Tema nr 179 Man

313/365

En man. Men inte vilken man som helst. Det är min man.

Utan honom hade vi inte firat denna dagen. Fars dag. 

Fast det blir svårt att fira honom, då han befinner sig fyrtio mil från oss. Han är närmare Sonen faktiskt! 

Temalista

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

365 Foton 2014

Jag kan inte kommentera hos blogspot om inte Namn/Adress är aktiverat.

Han fick ju kalvdans till frukost idag, herr Eldeman. Serverat med sylt och grädde. De hade visst ingefära, nej kardemumma i smeten. Satt o pratade med Inger på hotellet vid frukosten sista svängen jag var dit o hon nämnde norska motsvarigheten till råmjölkspudding - eller flötgröt som jag tror det är i Härjedalen. Den görs på råmjölken, dvs första mjölken efter att korna fått sin första kalv. Vi satt o diskuterade. Den ena ser ut som risifrutti ungefär - fast inget ris förstås. Det är en vit pudding/gröt som du äter med kanel och socker. Så pratade hon om en kolaliknande variant o det måste ju vara kalvdans då! Här har man inte haft en tanke på dessa puddingar o rätter på åratal, så dyker de upp flera gånger på ett par dagar! Jag vet att pappa brukade köpa flötgröt så snart han kunde när han besökte Gammelgården i Sveg. Olsmäss o annat. Midsommar. 

Har googlat runt på recept och ser att grunden är densamma, Med råmjölk menas nedan utspädd råmjölk, dsvs första dagen utspädd med 1 del råmjölk/2 delar standardmjölk, andra dagen utspädd 1/1. 

1 liter utspädd råmjölk 

2 krm salt

1-1½ msk socker

1-1½ tsk stött kardemumma (och/eller kanel)

Nån tillsätter ägg. 

Man häller smeten i en ungssäker form och gräddar i 150 grader tills massan stelnat (råmjölk har den funktionen inbyggd utan tillsättning av ägg), cirka en timme. Kan även sättas i 60-graders ugn över natten. Gamla recept varierar lika mycket som det fanns husmödrar som gjorde dem! Serveras alltså med fördel till sylt eller färska bär och vispad grädde. 

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Grädde ja. Flötgröt är väl mer en smet kokt på grädde. Flöte är ju grädde. Härjedalen tillhörde Norge en gång i tiden. Den sägs ofta serveras till kokt röding och potatis. Vi har bara ätit den som den är, med kanel och socker och kanske en klick smör som smälter. Smöröga. 

6 dl grädde
1 dl vetemjöl
1/2 tsk salt

Grädden ska kokas på svag värme i cirkus 5 min. Därefter vänder man ner mjölet (vispar försiktigt), litet i taget. Vispa sedan tills gröten släpper från kanterna i grytan. Man saltar efter behag o serverar den varm med kanel o socker. Kan späs ut med vatten om den blir för tjock. 

Jag har inte gjort några av de här rätterna någonsin så jag svarar inte för vad recepten gör men det är vad jag hittat när jag googlat. Mamma brukade väl nån gång göra flötgröt, fast vi hade aldrig smör hemma. Mamma har alltid varit en margarinmänniska. 

Efter den dramatiska morgonen kunde jag efter ett samtal till Maken i alla fall sätta mig ner i lugn o ro och lösa dagens melodikryss. Idag satt Eldeman hemma hos en familj som vann ett besök av Melodikrysset på hemmaplan i fjol. Han fick äta kalvdans till frukost - o dricka kaffe på löpande band med hembakta kakor. Undrar om han hade en egen tepåse i fickan? Han dricker väl mest te annars? Nåja, skit i fikat nu. Kryss var det ju :) 

Dagens kryss börjar i New York. I New York, New York om man ska vara petig. Frank Sinatra sjöng ett av sina mest kända nummer. 

