Vi ska äta röding idag. Kanske det blir nåt sån't här?

Maken har just rensat fisken. Säger att vi har bara fem kvar i frysen. Vojne! Var tog all fisken vägen?? Har vi ätit sån'a mängder i vår? Maken och hans kompis R från Piteå åker varje år upp till Rautasjärvi för Rautaspremiären. Det är för Kiruna-fiskarna vad älgjakten är för andra. De jagar förvisso älg båda två också, men rödingsfiskeveckan i Rautas är helig och inget de missar frivilligt. Förr får satan bli grön o himlen trilla ner!

Har kokat några ägg. Får se om modern gör sås eller om det blir faderns smör- & ägg-röra. "Vilket som", säger sonen.

Mellantjejen är på hemväg (nån gång under kvällen i alla fall) och skulle inte bry sig ett smack. Hon gillar inte fisk. Sådär överdrivet mycket i alla fall. Dock äter hon RÅ fisk. Dvs hon gillar att göra sig lite sushi ibland. Äter även fiskbullar och fiskpinnar. Endera ska fisken alltså vara rå, eller omgjord till nåt annat om det ska duga åt unga fröken.

Förra sommaren. Det är en kväll i juli och klockan är strax efter åtta. Följde med min Syster Yster hem och kvällen var sådär stilla och lugn den kan vara vissa sommarkvällar. Tog en promenad med kameran. Min syster bor i närheten av den numer nedlagda skolan i Övertänger och där finns denna lilla badstrand med brygga och ett fantastiskt vackert, gammalt träd.

Nån som vet eller kan tro sig veta vilket träd det är, får gärna lämna kommentar!

Lapporten kan försvinna helt i dimmorna. Det är precis som om någon dragit ner en rullgardin framför fjällen Nissuntjårro och Tjounatjåkka och dalen Tjuonavagge däremellan, äk Lapporten.

En vår innan vi hade flyttat upp till Kiruna tänkte vi ta en tur norrut, mot Abisko för att se Lapporten (för första gången). Givetvis var vädret inte på vår sida. Dimman (eller molnen) låg tjock över Torne Träsk så utsikten (HA!) att faktiskt få SE Lapporten kändes som lika med noll. Mycket riktigt. Fanns inte tillstymmelse till vy mot den vackra dalen.

Här är två av bilderna (nej, tre) jag fotade senaste turen från Björkliden.

Min handledare gnällde lite över att jag ville fota Lapporten häromkvällen.

"Den är ju aldrig fotograferad förut, va?"

"Ja, men jag TYCKER OM den! Dessutom vill jag fota den med molnen mitt i dalen"

Det är ju faktiskt regnmoln, snarare än dimma. Inte det klaraste foto jag nånsin tagit och rutan är inte heller klar, utan något skitig.

Regnmoln i Lapporten

fotograferat mellan Björkliden och Abisko.

Vände kameran åt andra hållet för att försöka fånga regnbågen. En stor och fin och faktiskt dubbel regnbåge. Helt omöjligt att fånga hela bågen på bild med den begränsade fotoutsikt vi hade från loket. Hade inte fungerat från det ställe vi befann oss, om vi klivit ur heller. Regnbågen var helt enkelt för stor! Två regnbågsfötter. Var är guldet?

Regnbåge över Abisko Turiststation / Regnbåge mot Lapporten

Har äntligen hittat lite tid att uppdatera mina länkar. Jobbar på med det. Lagt till några bloggar. Fler kommer, var så säker!

"Du é fan konstig!" - Sonens kommentar till hans ömma moder alldeles nyss.

Vi har diskuterat svenska språket. Han är, liksom jag, noggrann med hur man skriver saker och ting. Vi skiljer oss i en sak... Det får inte vara konstiga menings-byggnader enligt junior. Visserligen har han fullständigt rätt, men jag anser att jag är i min fulla rätt att göra en bisats till en ny mening. I min blogg. Om jag vill. Sådeså. Fast jag håller med honom att det ska vara rätt i skolmaterial. Han sitter och läser om glas och plast och har hittat en massa meningar med byggnadsfel. Två meningar i ett stycke börjar med MEN och det blir han vansinnig på. Min son :-)

Hans fröken brukar säga: "Ta en mening och gå in i ett annat klassrum och säg den rakt upp och ner. Förstår de nåt, eller inte?" Så ska en mening se ut. Man ska fatta sammanhanget i en mening. Punkt o slut. Tycker sonen.

