Det var ju det jag skulle göra. Satte en mobil på ringning för jag tänkte lägga in ett inlägg klockan 20.02 ikväll. Har spenderat hela eftermiddagen plumsande i snö och halkat o drattat på ändan och hackat is så skallen mindes inte exakt varför jag hade satt TRE påminnelser/väckningar vid kvart över sju, halvåtta o kvart i åtta. Jo, just det. Det var ju det. Palindromet. Det har talats vitt o brett om det o ALLA har nämnt det på Facebook idag. 20200202, vänd på det o det blir samma sak. 

Men som sagt. Jag hade mos i skallen när jag kom hem just när första signalen vibrerade i benfickan. O hungrig som fan. En sväng till svappis. 81an som är bäst av alla. Man åker ner o sover bort förmiddagen innan man vänder hem igen. Bromsprovet OK. Men detektorn gnällde att jag hade hjulskador på loket. Not. Båda sidor på en axel var på varsin lokhalva. Bullskit. Jag hade en halv tanke när jag kom ner till svappis att fan, de måste in på avisning. Bromsar o hjulområdena fullknökade med snö och isklumpar. Vagnarna likaså. Detektorn skrek o det blev STH10 o in till närmsta driftplats. Vilken inte är så i närheten o i uppförsbacke osv. Skiiitlätt att hålla tio uppför där, med ett fullastat svappiståg. Trodde gamla klasskompisen som skulle haft tåget som blev återanordnat skulle komma med nytt lok, men det var en av de nya förarna. Gick lika bra det. De hade typ samma motsvarande jour med sina inställda tåg. O den turen hade varit smidig o fin. Först tog tågledaren evigheter på sig att få in tåget (loket) i grafen.... Själva växlingen gick bra, för jag passade på innan kompisen kom, även om det blev lite smått mankemang även där, med en bortglömd växlingsavslutning, före sista rörelsen. Även kopplingen av nya loket mot vagnar gick hur smidigt som helst, med en Blankett 21 i bakfickan. Det var sen skiten satte igång. Vi gjorde ett snabbt (kort) genomslag och allt verkade funka. Fick grönt o där tog det stopp. Tåget rörde sig inte en millimeter. Det var bara att traska ut o kolla. Hittade två vagnspar som var bromsade. Gick en bit till. Ytterligare ett vagnspar. En bit till o hittade en till. Nääää. Två vagnar kan vi stänga av, men inte fler. Undrar hur det såg ut i slutet? Sista vagnen får inte gå obromsad.... Men jodå. Visst. Den låg till också. Vi släppte ut (eller in då) luften ur (i) alla bromsade vagnar o hoppades på det bästa. Lämnade kompisen vid sista vagn o plumsade fram de 750 metrarna till loket. Kollade att det var tätt. Drog till bromsen. O funderade hur jag skulle få kontakt med honom. Slog till tutan. Det där stället är liksom ett som internet- och mobiltäckningsgudarna har tappat bort nyckeln till, troligen i myren/sjön utanför. När jag tyckte nog lång tid gått för att bromsen skulle ha hunnit till sista vagn, släppte jag bromsen o signalerade igen. Så småningom såg jag ljuset från hans ficklampa i backspegeln. Helt slut klev han på. Frusen in i märgen, det var jag o är än, fleecebyxor o varm choklad till trots. Vad blev domen? Höll det? Är vi loss? Yes. O guuuud. Jahapps. Grönt hade vi ännu, flera timmar senare. Pådrag.... O NADA. Men va faaan? Tänkte. Kanske vi provar backa nån meter? Ringde fjärren o fick kör ut i aktern o slog i backen. Sakta, sakta bakåt o plötsligt släppte det. Nu är ni utanför. Perfekt. Då provar vi framåt. Lika sakta o försiktigt igen började jag dra framåt. Nja. Nja. Nja. Njaa-a-jooooo! Jooo! Det går framåt! Äntligen! Sex timmars övertid för ett jobb, som hade det varit sommar, kanske gett trettio minuter, eller den tid det hade tagit för kompisen att komma ner, koppla ihop, bromsprova o köra hemåt. Nu, mitt i vintern? Snö. Is. Snö. Is. IS. Iiis! Så jävla less. 

Nu har jag ledigvecka. En av de mest efterlängtade nånsin efter dessa tre veckor. O många dm nyfallen snö. 

Gubben är tillbaks i Långträsk med en massa nyfallen snö. Skottade i flera timmar. O då har han hjälp av sin fyrhjuling med plog. Hade en halv tanke om att åka ner, men jag är ingen vän av snörök och flingor på rutan, så jag bestämde mig att stanna hemma. 

Missade dagens PoGO-event för att det pågick medan vi var i det svarta hålet i Aptas. 

Vet inte vad jag ska göra. Önskar att jag hade whisky hemma, men icket. Å andra sidan hade nog en klunk gett mig ett sån't slag i skallen att jag somnar tvärt, här o nu. Ett slag. Ungefär som det Flink gav en motorhuv som gav honom kicken från nästa veckas Mello-delfinal. Grattis. Humör. Inte att leka med. O det har vi omkring oss här igen med blockeringar som följd. Så evinnerligt tröttsamt det blir. SLUUUUUUTA! Man måste för fan kunna kontakta folk om man behöver. Personer som är viktiga i en liten persons liv. Förbannade jävla svammel. Precis vad jag behöver en dag som denna. PRECIS. P-S-Y-K-O-L-O-G. 

O Ongen behöver glasögon. Liten då. Tur att kompisen har. Svårt att sticka ut för vår lilla älskling. Mormors hjärta.  

Tema nr 314 Svårstavat

33/366

Detta möts man av om man rullar in mot Kiruna från väst. Ett av våra nya områden under uppbyggnad. Kiruna i tre stavningar/på tre språk. 
Våra fjällkartor är fullklottrade med svårstavade och ännu mer för gemene man, svåruttalade namn. Ibland undrar jag vem kartan är till för. De som bor där och hittar bland fjällbjörkar och bäckar, eller turister som kommer upp för att fjällvandra? Inte helt lätt att ringa till Fjällräddningen och förklara var man befinner sig när namnen står på samiska. 

Temalista 

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

365 Foton 2020 

Jag kan inte kommentera hos blogspot om inte Namn/Adress är aktiverat.