Jag ska försöka beskriva lite av hur min utbildning och blivande jobb ser ut :-) Hoppas att jag kan hålla mig till en någorlunda "svenssonnivå" utan att dratta iväg för mycket i lokspråk. LITE blir det ju förstås. Svårt att beskriva annars!

Abisko

Vi utbildar oss under anställning. Det är få förunnat :-) De flesta måste betala sin egen förarutbildning och sedan hoppas på att få jobb. I dagsläget är det kärvt för lokförare inom Green Cargo, men det finns andra bolag som anställer. Hur de har mer jobb än GC, vet jag inte.

Vi började med säkerhetsutbildning och var då i Borlänge, på GC-skolan där. Bodde borta fem veckor i taget som jag också nämnt tidigare. Bra att kunna koncentrera sig utan stim o stoj omkring sig. Nåja, allt är relativt, vi bodde ju faktiskt på ett hotell mitt i centrum med allt vad det innebar. Det varvades med praktik på hemmaorterna. I februari var vi klara där och har så varit hemma och jobbat/praktiserat med handledare. Hunnit med en ny säkerhetsutbildning då SÄOn (Säkerhetsordning) gått i graven och tagits över av JTFen (Järnvägsstyrelsens Trafikföreskrifter - föråldrat redan innan det trätt i kraft då Järnvägsstyrelsen inte existerar längre). JTFen gäller från 31 maj. Idag var vår första tur under dess flagg.

Lastning från upplag med traktor

Här i Kiruna jobbar vi på GC, annorlunda mot resten av landet då vår största kund är LKAB/MTAB och malmtransporterna. Några förare kör ju även vanligt gods på sträckan mellan Boden-Narvik, oftast från Kiruna norrut. De har ju även norska SÄOn som ser annorlunda ut än de svenska säkerhetsreglerna, nu alltså JTF. Norska signaler är inte lika som våra, exempelvis.

Narviksturerna är ren GC-trafik, med den loktyp som GCs lokpark består av, till sådär 95%, dvs Rc. Det loket får inte vi utbildning på i dagsläget då vi ska bli malmtågsförare i första hand. Det är där bristen på förare ligger.

Silolastning

(lite abstrakt, den gula grejen är silotappen och "sanden" är malm)

Det är ju lite speciella tåg vi kör, och speciella lok. Har beskrivit loken tidigare och behöver kanske inte säga så mycket om det här och nu.

Längd Iore kontra Dm3

(De har andra hytten "nos i nos" mot stall i högra änden, utanför bild.)

Just nu har vi loktypsutbildning, en tjej till o jag. Det är två tjejer kvar, sen är Lenki klar med allt nötande för och med elever av uppkopplingar o nerkopplingar och strömavtagare o huvudbrytare och transformatorer o tyristorer och kontaktorer o kompressorer och traktionsmotorer o ventilatorer.... Man blir trött bara av att läsa allt det där... Sug på den här: Traktionsmotorventilatormotor... Det säger Lenki fem gånger på raken utan att snubbla på bokstäverna.... En annan fastnar i traktionen nånstans... Traktionsmotor är den som tar oss framåt (eller bakåt om man nu vill åt det hållet).

Tågmöte i Abisko

Vi kör lastade tåg norrut och tomma tåg "hem". Dvs malmen går till Narvik och malmhamnen där för att fraktas per båt ut i världen. Sen tar vi de tomma vagnarna tillbaks till Kiruna igen för omlastning. Ett evigt kretslopp. Ibland får vi hämta malm i Svappavaara, som endera tas till Narvik (just ett sån't tåg körde vi idag) eller ner mot Luleå och hamnen i Sandskär. Ibland åker vi ner till Vitåfors/Koskullskulle för att hämta malm (Malmbergets gruvor). Den går ner till Luleå. Det är ett betydligt längre kretslopp än våra turer till o från Björkliden. Vi kör nämligen bara till Björkis i dagsläget. Kommer att bli ända till Narvik inom några år - igen. Då blir det mastodontskift. Antagligen är vi LKAB/MTAB-anställda när den dagen kommer. De ska just se över ett eventuellt övertagande av körningen i egen regi. För oss nya förare spelar det ingen roll vad det står på uniformen.

Vi får ibland göra egna bromsprov (kolla att bromsarna fungerar i/genom hela tåget) - oftast har vi hjälp med det. Vi får koppla slangar med luft - fem bars tryck (i JTFen heter det bar, tidigare kilo - samma sak). Vi får kolla att loket är OK innan vi tar det från stall (klargöring), vilket innebär att se över alla bultar och bromsar, alla säkringar o motorer och allt annat man är beroende av på ett lok. Kolla att allt är helt och fungerar. Osv.

Möte mellan malmtåg

Det är just nu ett rätt kul jobb. Mycket nytt. Det kommer säkert dagar när vi väl blir färdiga då man kan önska det dit pepparn växer, men än är det mest positivt. Saken är ju också den att det är ett ensamt jobb. Du sitter ensam på ditt lok utan nån att prata med. Många tycker det är skönt medan andra gärna söker sig till att bli handledare för att få ha med sig någon elev (dvs annan person) ibland. Förr var det ju alltid två personer på loket, förare och ett biträde. Idag är man alltså ensam. Man får se till att ha med sig extra matsäck. Man KAN ju bli stående efter banan i timtals. Man måste ha med sig vätska - fast här har vi gott om fjällvatten, såvida de inte är kontaminerade av nån död älgkalv som jag såg häromdagen - eller renkadaver eller annat. Sån't händer också.

