingrarna på henne när hon var liten, tar fram en säkerhetsnål och SKÄR sig?!?  Blev aldrig några hemska bestående ärr av det. Hon har det mycket bättre nu. Som sagt. En tonårsrevolt och frigörelse från de vuxnas värld, som ter sig helt obegriplig för en tjej mellan tolv o fjorton. Man kan inte prata med varann. Skulle behöva en FRIS i det läget. Föräldrars Rätt I Samhället... Vem vänder man sig till? Man vet att innerst inne har hon det bra, även om känslor sitter utanpå skinnet och kan rasera det mesta. Tog väl en sådär tre år med gap o skrik och hysteriska utbrott innan det varvade ner och hon nu är mer eller mindre tillfreds med livet och vuxenvärlden. Hon börjar vara vuxen gu'nås :-)

Vad hade detta med bilderna att göra då?

Jo, hennes nya bloggande är något hon nu har gemensamt med mamma. Vi läser varandras bloggar, kommenterar bilder till varann, läser text och håller efter varandras *bra sverige*. Känns jätteskönt, även om det är ett något artificiellt sätt att umgås. Vi sitter dock i samma rum och pratar mycket. Vi gillar datorer och att skriva både hon och jag. Och vi älskar båda bilder. Hon vill ha en ny kamera. Helst en stor systemkamera. Går Estet med inriktning Bild. Nåja, är inskriven på den linjen, men har ju knappt varit i skolan. Ekorrhjulen går baklänges när man tappar tid och ork och med det lusten att plugga.

Hon sa häromdagen att "Mamma, vet du vad. Den här bloggen är mycket roligare. Det är kul med bilder. Bloggen blir mer levande". Håller fullständigt med henne. Mammas gullevän. Och en av mina bästa vänner på det. Hon har vuxit enormt på bara några veckor. Skrivandet, det positiva skrivandet gör att man växer. Man behöver även få kräka ur sig dåliga saker också ibland, för att bli av med det och kan man vända det till något positivt sedan, går man framåt i livet.

Mamma älskar dig, Gumman!

Ett något rörigt inlägg, men det är som med livet självt. Det går upp-o-ner :-)

... är nåt väldigt abstrakt. En överklok och helt galen fd jobbarkompis till mig, tillika rymdfysiker brukar säga att tiden är definitivt inte konstant. Om man är trött och vill sova går klockan ofantligt fort - på morgonen vill säga. Du blinkar till medan klockan snoozar åsså har det gått tio minuter till. Om du ska hinna med bussen kan man ge sig attan på att klockan rusar iväg som en oljad blixt. Om du har en jätteviktig tid att passa finns det aldrig nog med tid att hinna dit utan att halvt stressa ihjäl sig.

Om du däremot väntar på att ett urbota tråkigt möte ska ta slut...? Ja DÅ står tiden minsann alldeles still. Eller om du sitter jättesjuk i väntrummet på en distrikts-vårdsmottagning. Eller i väntrummet hos tandläkaren. Hur är det med tiden då? Frusit fast. Universum står still. Du knackar på klockglaset o kollar. Funkar den? Håller den mot örat o lyssnar. Tickar den? (för den som nu har en hederlig gammal klocka med sekundvisare som rör sig med en-sekund-steg i taget). Varför är det så? Tiden är inte konstant.

Idag har klockan rusat iväg också. Har ätit min frunch, stökat i köket och torkat av sonens utsprayade norskdricka. Fattar inte hur det lyckades komma dricka ÖVERALLT i köket?!? Vad man än lyfter på runt köksbänken, finns det små röda fläckar som gömt sig för trasan. Får nog torka Brus i eviga tider! Dansade han med den uppenbarligen övertyckta flaskan? Man bara hotade flaskan att ta av korken så SWOOOIIISSHH.... for det dricka överallt. Eller?

Jaja, ska dela med mig lite bilder. Tog inte kameran med mig inatt. Var lite synd. Natten var MAGISK! Midnattssolljuset var fantastiskt över fjordarna mot Narvik. Finns ett par ställen man passerar som är heeeelt fantastiska. Om man råka blinka vid fel tillfälle missar man det! Så mycket stenrösen och bergsbumlingar och träd som far förbi fönstren. För att inte tala om alla tunnlar o gallerier! Det gäller att vara snabb och ha en snabb kamera! Vilket jag inte har. Tid igen!

Såg nån liten jaktpippi också, men dem är jag mindre bra på. Vi har örnar och vråkar vet jag, men det här var en mindre modell. Och ingen ilsken björktrast som vi har runt huset. En sväng till. Får se till att kameran är laddad med fullt batteri och tomt flashkort. Och hoppas på att vädergudarna är med oss! Det är så ljust och fint när himlen inte är absolut gröttjock av gråa regn-o-ruskmoln.

Har inte ätit frukost än. Vaknade av att telefonen ringde för två-o-en-halv timme sen! (tre vid publicerandet!) Magen knorrar hejvilt och överröstar mitt snorande och snörvlande. Måste nog göra nåt åt det. O "byta packning" som en kompis uttryckte sig på en fest en gång. Himla skojsigt :-) Inte själva packbytet, men uttrycket.

Kan vara problem som lokförare också. Vi satt och diskuterade detta fenomen inatt på loket. Killar har det lite lättare med allt. Tja, inte om man oförhappandes blir dålig i magen och måste "gå" (RUSA!), men i normala fall. Är mindre enkelt för en tjej att kliva av loket och göra sina behov när andan faller på, eller trycket blir för stort. På Iore finns det faktiskt en toalett! Men dit går man inte gärna vintertid. Det är stor risk att man fryser rumpan av sig (tänkte ju säga nåt mer JAG där, men lite distans måste man ha för att inte skrämma iväg presumtivt nya läsare).