I want to wake up in a city

That doesn't sleep
And find I'm king of the hill
Top of the heap

These little town blues
Are melting away
I'll make a brand new start of it
In old New York

If I can make it there
I'll make it anywhere
It's up to you
New York, New York

Om man kommer ihåg när Barna Hedenhös upptäcker Amerika och strandar i Ur-York, vet man också att de träffade på några av nästa "sorts personer" som vi sökte. Nils Dacke spelade på  orgel, Lasse Dahlquists Hallå, Du gamle Indian. Det blev mycket uppmärksammat och avsnittet klipptes bort ur böckerna. Men texten i den här melodin är rätt rå den också. 

Hallå du gamle Indian
har du glömt de dar då din farfars far
satte skräck bland klippiga bergen
Då din tomahawk var det enda språk
som du då kunde förstå
Minns du när som valp du din första skalp
fick i bältet som segertrofé
Minns du gamle Golden Hill där du slogs med Buffalo Bill
Hallå du gamle Indian

Vi lever på hoppet. Många förfasas över alla kapade barnböcker. Nå. Följ med tiden. High Hopes. Det hade även The Boss. En man som, liksom indianerna var Born in the USA.... Mowahahahaa... Äh. Bruce Springsteen. Titelspåret från hans senaste studioalbum, som släpptes i januari i år.  

De red över stäpper och berg men tror inte de trallade så mycket på Vi går över daggstänkta berg fallera, som lånat av smaragderna sin färga, fallera. Nä. Visst lät det som värmlandsskogarnas okrönta kungar? Sven-Ingvars? Jag kan ha fel. 

Vi tar oss ut ur smaragdgröna skogar o tittar till safirblå vatten i stället. Det var även en del av färgen på Freja. Blått o vitt. Hon hade en stor huvudroll i Rederiet. Freja hette ju egentligen Birka Princess och senare Sea Diamond. Nu ligger hon på 146 meters djup i Medelhavet, då en grekisk skeppare ledde henne fel och hon kapsejsade efter ett år som söderhavsböna. 

Högaktuell visa, sa Eldeman. Beror ju lite på var i landet man bor. Skåningarna har problem med lövhalka men vi har problem med frost på kontaktledningen. Jodå, landet är långt. Inte fullt lika långt, men mycket blåare än vårt "gröna" Sverige, är Finland. Dit for ju Freja, fast bara till ön mittemellan våra länder. Vi hörde Tove Janssons Höstvisa. Denna fantastiska, underbara text som tonsattes av Erna Tauro.

Skynda dej älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommaren slut.

Roland Cedermark spelade den på sitt dragspel. O faktiskt lät det inte helt fel. 

Ut på havet igen. Eller ner till ett litet, fattigt samhälle där man också lever på hoppet. Hoppet om det stora fyndet. Jussi Björling och Robert Merrill sjunger deras mest kända duett, Pearl Fishers' Duet ur Georges Bizets Pärlfiskarna. 

I can feel the summer slowly
Turning into fall once more, my friend
I can read the signs of changes
Though everything repeats 'round here again
There's noting new, nothing ever ends
Though time is through, rules bend

So I can feel you, feel the difference that you make
Feel you when the morning breaks
Hear your voice in tune and soon
You will heal me, heal me like you used to do
Right the wrongs and see this through
Appear once more again, my friend, I can feel you

Han som kände så, var Sebastian. Med efternamnet Karlsson. Som en del av familjen heter som Eldeman hälsade på idag... 

Så skön som solen. Visst var det den han spelade? Har ingen aning, så jag googlade o det var vad jag kom fram till att Putte Wickman och Ivan Renliden spelade. Här skiner solen idag o det ser rätt skönt ut. Men det är kallt. Blåser friska vindar utanför fönstret. 

Det gäller att stå pall. O klä sig varmt. O omge sig med goda vänner. Som en annan boss sjöng: 

When the night has come
And the land is dark
And the moon is the only light we'll see
No I won't be afraid
Oh, I won't be afraid
Just as long as you stand, stand by me

So darling, darling
Stand by me, oh stand by me
Oh stand, stand by me
Stand by me

Ben E. King. Underbart. 

