Ja, tänk vad siffror kan betyda. En rappakalja av nummer som började med ett nummer o slutade i ett par nummer för smått. För tidigt. 37.
Eller slutade. Det är ju nu det börjar!!
Lille, med betoning på lille, Ollivander har sett dagens ljus och får tillbringa sina första prematurdagar dagar i en låda med glasväggar. Alla mår bra o det gick bra, även med droppvärkar. Fortare än för undertecknad, när första barnet (o gossebarnets motsträvigt stolta moster) bestämde sig för att göra världen bekantskap ett par veckor för tidigt. Men hon var ju lite större. Det är en liten skit. Herr Ollivander.



22 dagar kvar. Han hade bråttom, lilleman.
Ms. T
12 oktober 2013 10:21
STORT GRATTIS! Jättegoa bilder./ Så skönt att allt gick bra och att alla mår bra. Det är det viktigaste./ Min moster föddes för tidigt 1940. Vet inte riktigt hur lång (eller kort) hon var men vägde runt 1 kilo.
http://mina-ord-och-bilder.bloggplatsen.se
Kvasthilda
12 oktober 2013 15:53
1 kilo, 1940? Överlevde hon? Det låter otroligt på den tiden. Gränsen för att de ska klara sig på "egen" hand är väl mellan 2-2,5kg - idag!
Ms. T
12 oktober 2013 16:21
Jo, jag kan förstå Din fråga. Men mamma har nämnt detta lite då och då faktiskt så jag litar på den informationen av den anledningen. Moster är 73. Hon fick väl ligga i någon sorts kuvös.
Ms. T
12 oktober 2013 16:35
Ett tillägg... Har pratat lite med mamma (som för övrigt höll på och bakade en sockerkaka). Moster vägde 1.6 kilo när hon föddes och fick tydligen komma hem när hon vägde 2. Mormor fick någon sjukdom och blev blind ett tag, men det gick sedan över./ Mamma var nästan 14 när min yngsta moster föddes och min äldsta (som i november har varit död i 3 år, skulle fylla 16 i början av augusti). Den här "sladdisen" kom till Gävle (eller om hon möjligen föddes där) och fick ligga i någon sorts kuvös. Nog är detta ett mirakel.
Kvasthilda
12 oktober 2013 18:38
Oj. Ja det var fantastiskt!