Så blev det lördag igen och årets sista Melodikryss. Jag har inte hunnit skriva nåt förrän nu. Fullspäckad dag, med barn och barnbarn. O en del annat. 

Vi började med musik av Henry Mancini och sång av hans dotter Monica. Det var signaturmelodin ur Törnfåglarna. Teveserien om den åldrande prästen som förälskade sig i en ung tjej. Nåja, han åldrades ju under seriens gång, men var rätt mycket äldre än henne. Just nu hör jag en svärdfajt från teven. Jack Sparrow springer omkring o härjar. Richard Chamberlain som spelade Father Ralph de Bricassart har gjort en hel del musketörfilmer. Ett par gånger var han en av musketörerna, en annan gång prinsen i järnmasken. Nåja. Det var en parentes. 

Mer vacker musik. Höstvisa skrevs av Erna Tauro. Musiken alltså. Det var bara den vi hörde idag. Texten skrevs ju av Tove Jansson. 

Nästa låt spelades av Sten & Stanley, men jag hörde bara Bruce Willis. Han har gjort en skön version av Under the Boardwalk. Sten Nilsson o grabbarna sjöng på svenska, o de höll till Nere i hamnen. Hittar ingen text på den. 

Ted Ström stod för nästa musikillustration. Eller ja. Han skrev låten som var signatur till Tre kärlekar, en teveserie jag inte sett, som visades kring 1989. 

På det lite ny julmusik av Elisa Lindström, Nu glittrar trädens kronor. 

O tro't eller ej. Fågeldansen hamnade i krysset igen. Två gånger samma månad...! 

Efter nyheterna hörde vi en melodi som var med i den första svenska tecknade långfilmen. Det har gjorts filmer innan men 1976 gjorde Olof Thunbergh filmen om Agaton Sax. Vår alldeles egen detektiv som har en väldig likhet med Agato... Agatha Christies Poirot. 

Leopold sjöng sen i duett med Josepha(?).

Det måste vara underbart
Denna dag för första gången jag
vill hjärtat lätta på det rätta
Var jag till er var gång när solen ler
här i min dagbok skrivit ner

Det måste vara underbart
att helt din kärlek vinna
Tyvärr dock ödet mig bespart
att denna lycka finna

Rösten till Leopold, kyparen på Värdshuset Vita Hästen hör till Max Hansen. 

Sen något otippat. Bach på banjo.... Roger McGuinn höll i strängarna. 

Vad du än ser
vart du än går
finns du alltid kvar hos mig ändå
vem du än blir
hur du än mår
ska jag alltid lyckas
att förstå

Lisa Nilsson tolkade Niklas Strömstedt. Så mycket bättre. Eller? Fantastisk version. 

Swanee!
How I love you, how I love!
My dear ol' Swanee
I'd give the world to be
Among the folks in
D-I-X-I-E-ven now My mammy's
Waiting for me
Praying for me
Down by the Swanee
The folks up north will see me no more
When I go to the Swanee Shore!

Ja, nere vid hamnen, Eller hur det nu var. Swanee sjöngs av Al Jolson,  "The World's Greatest Entertainer", som han kallade sig själv. 

En annan man, liten på jorden, men rätt stor i sinne, är Magnus Uggla. Lennart Palm spelade hans Jag mår illa. 

O vi slutar med Adèle som sänder all sin kärlek till den som vill ta emot den. Eller snarare hoppas exet kommer att behandla den nya bättre... Send all my love. 

Send my love to your new lover
Treat her better
We've gotta let go of all of our ghosts
We both know we ain't kids no more
Send my love to your new lover
Treat her better
We've gotta let go of all of our ghosts
We both know we ain't kids no more

O det var det det. Gott slut och Gott Nytt X-år! 

Tema nr 323 Urna

363/365

-.

Temalista

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

365 Foton 2018

Jag kan inte kommentera hos blogspot om inte Namn/Adress är aktiverat.