Sen hörde vi en av Cornelis visor. Den med världens längsta titel. Balladen om herr Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind. En halv låttext bara det!  

Från Öckerö loge hörs dragspel och bas
Fullmånen lyser som var den av glas
Där dansar Fredrik Åkare, kind emot kind,
med lilla fröken Cecilia Lind

Hon dansar och blundar så nära intill
Hon följer i dansen precis vart han vill
Han för och hon följer lätt som en vind
Men säg varför rodnar Cecilia Lind?

Säg var det för det Fredrik Åkare sa:
"Du doftar så gott och du dansar så bra,
din midja är smal och barmen är trind
Vad du är vacker Cecilia Lind"

Undrar om det kan vara Cedermarks dragspel vi hörde från logen? Nä.... Inte en chans. Men logdans är kul! 

Siste man ut idag är en av fyra. Skalbaggarna. The Beatles. Fast i egen regi. Efter beatletiden. Han tog en väg, vilken som helst, ut från logen. Any road. 

But I've been traveling on a boat and a plane
In a car on a bike with a bus and a train
Traveling there, traveling here
Everywhere in every gear

But oh Lord we pay the price
With the spin of the wheel with the roll of the dice
Ah yeah you pay your fare
And if you don't know where you're going
Any road will take you there

Nä, det är nog bättre att bestämma sig för vilken väg man ska gå. Just det. George Harrison var det. 

O min väg genom dagens kryss tog slut just där. Vid vägs ände. The End. 

Vissa dagar är man glad att man vaknar och allt är OK. Idag var inte en sån dag. För mig är allt OK. För dottern är allt OK. För Jaktledaren är dagen mindre kul. Hans lag är ute o jagar men själv ligger han däckad i kojan o spyr. Han vaknade inatt - o en jävla tur var det!! Väggen bakom kaminen stod i brand o han fick krypa ut ur stugan. Han lyckades släcka branden själv men jag antar att han drog i sig rök när han släckte så nu ligger han o mår piss. Han måste ju till läkare o se över lungorna!! Uff. Krya på dig älskade vän! 

O Maken har Kayen med sig i helgen. Hur jävla typiskt är inte det då? Hur mycket ska den stackars karl'n få uppleva på ett par månader? 

Stopp på Västkustbanan pga lövhalka. Jodu. Hösten är här. 

Tema nr 353 Väktare

312/365

En del av Mågens uniform.

Temalista

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

365 Foton 2014

Jag kan inte kommentera hos blogspot om inte Namn/Adress är aktiverat.

Visst. Det är ju så. Om det inte är skottår. Jag har fått tag i ett av temana nu och fotat och tagit ett par andra bilder som får bli två teman. Det är så jäkla svårt att hitta geisten och inspirationen! O många hål att fylla upp. Ligger lite efter. Måste trampa igenom mina arkiv o se vad jag kan hitta på. En del egna teman. Får en idé ibland när jag sitter på loket o filosoferar men så har jag inte kameran med mig eller nåt bra ställe att anteckna på, så det faller ut i sanden. Eller snön om man så vill. Om de varit lite snabbare i Luleå hade jag kunnat haft min nya kamera här. Fick en 70D av Maken i födelsedagspresent. Dock hann den inte komma före födelsedagen o jag vet inte när han kommer hem nästa gång. Kan ju kanske skicka den med Kayen när han åker hem? *suck* 

