Så är det. När jag kom hem efter semestern tog jag kameran med mig ut på gården o fångade upp lite av höstfärgerna kring mig. Nu har man varit hemma några dagar o nästan acklimatiserat sig till höstvädret här. Precis vid hemkomsten var det trist att komma till höst o kyla, regn o rusk o tillome snöflingor, men nu känns det som en vanlig septemberdag. Dagar som denna nedan gör väl att man överlever ändå. Var årstid har sin tjusning. Önskar bara att vinterns tjusningstid vore lite kortare.

Idag regnar det och det bådar inte gott för dagens tågtur, bäst att se till att det finns sand i lådorna, men snart kanske solen skiner igen.

Fick en fråga idag. Ringer du ofta till kolleger på nätterna? Eeehh... say what? En lite otrevlig kommentar att mottaga då jag själv är väldigt mån om min fritid och nattsömn, vare sig den infaller på dagtid eller som hos de flesta andra, nattetid. Skulle inte falla mig in att ringa o trakassera folk vare sig nattetid eller dagtid. Mina kollegor, liksom jag arbetar ju dygnets alla timmar och jag drar mig för att ringa att fråga, vad det än vara månde då jag inte vet hur de jobbar. Vore för jäkligt om man stör mitt i dygnsvilan. Nu kanske det bara var lite plumpt uttryckt, snarare än ett påhopp men det känns ändå som just det, ett påhopp.

Så nä, jag ringer inte till mina kollegor på nätterna. Knappt på dagarna heller.

Plastic Fantastic. Orden ger mig sextiotalsvibbar med teveserier som Batman (POW, BAM, POFF). Dock har jag något av helt annat datum idag. Det har varit en tävling i centrala Falun. Vet inte vad det startade i men det utlystes en tävling i att måla en Kårebock och de vinnande nitton bidragen blev sedan utställda runt Falun för allmän beskådan. I Gävle finns nåt liknande med den skillnaden att deras Gästrikebockar står uppe året om, dessa Kårebock-skultpurer kommer att plockas in snart. Under höstmarknaden som var samma helg jag åkte hem, korades en vinnare. Vem det var hörde inte jag då (jag vet det nu) men dessa tre var de som renderat flest röster under sommaren. De är tillverkade i nåt kompositmaterial (antagligen à la plastbåt, dvs glasfiber insprängt under) o sedan målade i - ja plastfärg. Eller åtminstone ytlackade.

Jag tycker i alla fall att de är Plastic Fantastic! Vilken gillar du bäst?

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

 Kika in här för veckans fototriss:

Tema nr 279 Stege

249/365

Detta är "stegen som till Himla bär". Ja, egentligen heter det ju "vägen som till Himla bär" vilket är en känd rad i folkspelet från Sammilsdalsgropen i Leksand, Himlaspelet. Det här fotot tyckte jag blev klockrent för temat stege.... (aahhh vilken typisk kvastishumor) Stegen på bilden står nämligen lutad mot taket på Leksands kyrka, som leder till den välkända lökkupolen som i sin tur är riktad mot himlen.

Temalista

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

365 Foton 2010 hos akson

jisses. Mycket liv vid spåret inatt. Det r lämmelår som det verkar.

Redigerat 04.47:

Inte lätt att hantera den där surf- o meddelandemojjängen när man är van vid en vanlig mobil o kunna flytta pekaren. Besvärligt om man stavar fel. Måste se om det går att hoppa i sidled utan att radera det man skrivit innan.

Som sagt. Massor med gnagare på spåret. Bokstavligen. Vet inte hur många som försvann in under hjulen idag. KLIV AV RÄLEN!!! Yikes.

Nu är det NattiNatti. Eller Go'Morron!

....om man köper en iPhone o behöver ett nytt miniSIM-kort, vilket jag gör. Det heter nåt helt annat men min övertrötta o förkylda hjärna hittar inte rätt ord just nu. Eller nej, jag har fått mitt nya kort men det innebär också att mitt gamla är obrukbart. Inte hela världen men hur fan får jag över infot från gamla mobben till iFånen? Jaja, får se.

Den repliken har legat i bakhuvudet en stund sen jag försökte skicka en kommentar till fejjan inatt. Fast här blir det Damn, that's good. YumYum. NamNam. Sonen o jag hittade en ny glass. En typisk "vår familj"-glass. Vi gillar blåbär hos oss. När jag öppnade locket på den här glasslådan kom det en doftvåg av blåbärsskog emot mig.

Det är krämig o supergod gräddvaniljglass ripplad med blåbärssorbet. Eller sorbet med smak av blåbär som det står på locket. O blåbär smakar det.

MUMS!

En klar favorit!

Ännu en lördagmogorn o krysset avklarat. Eller förmiddag kanske mer.

---- Fastnade i annat o nu har en timme till gått...

Dagens kryss var sisådär men inget oöverkomligt. Ett par tripplar.

