Jag har läst två första (ungdoms-) böckerna av Richelle Mead om Vampire Academy, en speciell skola i Montanas bergstrakter.

På skolan går moroi (vampyrer) och dhampirer (halvvampyrer). I de här böckerna är vampyrerna, dvs moroi levande. De föds till moroi. Dhampirer är barn till moroi och dhampirer (de förblir halvvampyrer, hur stor del moroi de än har). Moroi är kungliga och dhampirerna skolas till att bli deras beskyddare (livvakter). De kallas noviser under utbildningen. Moroi har magiska krafter och dhampirer är snabba och starka, vilket gör dem till perfekta beskyddare. Det moroi ska skyddas mot är det som vi anser är vampyrer, dvs levande döda blodsugare, här kallade strigoi. De är elaka och saknar helt medmänsklighet. Strigoi blir man. Endera genom att som vampyr döda en annan vampyr, eller genom att som människa eller vampyr, bli biten av en annan strigoi.

I centrum står två sjuttonåriga tjejer, den ena moroi, den andra dhampir. 

Prinsessan Vasilissa och dhampiren Rose är bästa vänner sedan de var små och de är sammanlänkade genom ett osynligt band. Rose känner av Lissas känslor och upptäcker att hon ibland upplever allt genom Lissas ögon. Det är dock ett ensidigt band och Lissa kan inte "se" något av Rose. 

Det finns magi i de fyra elementen, dvs de kan styra eld, vatten, jord eller luft. Lissa å andra sidan har en ovanlig magi som ingen talar om, hon har en koppling till ande och kan bland annat hela skadade djur. Hon har till och med återfört Rose från döden i den bilolycka som orsakade hela Lissas familjs död. Lissa är ensam kvar i sin kungliga familj och Rose gör allt hon kan för att få bli Lissas personliga beskyddare. Med de egenskaper Lissa har, är hon ett hett villebråd bland oseriösa moroi och givetvis strigoi.

Massor av tonårskärlek svallar runt som alltid och tjejerna gör sitt bästa att hitta sin verklighet och framtid.

Dessa är förstås ungdomsböcker, men som många andra böcker och filmer kan de tilltala även en vuxen publik. Jag gillar dem, men vet inte om jag direkt skulle rekommendera dem till mina vuxna bloggarvänner :-) Till kottarnas polare, givetvis!

Jag kan inte annat än älska lille Alexander. Han är just nu på TVn med Bettan, eller Elisabeth Andreasen som hon väl heter idag. Han har som vanligt sin fiol o hon en jättebas.

I don't care if I loose my mind....

Får jag adoptera dig, lille Sasha?

Redigerat några sekunder senare:
Bettan sjunger Gabriellas sång. Underbart!

Hmmm. Läste ett meddelande på fejsen. Eller snarare, såg ett meddelande från en cyberkompis segla förbi medan jag raderade det... Hann notera innebörden innan det försvann ut i cyberspace. En av mina äldsta cyberkompisar har lagt sin site på hyllan. Jag vet att hennes liv upptas till största delen av hennes underbare lille son och sajten har inte varit uppdaterad på eviga tider. Dock känns det konstigt när någon annan ska ta över och sköta om HENNES hemsida... Weird. Och den kommer att bli helt revampad. Karin (som den amerikanska damen fatiskt heter) har i mångt och mycket samma värderingar som jag vad gäller utseende på bilder och sidor. Därför känns det som om en era gått i graven i o med hennes kliv ner från Kellytronen. Vet inte om jag tycker Colleen är en värdig kronprinsessa. I alla fall inte hennes sätt att hantera sidan. Nu är det tabeller till höger och vänster och sajten känns bara rörig!

Dock är det bra att Karin tagit beslutet att kunna lämna över den, snarare än att lägga ner helt.

För den som kan tänkas vara intresserad av Barbies allra minsta, idag "levande" lillasyster, heter sajten lilfriends.net.

Ännu en rosa kyrka. S:t Johanneskyrkan i Falun. Jag har länge trott att det är Pingströrelsen som "bor" i den här kyrkan men har läst att det kan vara Frälsningsarmén. Har ingen aning faktiskt. Den ligger jättefint vid en bro över Faluån, just på ett ställe där ån övergår i ett brett vatten. I Kiruna med omnejd kallar vi det "sel". Inga bilder inifrån kyrkan. Vet inte alls hur den ser ut invändigt. Utsidan är urläcker i sin gotiska stil med rosa färg.

Ännu en bild på björkbeståndet precis utanför överliggningen i Björkliden. Jag fick inte till bilden som de andra men jag har konstaterat att jag har olika vinklar på alla tre fotona... Den här är klippt med "längre avstånd" än de tidigare.

Rallarrosorna syns knappt, men de har tappat sina rosa blommor och har börjat dra i rött.

Samma björkar 28 maj  och 23 maj.

Har vaknat i lugn o ro idag. Skönt. Håller som bäst på att gå igenom min enorma mailbox som legat orörd sen före semestern. Tillhör diverse onlinegrupper av olika slag, mestadels för klippdockor och Barbiedockor, men även andra saker av intresse. Jag har inte haft en chans att alls gå igenom dessa under sommaren men tänkte att nu jäklar ska jag ta mig tid. Det tar nämligen eviga tider att öppna o kika om det är nåt intressant.

Kottarna är i skolan. Skönt det med. Störstepigan sover än. Eller har åtminstone inte klivit upp ännu.

Borde fortsätta med tvätten. Det måste vara en hel del kvar än. Har inte satt min fot i tvättstugan på ett par dagar, utan ungarna har skött det där. Eller inte. Idag är det mulet o regn i luften så man kan inte hänga ut nåt. Ville så gärna tvätta sängkläderna idag o hänga ut dem. Trist med tumling varenda gång. Det är mycket mysigare med solkyssta lakan!

Har just sett klart första filmen om mästerdetektiven Kalle Blomqvist, eller Mikael som han egentligen heter. Män som hatar kvinnor.

Shit va' bra den är!

Jag är en av få människor i detta land som inte läst böckerna. Har dem som ljudbok men har inte hittat tiden att lyssna på dem. 

Fick skäll av E-pigan för att jag satt mig att titta på den själv.

Hade du inte kunnat vänta så vi alla hade kunnat se den?

Hade jag väl.... Köpte den idag. Får den säkert från Enjoy eller Home Entertainment men den går tillbaks igen. Köpte den här för 149 pix, i stället för det den kostar i klubbarna - PLUS porto. Brukar skicka tillbaks det vi glömt avboka. Funkar bra.

Här kommer några av alla de bilder jag tog på Narviks stora stenkyrka i början av augusti. Kyrkan är visst jättefin invändigt men den var givetvis stängd när jag tog mig tid att knalla dit och fotografera. Får hoppas att jag hittar tiden en annan gång. Den är maffig med sin skifferyta. Vacker och ful på samma gång. Ja, maffig är nog rätt ord.

Det var jättesvårt att få till bra bilder då ljuset var lite förrädiskt. Mulet och halvmörkt. Inte världens bästa fotoförhållanden för stora och mörka byggnader.