Min födelsedag ja. Själva födelsedagen firades med etthundratvå mil på dimmiga vintervägar. Men dagen innan firades med älgfilé o -stek med färska kantareller och murkelsås till potatisgratäng, med kokt broccoli o minimorötter. Det föll i god jord :) Jag körde/åkte drygt trehundra mil förra veckan. Först till stugan för att slappna av några dagar, sedan längs E4 mot Dalarna via Umeå - vilket blev ganska precis åttio mil. Sen skulle Maken av nån underlig anledning åka E45 norrut vilket spädde på med tjugo mil. Tio mil inåt landet o lika lång resa norrut för att sen vika av mot kusten i tio mil till för att lämna av sonen i Ersmark. Knallkork. Men vi for in i Siksjön och Ho'dal på vägen upp så man fick ut något lite mer av det. Men det tog oss fjorton timmar! *uuurrrkkk* Kråkan stannade o sov i stugan för vi landade precis till midnatt så det blev bokstavligen hela min födelsedag. Från tio på morronen.... Resan ner tog väl åtta timmar. Totalt. Då kom vi ner före midnatt men lämnade Långträsk vid lunchtid o hade ett längre stopp i Umeå hos Kläppen o Lindblomman. 

Jag fick det jag hade önskat mig. Visst önskar man sig presenter när man blir gammal? Jo, femtio är ju nåt speciellt. Jag slapp förklara krig mot min familj. Hotade med det när vi var o stöpte ljus o Anita o jag stod o tittade på lyktor o ljusstakar. "En sån vill jag ha. O får jag inte en sån förklarar jag krig mot min familj - jag är den enda som ingen har". -Aj då, sa Anita. Då blir det krig. Jag vet vad du ska få. Attans tjuvkärring. Det visste hon o med pokerfejs ljög hon för mig. För jag fick min tuppastake. O två ljusstakar till den! ÄNTLIGEN!!! Älskar den! Ungarna tycker den är skitful. Den äldsta o den yngsta. Mellantjejen tycker att den är frän. De andra två förstår sig inte på kultur. Dalakultur :)

Jag lämnade den i stugan, tillsammas med de två separata stakarna. O en del av ljusen jag stöpte förra fredagen. Ska gå igenom de jag har hemma - eller har börjat - o ta ner lite av dem till Långträsk för att elda där. Behöver bara en bricka att ställa staken på, då de gamla ljusen kan rinna lite. Måste lämna ljus som jag har fyra av här, till min adventsstake. Å andra sidan har jag den trearmade i köket som behöver.... just det tre ljus. Leksandsstaken behöver också tre ljus - plus två till de små. Fast de kan få mellanljus o Tuppastaken får långa. 

Eget tema nr 36 Lurad

311/365

Men jojo. De ljuger ju! 

Temalista

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

365 Foton 2014

Jag kan inte kommentera hos blogspot om inte Namn/Adress är aktiverat.

Äntligen hemma. Kan ju säga att resan till Narvik inatt var en av de längsta nånsin. Var svidande dö'trött innan jag kom ner till Narvik. O kul att veta att nästa är fyran. Dvs nästa tåg i turlistan. Fy fan. 

Apropå död. Hörde att en klasskompis pappa gått bort. Havet tog honom. Fast om det hänt nu eller långt tidigare vet jag inte. Klasskompisen la upp bilden igår på facebook o nämnde det. Kan ju ha hänt tidigare. Hans far var klassföreståndare i en av mina parallelklasser. Där en av tvillingarna gick. Eller den andra av tvillingarna. Anders gick i min klass. Matts i Stens klass. O de bytte plats emellanåt. Vilket inte alltid uppmärksammades av lärarna. Vi, elever såg skillnad på dem o fnittrade hysteriskt när det hände. De flyttade till min klass i tvåan. De hade varit i Liberia året innan och på klassfotot med kära Berit som dog i våras, hade de på sig batikinfärgadetröjor från Liberia och ett par afrikanska masker. Vår klass delade ju på sig mellan trean o fyran och spreds ut i tre klasser. Tvillingarna delade på sig för att bli två separata elever och inte en enhet. 

Jaja. Femtioårsdagen då. Kommer ett inlägg om det när jag landat. Blir väl under helgen. 

Nu ska jag skanna lite innan jag kryper under täcket.