Himmelska tider. Vilken jävla idiot. Blev kontaktad av en fd kollega som anklagade mig för att vara en jävla gnällspik och sitta på höga hästar. Va?? Jag?? Gnäller gör jag, men det har aldrig drabbat honom såvitt jag vet. En av mina förra chefer brukade fråga mig "Vill du nåt eller mumlar du bara som vanligt?". Hon fattade att mumlet bara var mummel. Den här idioten måste vara på fyllan igen o jag är väl knäpp som tar åt mig. Eller inte. Fattar bara inte varifrån han får allt. Han måste plocka mina kommentarer ut luften o koppla ihop dem som han vill. Som värsta sladderblaskan. 

Jaja. Får låta det bero men behöver GNÄLLA av mig lite :) Det är ju min blogg o här kan jag säga vad jag vill o inte en människa behöver klanka eller gnälla på det. Min blogg. Mitt gnäll. Sådeså :) 

Men när han påstår det att jag sitter på höga hästar o tror mig förmer än andra. Var fan får han det ifrån?? Jag avskyr besserwissers och översittare. Min mamma har inte fostrat mig så. Han är fan inte klok. Nä, han är på fyllan. Det räcker nog med det. 

Har drabbats av andra fyllon tidigare som gett mig "en o annan sanning" men det kommer bara när fyllan sätter in och det är de ENDA det kommer från. Jag känner mig själv bättre än så och framför allt har jag andra kollegor som inte behandlar mig på det viset. Som nån sa - o jag brukade framhålla åt dotra under hennes kaotiska tonårstid, Det säger inte så mycket om mig utan mer om den som säger det. 

Tema nr 288 Svartvitt
278/365

Ja, vad är mer svartvitt än en äkta gammal "Black'nWhite", Sheriffbil? Letade svartvita motiv hela semestern men fick den här i rutan under Falucruisingen :) Strax bakom följde en lika svart o vit raggebil av annat slag... Dodge? No idea.

Temalista

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

365 Foton 2011 hos akson

Åsså över till nåt helt annat. Lite kast i sajbervärlden. 

På tiden. Bloggplatsen kommer med en smartphoneapp. Betydligt enklare att blogga via en app än att behöva logga in via internet i mobilen. Hoppas jag. Kan inte bli sämre i alla fall. 

Usch. Ibland är det jobbigt när nästan enda kontakten man har med någon, är via Internet. Har en gammal barndomskompis som plötsligt försvunnit off the grid. Hon la ner facebook idag. Lämnade en blänkare om depression igår och har idag försvunnit helt. Kan inte ringa henne. Hemtelefonen är uppsagd och mobilen avstängd. 

Hennes internetvänner från andra delar av världen har gått ihop o funderar var hon tog vägen. Jag vet att hon ibland försvinner från allt - hösten är jobbig för henne. Men det är skitjobbigt när man inte vet. Hon är i det närmaste en andra syster jag har förutom SysterYster. 

Hoppas hennes far får tag i henne o att det bara är "hon" - som hon brukar vara. Upp o ner. På o av. Ibland stänger hon bara av men återkommer i ny skepnad så småningom. Det har gått månadsvis tidigare när vi inte pratat med varann men med facebook har vi mer eller mindre daglig kontakt och det känns lite konstigt att hon bara är borta igen när man vant sig vid att hon finns där. 

Saknar dig Gumman! 

Tema nr 264 Snabb
277/365

Lite Snabbmat hos Kvicken :)

Temalista

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

365 Foton 2011 hos akson

Egentligen skulle man väl sova - men jag tittar på't i stället. Sleepers. En JÄVLIGT bra film. Ofantligt lång - o jobbigt när den går mitt i natten men den är SÅ BRA! Man blir arg o förbannad o svär o muttrar åt otrevliga o överjävliga fängelsevakter - o myser gott när filmen sen slutar. Tji fick de. Vägen dit är lång bara. 

Önskar att det vore i samband med en tysk hälsning men icke sa nicke. Men kanske ska ta en whisky ändå? 

Hostar o nyser. Hela dagen har avlöpt med en jävelusisk nackspärr. Vaknade med en headache från hell o nackspärr som ett extra plåster på såret. Alvedon o näsdroppar har intagits på löpande band. Kanske inte så hälsosamt med ett par alvedon då? 

*bah*

Idag har vi ätit älgrevben. Snusk. Tog fram kotletter igår som kokades i god buljong - och ett extra paket med ribs. Dessa slängde jag in i ugnen med diverse kryddor men de blev inge' bra. Ribs är inte lättast i världen att tillaga. Skulle nog ha blivit kanoners tillsammans med blodpalt i ett långkok. 

Första oktober idag. Den nederbördsrikaste månaden på fyrtio år är till ända. Äntligen. Idag har solen strålat från alldeles klarblå hösthimmel. Dock hann vädret ikapp mitt humör och det har regnat på eftermiddagen igen. 

Bakade en kardemummakaka för att lindra allas jävla humör och min egen mage. Mumma. Maken hade bjudit älgjaktslaget på kakan för nån vecka sen o inte minst Kocken hade mumsat med förtjusning o frågat efter receptet. Nej, det får du inte, sa Maken. Snålgris. Fast å andra sidan har han det inte. Jag har det i bloggen! 

