Eller ja. Det gjorde den ju för många timmar sen men jag tillbringade en stor del av förmidda'n i sängen med en bok. Iddes inte kliva upp o börja min åtminstone sjätte dag med snorande o hostande utan lät mig svepas iväg på den våg av vansinne och begär och förklädda kärlek som Mr Grey och Miss Steele visar eller inte visar varann. Fifty Shades Darker. 

Jag skrämde halvt ihjäl ett postbud idag också. Gick mot köket för att hämta kaffe och såg en gul bilvägg med postloggan utanför hallfönstret o öppnade dörren. Stackarn stod precis utanför dörren för att se om han skulle hitta ett namn nånstans. Jag tittade ut för att se om han förstod att gå in ett steg. Ibland stannar de på trappen utanför ytterdörrern för att vårt hus är så litet. Det är ju bara två lägenheter i den men de måste innanför ytterdörren först, in i trapphuset. "Det är till mig. Med garanti." Han lämnade av en kartong jag väntat på - under stor förväntan. Är inne i en dockhigh igen. Har varit längesen jag köpte några dockor men i höst har det blivit några stycken. O Maken muttrar o svär långa eder. Men för fan. Får jag göra nåt som gör mig glad en stund i detta förbannade höstmörker o ovisshet hur framtiden kommer att te sig med jobb o annat? O med två vänner som förlorat sina respektive i kampen mot den där jävla cancern inom loppet av två veckor?? Om jag vill känna lite artificiell lycka en stund över nåt så löjligt som en docka eller tre, låt mig göra det då. 

Fick äntligen hem min Harley Ken och Barbie. Han är så jävla snygg. Ja, man KAN swoona över en docka. En DOCKA. Man kan ju swoona över skådisar o bokhjältar o givetvis kan man förälska sig i en docka. Jag bara önskar att jag hade ett eget lekrum. Inte ett Red Room of Pain som Mr Grey utan ett fluffigt rosa. It's so fluffy I'm gonna die! Fast ändå inte. Behöver inte vara rosa o lullull. Det är nog mycket sån't i kartongerna. Dock inte i Harleysetet. Det är bara HOT. Men jag vill ha dockkläder att leka med. O en fotostudio. O en ny kamera. Faktiskt. O lite vitrinskåp att dona med. O plats för mitt dockskåp. O ställningar i parti o minut. Dockorna mår inte bra av att stå på sina egna ben hur länge som helst. De förblir böjda för tid o evighet. Dockorna behöver helst hänga fritt. Metallställningarna som följde med de riktigt gamla dockorna hade krokar man hängde dockan på - under armarna. Pinnen var så lång att fötterna inte tog i underlaget utan de hängde fritt. Under sjuttiotalet kom det krysställningar man satte mellan fötterna på dockorna o då stod de på egna ben. Inte bra. Sen kom en underlig skapelse med EN benhållare. Ännu sämre för benen. Så småningom kom en pinne av "sadel"-typ. Dvs dockan "satt" på en pinne. Funkar bra med klänningar men byxor blir skrynkliga. Så småningom kom de nya Model Muse-dockorna med stela modellkroppar. Rena klädhängare. De fick nya ställningar där dockan på nåt sätt vilade ungefär som på en "sadelställning" men med en ännu mer speciell form för de håller isär benen såsom de är menade att stå i förhållande till kroppshållningen. Ena benet är längre o det är tillome det ben som är böjt! Borde i rimlighetens namn vara kortare än det som står rakt men fötterna ska visst ta i underlaget o då blir det böjda benet längre. Mucho underlich. 

Åsså kom de nya "pivotaldockorna". Helt artikulerade. Man kan vrida armar o händer, böja knän. De kan sitta "naturligt". Det finns de som kan böja överkroppen också men inte alla. Många av mina samlande vänner köper dessa Fashionistas för att byta ut alla kroppar på sina dockor så de kan ställa dockorna som de vill o skapa snygga displayer. Här finns inte en chans i håvete att göra det då de är så evinnerligt dyra. Dockor är DYRA i Sverige. Svindyra. 

Jaja. Det var dagens dockrant det. 

Ute regnar det. Grått o trist. Samma lågtryck som i huv'et på mig. Fast näsan går för högtryck. Levererar snor på löpande band. O alstrar hosta. O framkallar huvudvärk. Fast det kan förstås ha en del i att tiden ännu en gång tagit mig till "den delen av månaden" då man helst av allt kryper under täcket i fosterställning o vägrar göra nåt för att hela ens inre är på väg att rinna ur en. 

Snart måste man börja fundera på middagen också. Jag som nyss ätit frunch. En snabb falukorvsomelett med riven ost. O med ett kylskåp som behöver städas ur. *suck* 

Tema nr 178 Mekanisk

278/365

-.

Temalista

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

365 Foton 2012

Jag kan inte kommentera hos blogspot om inte Namn/Adress är aktiverat.

Vad vi en gång upplevt, förlorar vi aldrig. Allt vad vi älskat blir en del av oss. 

/ Helen Keller