Puss på honom!

Jag kröp omkring på min äldste brors stuggräsmatta på Gräsö förra sommaren och fotograferade dessa filurer i det inte så sköna eller ens gröna gräset.... :-)

Kanske nya snäckor på gång? Eller slåss de? Man vet inte om det är erotisk dans eller slagsmål. De är ju inte så snabba i rörelserna...

Många snäckor var det i alla fall! De "sprang" kors och tvärs över gräsmattan, längs vinbärsbuskarna.

Jag läste just i en av de bloggar jag brukar återvända till alltsom oftast om kommentarer och bristen på svar av ägaren till bloggen. Jag vill säga till alla som besöker mig att jag läser igenom alla kommentarer innan jag klickar i godkänn, men hinner inte alltid svara. Min totalt förvirrade hjärna ställer till med en hel del :-) Brukar vara oerhört disträ och har alltid tusen saker i huvudet. Rätt vad det är dyker det upp en unge som behöver hjälp, eller så är Maken på osedvanligt dåligt humör. Allt tippar på ända och jag glömmer vad jag håller på med! De flesta kommentarerna lämnar ett leende på mina läppar och ett varmt brus i hjärtetrakten, men som sagt. Svarskommentarerna uteblir emellanåt. Inte alls medvetet.

Jag hoppas inte någon slutar ge mig kommentarer för den sakens skull!

Jag lovar att f-ö-r-s-ö-k-a bättra mig :-) 

O en kram till alla mina läsare! Ni är några stycken i alla fall, även om kommentarerna oftast kommer från ett fåtal stadiga gäster :-)

Min goda bloggarvän Elisabeth gav en kommentar i dagens kryssinlägg :-)

Ett klipp: Lisa Syren (som börjar få högsäsong nu!) är urhärlig.

I denna stad där jag bor dröjer det länge än, innan syrénerna står i blom.

Det gamla ordspråket om att skomakaren slår igen verksta'n och tar semester "mellan hägg och syrén"... Det skulle inte ge skomakarna häruppe, speciellt  lång ledighet. Det går lite slag i slag. Häggen blommar på måndag och syrénerna börjar på onsdag. Eller så. Lite åt det hållet i alla fall. Det dröjer ju så länge innan vi får grönt o fint häruppe, norr om Polcirkeln. Men när det väl kommer, då formligen exploderar floran över natten! Träden är på gång. Videbuskarna har som sig bör, hunnit längre än björkarna. De ligger dock inte långt efter och man börjar på sina håll, få svårt att se genom trädens grenverk. Speciellt i fjällbjörkskogen.

För några år sedan hade vi björkmätarlarver i kopiösa mängder här. Marken var grön av dem, på en del ställen!

De käkade rent alla träd. Man såg precis hur de hade tagit sin väg norrut. De missade våra björkar! De for från centrala stan, över södra änden på sjön och vidare norrut. Abiskos fjällbjörkskog var spöklik hela sommaren. Träden har hämtat sig bra måste jag säga! Några ser lite malätna ut ännu, speciellt en stor björk som står utanför en fd arbetskamrats hus.

Syster Yster hade nån annan spinnar/fjärilslarv året efter. Hennes hägg såg ut som värsta Halloweenträdet. Båda träden var inbäddade i väv. Man funderar ju om sån't här är nåt som är nödvändigt för naturens gång.

Hade hoppats att det varma och torra vädret skulle hålla i sig ett tag till så vi slipper kläckandet av vår värsta plåga.... En sak som jag anser definitivt inte fyller nån som helst funktion och som vi snart bävar för...  MYGGEN!

Nehej. En påtår kanske.