Men det där med våra andra kvinnliga besvär. Månatliga sådana... Det gäller att ha med sig ombyte. Och handledaren sa nåt klokt. Man ÄR ju faktiskt ensam på loket den dagen man blir klar förare. Om man - eller annan förare inte passåker. Då finns ju alltid en bakre hytt att tillgå om det blir kris o panik o packningen blir överfull. Händer ju. Speciellt vissa dagar under den vidriga veckan.

Tål att funderas på. Ryggsäcken väger tre ton när den är t o m. Sen ska man ha med sig regelbok och linjebok. Du ska ha med dig matback och nåt att dricka eller koka kaffe på (vatten väger ju en del). Extra mackor. Frukt. En korvburk ifall man blir stående efter banan. Den där extramaten är viktig. Gärna värmeljus. Framför allt vintertid. Om man blir stående. En lokhytt blir snabbt utkyld utan ström! Fast vi har värmare vi kan starta om det krisar. Man ska dessutom ha med sig extra kläder och stoppa väskan full med tamponger o annat jox som tjej. Det är inte lätt det där! O framför allt inte väskan fylld med allt detta!!!!

Herregu', glömde ju. Med nya JTF-en som träder i kraft 1a juni ska vi dessutom släpa med oss en hiskelig massa blanketter för oförutsedda händelser och säkerhetsordergivningar från fjärren... (det papperslösa samhället va?? - vi har bytt EN säkerhetsorderblankett mot sju nya....)  

Nu kom posten. Ska hämta den, sätta på lite kaffe o stoppa nåt i magen så den blir tyst och snäll!

Tänk, bara en enkel snuva,

den banalaste lilla bacill,

kan fördunkla all tillvarons glädje

och allt skönt som på jorden är till.

De väldiga mästarnas tavlor,

de stora geniernas dikt,

ja, hela den rika kulturen

blir plötsligt av mindre vikt.

Guuuu va han é bra! Alf Henrikson igen.

En enkel snuva, skriven den 12 mars 1964. Innan jag föddes!

Får JAG sluta snora nu? Tack.

Är något av det mest idiotiska på denna jord. Det har gått en epidemi i cybervärlden igen som det verkar. Varje dag har jag femton-tjugo spammail i en av mina brevlådor. Har x antal mailboxar spridda runt cyberrymden och vissa drabbas mer än andra.

Inte nog med att det sprids total rappakalja utan innehåll, det följer med virus i vissa av alla dessa mail också. Har aldrig drabbats av virus (data-sådana då, vanliga virus drabbas jag av flera gånger per år - o framför allt förkylningsvirus!). Virusmakarna snappar ofta upp mailadresser via just spamposten. O spammarna skickar mail till totalt slumpmässiga adresser.

HATAR detta otyg!

Jag har dock ett litet nifty mailprogram med vilket jag kan ta bort mailen direkt på servern och behöver således inte ladda ner nåt till datorn, men det är ändå skitirriterande att behöva gå in och markera varenda jävla spammail. Kan ni låta min epost vara ifred!!!!!!!!!!!

*arrrrrrrgggggggggghhhhhhhhh*

Ett stjärnskott har gått ur tiden. Mina barn var o såg Bodils minicirkus en sommar när de hälsade på hos mormor o morfar i Dalarna. E-pigan berättar att de tom fick jaga ikapp en av Bodils minigrisar som rymt :-) Pigan sa att en annan av dem hette Barbie(!) och dansade breakdance. En vanlig förekomst bland minigrisar! Rymningen alltså. Breaken vete sjutton... De har små minipiggisar på S-pigans skola i Öjebyn också och de har en förmåga att befinna sig utanför staketet alltsom oftast.

Ska lägga in en bild på Bodil och den fd förrymda minigrisen som nån av kottarna knäppte när de träffade henne. Just nu funkar inte bildöverföringen så det får bli senare (läs, i morgon).

I lördags hittade man Bodil Granberg död på sin gård utanför Tierp. Läste att Tobbe Trollkarl och Bodils minicirkus är två av sommarens höjdpunkter på Junsele djurpark.

Expressens artikel om hennes död

Hur ska man palla en resa till Narvik? Är för snål för att stanna hemma. Tappar ju utlandstraktet om jag sjukskriver mig. Är egentligen inte så jobbigt med den här trippen. Vi passåker med persontåg upp och vänder i Narvik med det tåg vi ska ta hem. Kanske inte så snällt mot kompisarna att sitta i hytten med snorig näsa. Hytten i en Rc är dock större än i en Dm3, men betydligt mindre än salen vi har i en Iore...

Sen har man fått mens på det. Känns som det kan bli en kanontripp ikväll/natt.... Fast värsta dagen vad gäller det senare, blir nog i morgon. Blöder störtfloder andra eller tredje dagen. Sen lugnar det sig igen och man törs röra sig några meter från vart man satt ner rumpan. Usch o fy.

Vi hinner hem och slänga oss i säng och sova några timmar, sen bär det av norrut igen med ett tåg. Efter det kan vi välja att åka till Skräckens hotell o sova några timmar för att passåka med persontåget hem på fredag fm - eller så kan vi kanske hinna med våra kamrater med 4019(?) o passa med dem. Beror lite på hur många de är. Min elevkompis ville nog chansa på det. Ja, både hon och handledaren för den delen, men får jag välja, tar jag nog hotellsängen! (Ja vi är tre tjejer! Kiruna är mest jämlikt bland Sveriges alla lokförarstabar - o vi kör tyngsta tågen!)

Nåja, får ladda med vattenflaskor, pilleriller och näsdroppar - OCH papper så löser det sig. (snoret i alla fall).

Nä, lite frukost kanske. Klockan är mitt-på-da'n så det blir nog mer frunch.