Vi kör över djur som inte tar sig från spåret i tid. Dock behöver vi inte ta reda på det själva. Då ringer vi fjärren och talar om var nåt hänt så skickar de ut personal från... hmmm.... Banverket har det varit förut. Nu har deras underhåll tagits över av finska motsvarigheten, VR Track. Maken har jobb ändå. Annars hörde det till hans arbetsuppgifter. Som jägare åt BV. Han gör dock annat än bara det så jobb finns det. Sommartid i alla fall! Får se hur det blir till hösten o vintern.

Man tar gärna med sig en bok eller ett korsord att ha i ryggsäcken. En kaffepanna (måste jag köpa mig!). Vi kan ju koka kaffe (eller annat) på loken, det finns en kokplatta. Annars kan man ju alltid ta en termos med sig.

Samling i stall

(Utgångsspåret - de ska ut i trafik.  Två Dm3-or och en Iore.)

Vi jobbar udda tider. Tågen går ju alla tider på dygnet. Man kan börja jobba klockan ett, eller halv fem - på natten. Man kan börja jobba klockan fem eller åtta på kvällen. Man kan börja på förmiddagen eller eftermiddagen. Tidig otta eller sen afton. När som helst. Dag som natt. Varannan helg och varannan storhelg.

Dock har vi ingen stress, som de som kör exempelvis Posttåget, eller Persontåg. De har en massa tider att passa. För oss är det bra om vi kommer inom en timme runt utsatt tid. Spelar ingen större roll. Våra tåg går så olika fort också beroende på vad vi kör med och har på kroken. Eller långsamt som andra förare skulle säga :-)

"Det är otroligt att man kan köra så sakta utan att stå still", sa en kille som flyttade upp efter många år i södra Sverige :-)

Det går i sakta mak. Man hinner se mycket natur!

Natur har vi gott om häruppe :-)))

Fjäll och myrar. Skogar. Och en del djur.

 

Dante

3 juni 2009 22:20

Vilket intressant inlägg! Nu har jag betydligt mer koll, och jag förstod allt du skrev ;) Tack för att du tog dig tid att berätta!!

Men du skriver om att koka kaffe, extra mat osv. Jag har jättedålig koll på geografin så jag undrar lite hur lång tid en vända tar. Hur långa är avstånden?

Och slutligen, hur kom det sig att du började köra malmtåg?

http://dante.bloggagratis.se

 

Kvasthilda

3 juni 2009 22:34

Avstånden är inte långa. Det är inte mer än 8 mil till Björkis. Och det finns väg alldeles bredvid. Ibland kan vägen vara stängd norr om Björkliden men dit tar man sig alltid. Ja, om inte vägen är helt igendriven av snö vill säga. Det finns inget som stoppar snön om vinden kommer norrifrån. Hela Torne Träsk ligger öppen utanför.

Det tar ungefär 2½ timme att ta sig till Björkliden med malmtåg. Plus minus lite tid beroende på vilket lok o vilka vagnar man har och hur många möten man får osv. Sen är det dötid däruppe, ibland många långa timmar, oftast bara ett par. Sen tar det lika lång tid ner igen. Med variation. Vi har klargöring innan med en o en halv timme och minst en halvtimmes växling när vi återvänt till Kiruna.

Att jag blev förare.... Inte en susning. Jobben fanns och jag sökte :-) Har alltid varit inblandad med järnväg. Pappa har jobbat åt SJ i en herrans massa år, maken är järnvägare o svågrarna fd lokförare. Bor bland en massa lokförare.... Var väl inte ett jobb jag hade valt tidigare, men det är kul!

 

Dante

3 juni 2009 23:05

Då hade jag inga fler frågor. Men man måste ju vara nyfiken för annars får man inget veta fick jag höra som liten :)

Tack för svaret och det givande logginlägget!

http://dante.bloggagratis.se

 

Kvasthilda

3 juni 2009 23:20

vassego :-)

 

Ewa

4 juni 2009 09:36

Det är kul att läsa om mindre vanliga yrken - tack! :-)

http://fundringar

 

Elisabeth

4 juni 2009 10:55

Intressant att läsa vad du gör och vad du kommer att göra. Det är säkert både för- och nackdelar med att det är ett ensamt jobb. Vill nog ha lite folk omkring mig IBLAND i alla fall. På tal om skogar, en brevvän från Island och som var på besök i Sverige för ett antal år sedan (i början av 80-talet) sa att det är så många träd, man ser ju ingenting!Ordet Traktionsmotorventilatormotor skulle platsa i ditt inlägg om tungvrickningar tidigare!

http://elisannw.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Tema nr 127 I rött 144/365   Mycket är rött i London. Brevlådor. Vissa byggnader. Men framför allt bussar. Fast de finns ju i alla möjliga färger om man nu ska vara sån. Två generationers turist-/linjebussar.      Temalista   ~...

  Tema nr 323 Uppåt vi ska 143/365   -.     Temalista   ~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~ 365 Foton 2025  Jag kan inte kommentera hos blogspot om inte Namn/Adress är aktiverat. ...

  Tema nr 236 På linjen 142/365   Det är lite svårt att se vad det står i fronten på tåget, men det står District Line. Tåget går till Tower Hill.      Temalista   ~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~ 365 Foton 2025  Jag kan inte...

  Eget tema nr 17 Trearmad 141/365   Apropå vackra gatlyktor. En av de många trearmade gatlyktorna på Westminster Bridge. Likt broarna i andra städer, hade folk satt en massa hänglås kring de här. Just denna lykta verkar förskonad från just d...

  Eget tema nr 16 Gatlykta 140/365   Den här moderniserade gatlyktan fastnade i mitt blickfång mer än en gång under våra promenader. Kan tänka mig att det varit en gaslykta en gång i tiden - har iofs ingen aning om hur den drivs idag. Tycker ...