Usch. Jag tycker inte om det här. Ungar ska inte behöva känna sån sorg. Mina barn sörjer. Sonen gråter - fast inte förrän Storasyster gick in o pratade med honom. Före det var han stoiskt tjurig o stirrade in i datorskärmen. Han sa inte pip när han kom hem utan gick in i sitt rum. Inte konstigt. Det brukar han göra. När Storasyster kom hem fick jag en förklaring till varför han knappt svarade på tilltal när jag kikade in för att fråga vad han ville ha för glass. 

Glassbilen kom förbi o Storpigan o jag skulle gå o köpa nåt. Gick in till Sonen men han viftade bara med handen o tittade upp med glasartade ögon och hela hans väsen nollställt. 

Storasyster kom hem med rödgråtna ögon en timme senare. 

En tjej i deras krets försökte ta livet av sig under helgen. Hon har legat på lasarettet i ett par dagar och blev flyttad till Umeå. Då är det allvarligt. Tjejen som fick Junior att leva upp i somras. Hon som fick honom över den där lilla gränsen till att leva samma liv som Syrran o hennes polare. Att höra hemma nånstans. Och känna sig uppskattad. En söt brunett. Som Sonen föredrar. Hon var tillsammans med en annan kille så deras förhållande var bara som kompisar. Dock har hon för alltid en plats i hans hjärta. Nu är det en taggig plats. Kommer att dröja innan sorgen släpper och de kan förstå vad som hänt. Idag förstår ingen varför. Det hände så snabbt. 

Man kan inte skydda ungarna från allt. Sorgen är en del av livet. Det är bara så jävla orättvist att det drabbar unga på det här viset. O mina ungar. 

Jag älskar er så det gör ont. 

Hoppas det på något sätt kan stärka er. Ni har i alla fall varann. 

Ta hand om varann. 

Älskade barn. 

Hahahaaa! Psf ringde en evighet innan jag började jobba men jag svarade inte. Det ringde o ringde o ringde o ringde o ringde o ringde.... Huuuuur länge som helst. Men va fan. Vill de nåt får de ta det när jag börjar, resonerade jag o lät signalen så småningom dö ut. Eller nja. Den var på ljudlöst, men som det ringde höll mobilen på att vibrera ner från bordet, där den låg.

Gjorde mig klar att gå på jobbet o bad Kråkan köra. Hon gick ut i garaget för att hämta bilen o under tiden ringde jag Op för att höra lite om mina tåg. Inställt. Jamenjahaaa. Gick ut o ropade in Kråkan igen o ringde upp Psf. 

Det var det han ville. Ge mig Tjänst motsvarande. 

Inte helt fel. 

Hade ju lika gärna kunnat vara, vilket jag trodde, en order om turbyte för jag har jour natten mot fredag. Vi har sällan nån på jour häruppe för Psf nyttjar, UTnyttjar alla jourer till tåg utan personal. Ja, förvisso är det vad en jour innebär, men inte när de tar ut oss flera dagar före skiftet.... O vi förlorar pengar på det. Order i Tjänst, taximyxi. Så blir det övertid i stället. 

Vi har för lite folk. Punkt o slut. 

Kikade in på IMDB o såg en ny trailer. En av mina pussgurkor har gjort en ny film. Colin Farrell. 

En något uppdaterad The Bodyguard. Nej, det är inte samma film men delvis samma koncept. Fast i det här fallet är det Mitchel, en fd fängelsekund, som råkar bli livvakt åt Charlotte, en ung skådespelerska jagad av paparazzi, när han är ute i ett helt annat ärende. Mitchel har en gangsterkung efter sig som vill ha in honom i sina led och det hela urartar när Mitchel inte riktigt vill detsamma. 

The Clash spelar London Calling :))

IMDB: 
London Boulevard  - Mitchel meets Charlotte 

Mitchel spelas av ursnygge Colin Farrell (med en lite knackig cockney) och Charlotte av Keira Knightley. En annan roll innehar David Thewlis, allas vår Professor Lupin. 

Vilket förstås gav kopplingen till nästa filmklipp. En engelsk rysare. Lite av Ichabod Crane möter Jack Torrance (The Shining) fast utan blodet.

En ung advokat, Arthur Kipp, reser till landsbygden för att reda ordning i en klients kvarlåtenskaper, inklusive ett stort hus, beläget ensamt långt ute på en vattenomgärdad hed. I dimmorna. Det spökar i huset. Våldsamt. En kvinna i svart går igen och sätter skräck i hela byn. 

Richard Armitage's lillebrorsa...? 

 IMDB:

The Woman in Black 1 

The Woman in Black 2 

Arthur spelas mycket lovande av Daniel Radcliff. Snygg i 1800-talskostym :) Historien bygger på en roman med samma namn, skriven av Susan Hill. Den har filmatiserats tidigare, senast 1989 och gått som serie i engelsk television. 

Jag är inget större fan av rysare o skräckisar men den här vill jag se. 

During afternoon tea, there's a shift in the air,  a bone trembling chill, that tells you she's there. There are those who believe, the whole town is cursed,  but the house in the marsh, is by far the worst.  What she wants is unknown, but she always comes back.  The Specter of Darkness, the Woman in Black.