Jag löste ju krysset efter spåret idag. Har jobbat hela dagen. Såhär blev det idag då - o något korthugget eftersom jag inte har mina sedvanliga noteringar utan bara stödord o ibland knappt det ens... (kommer mer utförligt senare):

Vi började med en tjej, nä The Girl från Melodifestivalen 2012. Charlotte Perelli.

Andra uppgiften gällde en kompositör och musiken var hämtad ur filmen Limelight. Charlie Chaplin.

Allan Edwall sjöng sin melodi om årets alla tider, Årstider. 

Anne-Lie Rydé sen. En så'n karl. Vi sökte ju givetvis Lill Lindfors. Det var ju hon som gjorde den känd i Sverige. 

Han går som en karl
Han ser ut som en karl
Med en kropp som en karl
Och han kysser som en karl ska

Han har charm som en karl
Han är fräck som en karl
Nonchalant som en karl
Och han rör sig som en karl ska

Lennart Palm på det. Han "dompterade imiterade elfensben" och spelade ett revynummer som handlade om nåt ickigt o stickigt. En tagelskjorta.

Då tar vi tagelskjortan på,
då tar vi tagelskjortan på
att man vill synda då och då,
det kan ju var och en förstå.
Själen den är ful och grå,
ända från hjässan och till tå
då är det skönt att gå med tagelskjortan på.

Bath Festival Chamber Orchestra spelade om något av det viktigaste vi har. Luft. Eller Air. Stycket av Johann Sebastian Bach heter förstås inte så utan nåt helt annat. Det är andra satsen ur hans tredje orkestersvit. O visst ser ni Beppe o alla dockorna i hans säng när ni hör den? Fäääärdig!!

Tillbaks till Mello igen. 2011. Babsan vill också ha en riktig karl. 

Jag vill ha en sofistikerad herre
De är dessvärre
Färre än man tror
Var finns han som är stilig och belevad
Och passionerad
Ge mig en spanjor
Ja må jag leva, ge mig en spanjor

Arriba!

Under glitter o glamouren, paljetter o rosa fluffhår, hittar vi Lars-Åke Wilhelmsson. En sån karl! 

På det följde en instrumental version av Stockholm i mitt hjärta. Lars - den här gången - Berghagens största allsångshit från Skansenscenen.

Stockholm i mitt hjärta,
låt mig besjunga dig nu,
åldrad i ungdomlig grönska,
öarnas stad, det är du!
Av städer jag känner i världen
är du den stad som fått allt.
Genom Mälarens kärlek till havet
en blandning av sött och salt.

Sen traskar vi in i Kvarteret Skatan. Musiken är The Human Leagues Being Boiled. 

Vad vi nu skulle dit o göra. Det som händer i Göteborg, stannar i Göteborg. Nu ligger ju inte Kvarteret Skatan där, utan på nån fiktiv plats i Stockholm... Men från Skansenscenen i Stockholm lånade vi Petra Marklund. Fast hon har väl gjort sin sista allsång nu.

Royal Philharmonic Orchestra i London spelade ett potpurri ur musikalen Miss Saigon som bygger på operan Madame Butterfly.

Vi slutar i en bam. Nä, WHAM! Underbara Careless Whisper. 

Time can never mend
The careless whisper of a good friend
To the heart and mind
If your answer's kind
There's no comfort in the truth
Pain is all you'll find 

I'm never gonna dance again
Guilty feet have got no rhythm
Though it's easy to pretend
I know you're not a fool
I should have known better than to cheat a friend
And waste a chance that I'd been given
So I'm never gonna dance again
The way I danced with you
Never without your love What am I without your love?

Å då säger jag såhär: Fäääärdig!!! 

Jäklar... Har slut 365or igen. *bah*

Tema nr 263 Slicka

283/365

Mad Max får lite gott. Stekspaden användes som tårtspade... 

Temalista

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

365 Foton 2015

Jag kan inte kommentera hos blogspot om inte Namn/Adress är aktiverat.