Är hungrig igen. Kan bero på knasig mage efter all Alvedon man stoppat i sig - eller all luft man drar ner i magen. Ska ta en kopp té o spana lite i ett par kartonger som innehåller klippdockor - o katter emellanåt. 

Eftersom jag är däckad i förkylning med nackspärr vaknade jag mitt i krysset idag. Har lyssnat igenom det hela och fixat allt, mosig hjärna till trots. Så här ser mitt kryss ut idag: 

Vi fick höra (eller inte) om Lille katt förra veckan o denna vecka tog en annan Astrid Lindgren-unge över o sjöng om sin katt. Eller snarare om den katt han drömde. Tänk jag drömde inatt, att jag hade en katt o den åt bara sill o potäter.... Detta var hämtat ur Rasmus på luffen. Eller inte det heller. Luffaren och Rasmus, för det var från filmen från 1955, den med Åke Grönberg som Paradis-Oskar och Eskil Dalenius som lille Rasmus. Han sadlade om o blev narkosläkare när han växte upp. 

Från dikesvandrare till dansbandmusik - och dansbanemusik. En sista dans på gitarr. Bengt Göran Thyr spelade. 

Unge Rasmus fick det rätt bra till slut. Nån som definitivt inte tycker att nåt är värt att satsas på, är Pessimistkonsulten. Ronny Underbara Eriksson. Hans Euskefeurat har gjort den men idag var det Iggesundsgänget som spelade. Jag föredrar pitepojkarna! Man kan ju tro att Ronny skrivit den i år. Det var det året när det just i slutet av augusti, regnade varenda dag. September har varit den nederbödsrikaste månaden på fyrtio år i Norrbotten. 

Det är lika bra att sluta drömma.
Det går åt helvete i alla fall.
För om man drömmer om Paris, 
hamnar man på någe' vis, 
likförbannat i Hudiksvall.

Vad killen haft hela sitt liv, om man nu får tro hans egen utsago, är otur. 

Då gick det väl bättre för Lisa Miskovsky. Idag sjöng hon Lover från albumet Violent Sky. Det enda violenta vi har på himlen idag är en strålande sol. Klarblå himmel. Inget farligt där. 

Vilket då tar oss till Ted Gärdestad. Han var frekvent i gårdagens Diggiloo. Ett program som sällan eller aldrig gett mig såna skrattattacker förr. Med tillhörande hostattacker. Jisses. Johan Rabeus är makalös. Hade jag inte kunnat föreställa mig. Anders Dahls stråkar spelade Sol, vind o vatten. Det sista klarar vi oss utan. I alla fall från ovan. Tack så mycket. 

Stråkar då. Vi kan spela fio-lio-lio-lej... Det var Musikanterna ifrån Skaraborg som påstod detta. Dock var det inte fioler utan gitarrer som spelade idag. Everett -vad-han-nu-heter. 

Från det går vi in i en dansstudio o ser på när Sofia svänger sina olurviga. Sofia dansar Go-Go.  

När katten är borta dansar råttorna på bordet. Ja så är det, sägs det. The Boomtown Rats var en grupp högst aktiv under sjuttiotalet. 1979 skrev Bob Geldof låten som byggde på en skolskjutning. Tjejen som sköt fällde orden "I don't like Mondays. This livens up the day". Som många andra engelsmän som jobbar för Live Aid o annat är han idag adlad o kallar sig Sir Bob. Lika häftigt som en vampyr vid namn Bill..... Tell me why I don't like Mondays.  

Snoddas slog igenom i Hylands hörna en gång i tiden. Matz Bladhs spelade hans Flottarkärlek och insprängt i det hela fanns en slinga från Hylands hörna. Nu skulle vi ha en del av texten. Jag var ung en gång för länge sen. Rumliga dikesvandrare, andra än luffare har lagt till på knäna kröp jag hem.... Men texten går så här: 

Jag var ung en gång för länge sen, en flottare med färg.
Alla jäntor var som vax uti min famn
I alla torp, i alla byar hade jag en liten vän
ifrån Norderås till skiljet ner vid Berg.
Haderian hadera, haderian hadera,
Ifrån Norderås till skiljet ner vid Berg

Stackars lilla Butterfly fick vi hör om sen. Karin Juel sjöng. 

Genrebyte igen. En kille som var på Kirunafestivalen i somras. Såg inte så mycket av honom men stannade till o tog några bilder i alla fall. Markus Krunegård. Hela livet är ett disco. Det är till att fira. 

Ryggen mot väggen, tittar på sista dansen
På vägen hem lovar jag mig själv igen
att nästa vecka bjuder jag upp nån, vem som helst!

Det är inte alltid så lätt....

Vi slutar med andra estrader. Det våras för Hitler. Eller The Producers som filmen från 2005 heter. Det var längesen filmer döptes om innan de hamnade på svenska biodukar. Mel Brooks. Uma Thurman spelade svenska Ulla som sjöng med grov accent. 

And That's All Folks!