Det började med en sån. En trippel. Skivbekanting kallade Eldeman det. O det kan man väl säga. Systrarna Nilsson o deras kompisar i enbusksångarna, Ainbusk Singers som de hette då, när deras första singel Lassie kom ut, redan 1990. Var tog tiden vägen?? Den låg på Svensktoppen när jag var hemma o ammade vårt första barn. Tyckte låtan var från häromåret bara. Inte tjugo år gammal! För krysset söker vi en del av namnet o det är ju den delen de bara heter idag, dvs Ainbusk. Vi vill ockå veta vem som skrev musiken o det kan väl ingen ta fel på, det låter BAO om alltihop, även om det här var långt före BAOs tid. Det är alltså Benny Andersson som gjort musiken o texten skrevs av storasyster Marie. Nilsson-Lind heter hon idag. Söta Josefine tillhör en av Makens absoluta favorittjejer på den här planeten.

Sen söker vi geografiska motsatser ur titeln. En av dem i alla fall. Höga berg och djupa dalar.

När vi tagit oss över de kanske daggstänkta bergen (här är de snötäckta) för att fira av vem som nu månde firas skallar kanske hurraropen högt. Sången till Med en enkel tulipan efterföljs väl oftast av just det, hurrarop.

Sen följde dagens andra trippel. Redan när Eldeman började prata om gruppen o deras försångare anade man vad som komma skulle. Jodå, mycket riktigt. Än en gång illustrerades det med The Worrying Kind. Ola Salo och hans The Ark. De har ju gjort så mycket annat som är bättre men Melodifestivalen tillhör de återkommande kryssbidragen så det är väl en anledning kanmantänka. Jag gillar den låten så för mig gör det inget att det blir en repris.

Lennart Palm i Lerum återvände sedan till krysset, skaldjurens skräck som han presenterades. Jaså? Det han spelade idag skulle ge oss ett tillbehör. Varmkorvboogie... Han hade låda på magen. Till korven vill de flesta ha senap. Om det ska vara originalet eller de sötstarka hör till det eviga käbblandet. Min syster vill ha original och lämnar snabbt tillbaks korven om korvgubben lyckats slänga på sötstark utan att fråga. Vi har käkat en o annan snabbiskorv på mackar runt landet i sommar. Snabb livräddare.

Sen reser vi utomlands. Belgiska Kate Ryan sjöng sin Ella Elle L'a. Videon är inspelad i ett flygplan. I alla fall delar av den. Har inte sett hela. Varken planet eller videon.

Före pausen spelar Jerry Högstedts orkester en melodi om nåt man sliter med under möda och svett. Detta är kol. Eldarevalsen heter melodin av Evert Taube.

Så över till något helt annat. Vi hör en låt av Earth, Wind and Fire och vill veta till vilken teveserie denna varit signatur... En serie jag sällan eller aldrig såg, men har väl en del citat inbrända i hjärngloben. Tänkte'nte på de. Lorry förstås. Låten heter In the Stone och var med på EWnF's album I am från 1979. Min son frågade hur gammal musiken var. "Är den från sextiotalet eller?" med en tonårings hela undertryck av ogillande i rösten. Var inte riktigt hans stil. "Nej, sa jag, från nittiotalet kanske?" Nånä. Ingen av oss hade rätt. Lorry hade premiär 1989 så det var kanske därför jag hade nittiotalet i bakhuvudet? Eller så har EWnF inte ändrat sin musikstil genom åren. Vad vet jag?

Så till ett par andra klassiker. Sångarna alltså. Svenska sådana. Vi håller oss kvar i sjuttiotalet. Janne Önnerud och Kisa Magnusson i duetten om ugglorna o deras kärlek. Ugglevisan heter den helt enkelt. Från 1975. Båda artisterna finns förstås representerade i mina klippdockspärmar :-)

Efter det tar vi oss tillbaks några decennium och får oss tilldelad en engelsk schlager. Den har gjort på svenska också och idag fick vi en instrumental dansbandsversion av den men vi skulle lista ut tredje ordet ur svenska refrängen. Det var på Capri vi mötte varandra sägs det i texten. Har aldrig varit där. Har faktiskt aldrig vart just nånstans utomlands, förutom i England på en språkresa vår klass gjorde i nian.

Till Capri kanske man reser sommartid och för ett par år sedan lyssnade vi till för dagen kryssets andra Kate fast med y, Katy Perry. Hon berättar om hur hon gillande kysstes med en annan tjej, I kissed a girl. Medryckande.

Vill man inte ge tulpaner till födelsedagsbarnet eller tjejen man gillar kan man alltid ge rosor. Det slår aldrig fel. Wilhelm Peterson Berger, vår egen kompositör av klassisk musik skrev om rosor bland annat, i sitt verk Frösöblomster. Till rosorna. Stig Ribbing spelade.

Blommor ger man även till vinnare och vi går i mål idag med en vinnare. Inte i Melodifestivalen för den kom tvåa där, då 1993. Låten har legat etta på Svensktoppen, Nick Borgens We are all the winners.

Att någon ska vinna i dagens kryss är också klart. Får se om det blir jag?

Ha en skön lördag!